Rand förklarar Pliktetik som en relatvt blind lydnad av en viss regel, utan att begripa alltför mycket varför. Mer någon auktoritet som säger åt en att "det här är rätt". Gud, staten...
Hon uppfattar konsekvensetiken som mer ansvarsfull, man tar ställning. Man gör ett val och accepterar verkligheten som den är. Pliktetiken skall också hämma de egna önskemålen, de egna livsmålen, till förmån för plikten. Och det skall uppmuntra ett liv där man bara köper de regler som finns. Självaktningen sjunker. Hennes avslutning "ta vad du vill och betala för det".
...............
Jag uppfattar inte Kants Kategoriska Imperativ (Handla som du uppfattar att en allmän lag skulle föreskriva) vara så oansvarigt som Rand säger. Man lyder inte bara blint någon auktoritet, man lyder de allmäna lagar man själv tror på. Men visst, man har ett försiktigare sätt att sätta tilltro till ens förmåga att bedöma konsekvenserna av en handling. Man tror mer på det generellt riktiga.
Som alltid - det finns gott i båda och avarter av desamma. Sektmänniskor som stänger av hjärnan och bara lyder. Jätteskönt ansvarslöst. Och de som går över lik, ljuger och skadar för att få sin vilja och sina mål igenom. Men hon belyser det fina i konsekvensetiken, att ta ansvar för saker här och nu och att försöka se konsekvensen av sitt handlande.
Så här kanske - om man har en svår fråga, och kan se konsekvenserna tillräckligt klart, följ det. Annars gör som vanligt. Ditt vanligt.
Auktoriteten Mose Lag (Guds Lag, Koranen och sharian) gentemot den fria viljan. Det är en svår motsättning!
SvaraRaderaDen fria viljan dyker upp i Genesis, skapelseberättelsen, där vi enligt Gud "har blivit som en av oss" (1 Mos 3:22). En av oss?
Det finns Sanning, Rätt, Moral, och du skall vara/bli "Kristi medregent" (1 Petr 2:9, Upp 5:10, Upp 20:6 och hos Paulus, 1 Kor 4:8 jfr. bl.a. Luk 22:30). Vi skall vara gudar (Joh 10:34), prästkonungar, faraoner och stifta lagar!
Tydligen är det närvaron av kärlek, empati och samvete, som skapar gudomlighet. Det innebär förmåga och rätt att stifta och ändra lagar.
Mose Lag (och liknande) beskrivs som en förbannelse (Gal 3:10). Sådant sätter vi oss över. Med Bibeln i hand kan vi lätt finna argument för att slå ihjäl varandra, oavsett vilken ståndpunkt vi väljer.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag lyder ingen religion eller något samfund. Men ändå utövar Mose lag ett visst inflytande på mej. Jag funderar inte mycket innan jag inte dödar eller inte vänstrar. Och faktum är att "herreg*d!" är något jag drar mig för, inte missbruka herrens namn. "F*n!" har jag däremot inga restriktioner för, där känns det mer som herreklassen som rackar ned på kroppsarbetarnas grövre språk.
SvaraRaderaDet finns mycket i Mose lag som är lätt att köpa. Sedan finns det förstås mindre begåvade människor som sitter och lusläser Bibeln för att hitta absurditeter i dagens Sverige. Men snälla...
Jag kan ha respekt för människor som, av en genuin gudatro, faktiskt väljer att följa sitt samfunds regler ganska bokstavstroget. De kommer få problem i andra tider eller platser än där lagarna skapades, men ändå.
Däremot, folk som väljer det paketet mer eller mindre för att slippa eget ansvar och bara hänga på... Ja, vem är jag att döma.