Uppsala

Uppsala

söndag 17 maj 2015

Nozick, Anarchy, State and Utopia - Om Möjligheter

Som Nozick mycket riktigt påpekar i ett kapitel, så irriteras många av att olika människor har olika möjligheter. Och konstaterar sedan att det då handlar om att försämra möjligheter för vissa, eller förbättra för andra.

I Nozicks värld är property heligt, man får alltså inte ta från de rika (bratsens Räkmackor, min anmärkning), utan det måste fram frivilliga pengar på något sätt. Kanske det.

Man kan använda bilden av ett race då man pratar om möjligheter, att vissa inte skall ha tjuvstart. Men det köper inte Nozick. För honom är helt enkelt egendom viktigare(Svårsmält, svårsmält.. min anmärkning).

Han kan dock köpa att man kan uppfatta ojämlika förutsättningar orättvisa. Han drar det riktigt snyggt till sin spets. OCH HÄR KOMMER SJÄLVA ESSENSEN I ASU vs Rawls ATOJ:

"Wouldn't it be better if the person with less opportunity had an equal opportunity". I nästa mening kan man inte "violate anyones entitlements", och man behöver en trollstav. Nuff said.

Och sedan ger han sig ut i hypotesernas wonderland med olika planeter och fruar som visst får gifta sig med vem som helst. Men inget som, mer än ett postulat som bara liberalisterna tror på, att det skulle vara otänkbart att rejält beskatta förmögenheter för att ge briljanta barn från enkla omständigheter lika stor möjlighet att "välja sina liv" som knarkande brats från Östermalm.
Ursäkta att det här blev färgat, men jag blir så förbannad då jag läser det.
....................................

Han pratar gärna om saker, att ingen har rätt att använda en annans pool eller vad det nu kan vara, men pengar? De kan gott fördelas och det håller nog de flesta svenskar med om - även de som tjänar bra pengar (undertecknad ligger helt klart på mer bidraget än uttaget från det allmäna).

Så hur visar liberalisterna att det här med Property äter Rättvisa? Är det inte bara så, att om du är född till arbete ser du rättvisan som det stora och om du är född till pengar så ser du Property?

lördag 16 maj 2015

Fransk post-marxism

Från en artikel i Philosophy now issue 107

Peter Benson börjar med att konstatera att kapitalismen inte blev historiens Fukuyamska slut efter murens fall. Vänstern lever och frodas, Lehman brothers, Globala kapitalismen ses med misstro. Tidigare franska filosofer på vänsterkanten, Sartre m.fl var ambivalenta till om de skulle haka på Sovjet. Men sedan dess har tankarna blivit bredare och man har drivit iväg från Marx.

Baudrillard började skriva på 70-talet i Marx anda. Intressant, han hävdade att klassresandet var ett konstant läge. Men - filosofer har en tendens att sammanfatta nuläget då det är på väg att ändras, och nu är - som vi vet - klassresande inget vanligt. (överklassen gör vad de tycker är kul, medel och arbetarklassernas liv upptas av arbetet, underklassen lever av det allmäna, min tolkning)

I något senare böcker kritiserar han Marx teorier om Arbetets värde, råmaterial+nedlagt arbete. Istället ser han med mer liberala ögon, att för konsumenten är värdet är ett helt annat. Naturligtvis. Man måste ta hänsyn till det om man skall kunna hitta alternativ til kapitalismen. Marx hade alltså fel i grunden och det konstateras, liksom av Popper, att Marx gjorde sig skyldig till historicism.

Baudrillard hävdar också att Marx gjorde sig skyldig till etnocentrism, att man i andra kulturer kan lägga ner en himla massa arbete på värdelösa ting, kyrkor, Indianernas potlach, folk som betalar jättesummor för konstverk. Men kan man inte se  sådant som "reklam"?

Det som är viktigt är kanske inte kontroll av produktion, utan kontroll av "koden" - dvs språket, dvs vad är viktigt. Newspeek i 1984. Reklam, de koder som styr aktiemarknaden.

Till slut tycker Baudrillard att kapitalisterna och Socialisterna gör gemensam sak, båda ser arbetet som något väldigt viktigt. Baudrillard känner mer för Utopiska socialister, eftersom de inte strävar efter något vagt långt fram.

Stiegler är skönare, tycker jag. Satt i fängelse för väpnat rån. Och började läsa fenomenologi. Sedan har han skrivit böcker på vänsterkanten, inte heller de i Marx anda. Stiegler konstaterar att Marx proletära revolution inte hände, en ny kritik av politisk ekonomi behövs. Han analyserar Konsumerismen, ett begrepp som myntades av Baudrillard.

artistiskt och kulturellt arbete tjänar främst till högre konsumtion (reklambranschen genererar flest mantimmar konst?).

Skolan har inte rollen av kulturbärare utan av att skapa träning för anställning (det kände man!), och skapar rollen som goda konsumenter (Kände man det?)
IT har skapat ett mindre behov för även mer avancerade yrken, och fler och fler blir ett proletariat, samtidigt som facket tappar sin kraft.

Och även konsumenterna har blivit ett proletariat, styrda av reklam och snabba begär. Det ställs mot Freud som såg framför sig att människans psyke skulle undersökas och utvidgas. Marx hade fel då han pratade om människans "behov", de skapas av reklam och liknande.

Robotarna tar över världen, genom att människorna blir robotar.

Därför är det viktigt att skolan uppmuntrar elever till eftertanke, att inte ta snabba beslut(Stiegler kallar det "long circuits"), till skillnad från snabb behovsuppfyllnad. Information är en sak (googla sig till något) och Kunskap är något annat. det är något som eftertanken ger, som sammanfogas med de bilder man har sen tidigare. Informationssamhället ger andra utmaningar än Marx industrisamhälle.

onsdag 13 maj 2015

Nozick Anarchy, State and Utopia - om jämlikhet

Efter att, som han anser, sablat ned Rawls vänder sig Nozick till lite olika områden där han anser att Entitlement är överlägset och argumenterar för. Första målet är Jämlikhet.

Han börjar med att konstatera att det är rätt få som argumenterar för jämlikhet, mer bara tar det för givet. Och det är faktiskt Rawls ganska ärlig med. Han pratar om en "intuitiv känsla för rättvisa". Hur som helst citerar Nozick en text av en Williams som i kort argumenterar för att det är orättvist att de fattiga skall få sämre sjukvård därför att de har mindre pengar.

Nozicks svar blir att - ingen tvingar ju barberaren att klippa den samhället anser behöver klippas, varför skall doktorn behöva hjälpa den som samhället anser behöver det?

Och han tycker att det inte finns något argument för varför rättvisa skall behöva finnas.  Det finns i grunden inget argument för rättvisa (kontra Entitlement)

-------------

Det lustiga är att han gör precis samma sak med Entitlement, folks rätt att få äga sina pengar - han tar det som ett postulat.
Man skulle kunna säga - varför har då inte läraren rätt att sätta vilket betyg han vill?
ASU är skrivet i USA 1974 men om vi ser på Sverige idag:
Barberaren vet mycket väl att han ger sig in i en marknad där överflöd kanaliseras och läkaren vet att hans marknad är för det offentliga.
Jämlikhet BYGGER på en intuitiv känsla, och det gör entitlement också. Ingen av dem kan i grunden bevisa att den ena är bättre än den andra. De är ortogonala. Entitlement skyddar individen och det gör  jämlikheten också. Men på olika sätt.

Om man skulle predika för jämlikheten på det mer grundläggande sättet, hitta argument för det, så är det nog bara en känsla för medmänsklighet som är grunden, att vi existerar som art och inte bara som individer. Och det skyddar individen, på så sätt att man sätter ett lägstatak för hur djävligt en individ i ett samhälle får ha det.