En artikel i Svenska Dagbladet 25 november 2016. Göran Collste, Forskare vid Linköpings universitet kommenterar en bok av Per Sundman, där Sundman tar avstamp i från AToJ.
Om jag förkortar ganska brutalt, styckevis, så ritar man upp Rawls Magnum Opus. Jag gör så, att jag numrerar styckena i ett snabbt referat, kommenterar dem styckevis, och ger en en betraktelse utifrån perspektivet jag och min historia.
Snabbt sammanfattande tycker jag dock att det är spännande och jag blir sugen på att läsa Sundmans bok.
1. Collste konstaterar ungefär att efter den och ASU är det väldigt diversifierat med uppföljande litteratur. Men att då Sundmans är ett försök att samla upp Jämlikhetsteorin. Sundman ställer sig bakom den AToJ-tolkning som går ut på att alla medborgare skall ha samma möjligheter att realisera ett gott liv.
2. ASU nämns förstås, och den självklara och vanliga invändningen att property inte är frukten av egna arbetet utan frukten av farfars förslagenhet. Och lite allmänt att det är orättvist att fattiga inte skall få pengar.
3. Sen då, vad är rättvisa? Att alla får samma eller vad man förtjänar? Walzer har tydligen kallat den här diversifireringen för Kriteriepluralism. Men Sundman ser problem i att Vårdbehov och Marknad krockar.
4. Kan verkligen vita män ha så mycker rätt i allt möjligt? Det kan dom nog, säger Sundman, men det är lite trist att gräsrötterna inte kan göra sig mer gällande (av lite olika skäl).
5. Erkännande, kan det vara vikigare än fördelning? Finns såna tankar i den akademiska världen, men Sundman menar, med Marion Young, att det nog hänger ihop.
6. Förtjänst är tydligen vad Sundman sägs lansera. Alltid bökigt vilken fålla man väljer. Här kör han tesen att alla skall ha samma bakgrund, och att man skall kalibrera för IQ, gener och hela faderullan. Finns i och för sig diskuterat redan i AToJ. Collste påpekar att det är svårt att mäta.
7. Collste vänder sig mot "grupper", att vissa grupper skulle kunna stödjas. Också det finns redan nämnt redan i definitionerna för AToJ. Och anknyter till Identitetspolitik.
.........
Kommentarer:
1. Det är verkligen märkligt att det skrevs så mycket spännande runt 72, inte bara av Rawls/Nozick utan även av Zinn, Rand mfl. Det är väldigt svårt att hitta några mer banbrytande politiska verk efter denna tid. De gäller fortfarande bra nu också, både AToJ och ASU.
2. ASU avfärdas lite väl enkelt. De pointer som artikeln för fram är inte de besvärligaste för en Rawlsian, snarare är det det Organiska, avsaknad av Pattern Matching som blir svårt. De här invändningarna mot Property är närmast självklara (och det är konstigt att Nozick, som säger sig ha varit socialist från början inte kan tydliggöra det bättre, man undrar lite vad det var för en slags socialist Nozick var i starten). Men här har det faktiskt hänt saker sen dess. Det ligger en stor skugga av Sovjetunion över ASU. Om han jämfört med folkhem på 70-talet skulle Nozick fått det besvärligare. Senare års västdemokratier har visat att ett samhälle med stor offentlig sektor men ändå stor flexibilitet och anpassning till verklighet. Bara det, att block vinner val lite varannan gång ger en god möjlighet till anpassning till verkligheter annorlunda än vid tidigare mandatperioder.
3. Kriteriepluralism. Självklarheter, men kanske bra att namnge.
4. Vita män. Tung bit. Här har man lite blandat perspektiv som vit man, men med rötter i underklassen. Och skall jag bli lite krass här, så får man nog gå till Rawls själv. Som tillåter orättvisa om de svagaste gynnas. Och att vissa har fått blomma ut, inte behöver slita 8-5 med något för väldens utveckling hjärndött (som undertecknad med sin mjukvaruutveckling) har visat sig ha fantastiska konsekvenser för hela mänskligheten. Face it, den empatiska sköterskan som baddade pannan på den sjuka 1880-talsmänniskan var mindre värdefull för oss än den odrägliga rikemanssonen som forskade på hur vacciner kunde ta fram. Om man hårdrar lite. Men, men Platon, man önskar att guldmänniskorna från alla klasser, raser och kön skulle kunna få göra sig gällande. Och har det någonsin varit bättre med det än i Sverige idag? I sverige för 20 år sen i så fall.
5. Erkännande. Här vet jag inte mer precis vad som avses, skall gärna läsa mer i Sundmans bok.
6. Intressant att läsa närmare om hur Sundman tänkt sig kalibrera för orättvisa förutsättningar. Ett stöd som faktiskt finns och som är rimligt, är att mer pengar går till de skolor som har större problem, i den mån det verkligen är så ute i kommunerna.
7. Man är lite nyfiken på mer exakt vilka grupper Sundman tänker sig stödja och på vilka premissier.
............................................
Om jag tar mig själv som exempel på en sån här diskussion, så är jag från en fattig släkt, både på fars och mors sida, men där far gjorde en liten klassresa och tog sig upp i en medelklass. Baserat på goda studieresultat, en av få arbetarklassgrabbar från staden som gick igenom Reallinjen på Läroverket och kunde sedan göra sig en tjänstemannakarriär.
Så jag växte väl upp i ett hem där man definitivt inte svalt, och där man ansågs vara en tänkande människa. Och jag lyckades bra i skolan och var i första generationen av högakademiker i släkten. Kom under studieåren i kontakt med människor från "bättre bakgrund", med helt andra expectations, att kunna ägna livet åt att förverkliga sin potential och sina drömmar snarare än att jobba åttatillfem, vilket ändå varit det livsmål jag och alla andra i radhusen hemma hade, även om det skulle vara hyfsat roliga och välbetalda jobb.
Och visst har det hängt med sen ut i arbetslivet. Jag har självförtroendet och förmågan för att klara mina jobb, men att starta något eget, jobba med något som forskning eller annat "skojigt" är out of the question. Man är lite mittemellan så att säga.
Men jag ger Rawls och Sundman mer rätt, baserat på mitt liv. Jag har sett de som har "property". Och de njuter knappast frukterna av sitt arbete. Nattväktarstaten är modererad i hela västvärlden och det är som sig bör.
Och själva drömmen som jag anar från Sundman kan jag känna för. Att alla börjar på scratch och får vad de förtjänar. Bara det, att mina förfäder blev frikyrkliga och skötte sig ligger bakom mycket av min egna framgång och mitt bekväma liv. Liksom folkhemmet och Saltsjöbadsanda. Sverige är inte så tokigt.
