Platons Staten (Efter en serie artiklar i PN 100)

Temat i senaste numret av Philosophy Now är Platon och Demokratin. Och det är till dialogen "Staten" det refereras, för övrigt det första originalverket av Hotshotfilosof jag gav mej på då jag intresserade mej för filosofi för sex år sedan.

Kort så är det Sokrates som pratar med några olika mäktiga herrar och vill egentligen visa att "justice" lönar sig. Detta igenom att måla upp en idealstat och visa på att den funkar bäst om den är rättrådig, och då skall ungefär det visa på att en person funkar så bäst också. Om överjaget styr vist.

Staten som han målar upp styrs av statstyrarexperter, Filosofer, som broilras till det från start. Och uppfostras med träning av allehanda fysiska och psykiska färdigheter för att sen kunna ta de bästa besluten. Demokrati ger han inte mycket för, halvklåpare sitter och tar beslut de inte har kapacitet att besluta om, ungefär.
.......
I den första artikeln  - av Anja Steinbaurer beskriver hon först förutsättningarna, Aten under 400-talet före, där Demokratin på vissa sätt var mindre (bara 20% fick rösta, gissa vilka…) men samtidigt var större, alla fick verkligen vara med och besluta mer i detalj, det var inte bara att rösta på sossarna och köpa paketet, liksom.

Hon pekar sen på just det, att Sokrates beskriver Demokratin som i och för sig trevlig, den ger ju frihet, men samtidigt - styrs troligen av klåpare. Skeppet av idioter - tänk om besättningen skulle turas om att navigera, då skulle man hamna i hotahejti.

Nej, Styrande är ett hantverk, som måste läras. Artikelförfattaren ställer sig sen tveksam till det, är det som att spika bräder, verkligen? Vad innebär det att vara "bra på politik".
........
Andra artikeln - Amy Pollard - hon är mer inne på, varför skrev Platon egentligen Staten? Hon läser texten som varande en manual, men tänker sig sen väl att han mer tänkt sig att Staten var till för att skaka om Atenarna lite, få dem att se styrandet med nya perspektiv, skapa debatt.

Sen beskriver hon lite kul grejer från hur Platon tänker sig det hela (det ÄR kul då man läser originaltexten också, ibland inte så kul)

• Alla ungar sätts genast på dagis, inget föräldrabias, och sortera in alla efter kompetens
• Kvinnor, samma chans som killar, tidigt ute med jämlikheten där
• Gym där killar och och tjejer tränar nakna, duschar nakna
• De intelligenta skall sätta så många ungar till världen som de bara kan

Hon går vidare med att beskriva varför en filosof INTE skulle kunna vara en kung - hen måste ju kompromissa med den etik och filosofi hen kanske företräder.

Vad var då Staten för ett dokument. Hon tror inte att det är en statsstyrarmanual, hon visar på lite inkonsistenser som finns, men kommer till slut fram till att det nog är mer ett debattinlägg, att Sokrates vill få Atenarna att lyfta sig lite. Och kanske även människor idag.

........

Tredje artikeln - Mark Tan - tar avstamp i att han tycker sig se en skepticism mot regeringar i olika demokratier nuförtiden. Kanske Platons ledare kan vara något?
Vad är en filosof - en person som passionerat försöker förstå allt.
I Platons Republik skall de blivande filosofledarna tränas i Gymnastik, Musik och Matematik. Och det hakar Tan på lite:
Gymnastiken ger en sund själ i en sund kropp, Lite att kraft behövs bakom argumenten, och att det skall ge en känsla av att vara ute med sina soldater.
Matematiken tränar upp det logiska och kritiska tänkandet, och bra med ledare som kan förstå den komplexa ekonomin.
Musik skall skapa harmoni, ge god känsla för att göra goda prioriteringar och kunna höja sig över realpolitiken emellanåt.
Alltså - ledaren är en person som regerar med förnuft.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tycker man om det här då?
Jag har ju läst Republiken själv, även om jag inte har den i helt färskt minne.
Det är en IDEALstat och inte nåt som praktiskt tänks fungera. Utan snarare en analogi som tas upp för att illustrera ett bra tänkande. Där kungen är överjaget.

Och den här dialogformen är lite jobbig. Sokrates delar hela tiden upp problem i tre eller fyra delar - som man inte alls känner spänner upp problemrummet - och argumenterar för dessa. Känns så där övertygande.

Men Platons tankar på ledarskap är tilltalande för mej. Den bejakar det rationella tänkandet som ledarskap, något jag tror på. Den ingrediens av ledarskapet som jag gillar. Sen utanpåverket av hyckleri, myndighet, snabba beslut och vassa armbågar är mindre tilltalande. Men de behövs för att styra. Machiavelli tar liksom upp skiten som behövs och Platon de goda sidorna. Och det går åt med tillräckligt mycket Platon, enligt det synsättet.

Och jag köper gärna det som modell för mitt överjag. Vad nakengympan med tjejerna skulle motsvara där vet jag dock inte riktigt...