Rand om Kapitalismen - några reaktioner

Har läst om vad Rand skriver om kapitalismen i ett par artiklar. Hon är ju för... Och mycket är skarpsynt, men ibland känns det väldigt diskutabelt. Här är några av mina diskuteringar:

I grund och botten - det hon säger flyger. Det är onekligen så, att kapitalismen är ett fungerande system. Det är verkligheten som styr och ingen modell för hur saker borde vara. Tillgång och efterfrågan baseras på vad folk verkligen vill ha. Och i någon mening är det ju kapitalismen som åtminstone delvis stått för det välstånd som finns i västerlandet.

Men sen blir hon genast problematisk. Hon drar någon slags parallell mellan att vara begåvad och att starta eget. Vad hon inte tar upp, är vad som krävs för att starta en verksamhet. Realistiskt - är du medelklass är det ett enormt steg att starta eget. Rand sätter någon slags parallell mellan begåvning och företagande, men de riktigt intelligenta människorna startar nog sällan företag. Och "innovatörerna" är ofta personer som är anställda vid stora företag. Hon nämner inte att de ingenjörer som uppfann transistorn fick en dollar för besväret.

Över huvud taget - Rand undviker kategoriskt det här med "klass". Och det är där problemen egentligen ligger. Att människor föds till olika roller, och att i hennes samhälle har den begåvade men fattige ingen chans. Det krävs någon slags socialistisk/socialliberalistisk utjämning för att det här företagandet inte bara skall vara en affär inom en gynnad överklass.

Vad skulle krävas för att alla skulle ha chans att bli entrepenörer? Skulle det gå att skapa ett samhälle där  verkligen den kompetente belönades? Rand pratar om frivillighet. Om den rikt födde men måttligt begåvade frivilligt avstod sina pengar till en fond för de intelligenta, om man skulle använda hennes moral. Den fria marknaden belönar inte efter insats, den belönar oerhört mycket efter familj. Det här framkommer emellanåt i hennes texter, men hon undviker att verkligen ta diskussionen. Och finns det inte modeller där högt begåvade människor gör stor nytta utan att behöva vara entrepenörer? Ett stort multinationellt företag?

De icke rike men begåvades möjligheter förstörs oftast i den skola den begåvade tvingas gå i. Den rike begåvade får gå i skola där begåvning tillåts.

Hon talar om ett "individuellt överskott" som då vissa (väldigt få) skulle kunna använda för att utveckla nyheter - alltså riskkapital.

Är det verkligen entrepenören som genererar pengarna? Geniet är ofta inte businessminded. Bästa svenska exemplet - Gad Rausing påstod sig ha kommit på hur tetrapaket skulle konstrueras, då det egentligen var hans anställde Erik Wallenberg(inte från den rika familjen) som kom på konstruktionen.

"Ett kollektivt intellekt existerar inte" - Men hur konstrueras flygplan eller mobiltelefonisystem?

Hon har flera exempel på Kiosklitteratur som är lättare för många att läsa än Victor Hugo, eller läppstift som folk behöver mer än mikroskop. Men vad hon inte tar upp - varifrån skall mikroskopen komma, då?

-----------------------------

Hela hennes modell är onekligen en bild av det positiva med kapitalismen - en bild över hur jag uppfattar att USA fungerar. Där släkter med gynnade människor kan tänkas lägga riskkapital på att utveckla nya ideer.

Jag tycker att Sverige har hittat en bättre väg, som tar åt sig Karl Poppers kritik av Marx historicistiska vision av det kapitalistiska samhället.

Den fria marknaden behövs - men makten måste delas mellan denna marknad, och av en stat, som mildrar de segregerande effekterna, som ger människor möjlighet att verka och briljera även utan "de rätta kontakterna". Som hjälper de fattigaste i samhället att inte bli helt utsugna, och som hjälper begåvade människor av icke överklass att komma fram.

Faktum är, att då vi hade ett mer statligt kontrollerat samhälle, på 60-70-80-tal så gick det betydligt bättre för Sverige. Man släppte på det, med tron att företagandet skulle skapa fler jobb osv, men så har det inte blivit.

Men man skall nog ha det här med Marknaden som en positiv ingrediens i sitt samhällsbygge. Kanske även i sin idealstat, som styr den stat som är just din värld, att tillgång och efterfrågan är något som i realiteten fungerar, och fungerar ganska bra.

Rand om Abort och Preventivmedel

Artikeln kallas "Om levande död", egentligen en föreläsning 1968

Rand attackerar två påvars "encyklior" (Populorum Progressio och Humanae Vitae). Lite grovt försöker påvarna försvara förbuden mot preventivmedel och Abort, och Rand attackerar.

"Tekniska preventivmedel" förbjuds alltså. Rand, som i hela sin diskussion förutsätter att sex är något mellan gifta makar (skrivet 68?) målar inledningsvis upp bilden av stora barnaskaror, abortörer, oönskade barn.

Och ganska snabbt kommer man till den här konflikten, att sex är dels skönt och dels avlar barn. Och att det finns ett ansvarstagande i detta, och det menar Rand är något människan skall kunna hantera. Människan är inte djur som följer sina drifter. Människan är intelligent. Något som hon spinner vidare på, då hon berättar om hur Katolska kyrkan bekämpat vetenskap(Gallileo, narkos vid förlossning mm)

Encyklian skall försvara "avhållsamhet", självdisciplin, motverka överdriven egenkärlek. Sex är inte ont , men avhållsamheten visar "karaktär".  Här går Rand igång ordentligt. Varje människa är sitt eget mål, och man skall inte offra sin självkänsla. Ens lycka och njutning är ens självändamål, och att man tillfredställer sig själv är bara nåt positivt för partnern.

Encyklian fördömer abort, även av medicinska skäl. Här är Rand nästan fanatisk åt andra hållet. Inget är levande innan det fötts, abort är alltid OK. Ett embryo har inga rättigheter.

Sen beskriver hon nåt i stil med "every sperm is sacred", en skräckvision med tolv barn och föräldrar som sliter ihjäl sig för att få det att funka (måste bara säga att den lyckligaste familjen jag träffat var en katolsk familj med 10 barn. Mamman var den fräschaste 40-åring man kan tänka sig, de äldre barnen hjälpte de yngre osv, och föräldrarna funderade allvarligt på att fixa ett par ungar till)

Kontentan är att de här encykliorna vill skapa nåt slags kollektivistiskt sovjetliknande altruistvälde där alla har livets nödtorft… inte hennes ide.

---------------------

Inte alldeles enkelt att säga något om denna fortfarande aktuella fråga. Jag kan själv ha vissa känslomässiga åsikter för/emot men tänkte lämna dessa utanför. Försöker se frågan från lite olika personligheters perspektiv.

1. Du köper paketet kyrkan- Encyklian är onödigt babblig. Kyrkan säger nej. Då är det nej. Inte svårare än så.
2. Du är katolsk och vill följa ett katolskt sätt att leva: Då kan det vara på två sätt (minst) - antingen GILLAR du iden på askesen och får en personlig tillfredställelse av detta. Eller så är du en gruppmänniska, och gillar det här att det personliga inte får så stor plats, att "vi här i kyrkan gör så" och att man även som gift par underställer sig detta.
3. Du är katolik men struntar i det här med kondomförbudet. Är nog standard skulle man tippa. Frågan är hur mycket skuld man då går omkring och känner.
4. Som icke troende individualist - Som sagt, varje människa är sitt mål. Klart man skall köra med p-piller eller kondom. Ser inget rationellt skäl i att skjuta skarpt om man inte vill ha barn. Dock - det är lite intressant det här, att det som alstrar barn också är så himla skönt. Och lite är det här med sexualakten både något väldigt gemensamt och något själviskt samtidigt.
5. Som icketroende gruppmänniska - Kvinnorna skall bestämma över sina kroppar. Den misär avsaknad av preventivmedel för med sig. Och njutningen i akten är ju något gemensamt!

Men Rands syn är på det stora hela densamma som den "vanliga" synen i dagens Sverige skulle jag vilja säga! I USA måste hon däremot vara, och har varit, ganska kontroversiell.

Första genomläsning av Wittgensteins Tractatus

Den är inte tjock. Och den är skriven på vardagsspråk. Men inte är den lättläst, Wittgensteins Tractatus Logico-Philosophilus. Har läst en svensk översättning, och gick på rådet att läsa igenom den relativt fort första gången. Har inte satt mig in i den notation som Wittgenstein använder i sin logik, men förstår en hel del genom att vara bekant med datateknik och den logik som finns i programmering.

Och nog sjutton är det tydligt att Wittgenstein var ingenjör. Världen består av ett antal elementarsatser som man sedan med logik bygger ut till att säga allt som kan sägas. Man angriper världen med naturvetenskapens metod. Det man vet, vet man och sen bygger man värld från det med logikens hjälp, vilket i princip är det enda vettiga tänkandet.

Men lite om boken i sig. Wittgenstein blev kritiserad för det numreringssystem som används, det bygger upp ett träd med kapitel, men jag tycker att det funkar, nivån under utvecklar det som sagts (t.ex. Förklarar 5.11 vad som sagts i 5.1. Det är inte lätt att se det alla gånger, men vid omläsning ser man hur han tänkt. Även om det ibland mest verkar vara parenteser för att sätta Russell och Frege på plats. Språket är som sagt enkelt, logiken följer tyvärr en syntax som jag inte lyckats googla mig till, men sanningstabeller och annat gör att man förstår på den förstagenomläsningsnivå. Däremot är det ibland svårt att förstå vad han menar med elementarsatser.

Men dumpar man detaljerna (vilka säkert kan avslöja en hel del) så framträder ändå för mig en ganska klar bild av vad han är ute efter.  Mycket handlar om logiken i sig, och det har jag inte mer än ytligt läst igenom, och det han skriver verkar sunt för en gammal ingenjör. men i övrigt handlar det om den moderna akademiska filosofins rädsla för att uttala sig om något som inte kan beskrivas med något som liknar vetenskapliga metoder.

Elementarsatserna skall tydligen vara några man känner igen utan sinnena, utan erfarenheten, kan inte säga att jag förstår riktigt hur man skall finna dem. Men allt som sker, det sker, inget är bra eller dåligt, och inget kan förutses, annat än vad det gäller naturvetenskapen.

--------------

Jag vet inte. Han skrev ju den här och förklarade att han löst alla filosofiska problem. Men det känns snarare som att han definierat upp en väldigt snäv bild av vad filosofi är och stoppar in allt annat under kapitel 7. Eller åtminstone skulle man vilja provtrycka hans maskin, på samma sätt som man skulle vilja provtrycka Kants Prolegomena.

Hur skulle man hantera sådant som "hur skall man bäst styra ett land", etiska frågor (jo, jag vet vad han säger i 6.42 men ändå), hur skall jag leva mitt liv, vad är demokrati osv.
Lite har jag fattat att man i Wittgensteins efterföljd har försökt liksom bryta ned de här satserna i sina minsta gemensamma nämnare, språk och logik, till man får något som känns tillräckligt säkert och sen shakeat loss med logiken

Men jag kan önska att pappa Wittgenstein hade behållt kontrollen över firman, låtit Ludwig varit chef över en avdelning ett tag och låtit Ludwig få ta beslut - på kort tid och utan att man vet alla fakta. OK, han hade väl inte blivit filosof då, men ändå. Världen, människans värld, är inte vacker och förutsägbar, men jag känner i alla fall att jag har filosofins hjälp då jag angriper den. Även om man inte vet att solen går upp i morgon, så är åtminstone sannolikheten för att den skall göra det rätt stor. Och ok, som chef ställs han inför situationer som han får lösa vartefter, men man kan inte blunda för att en del regler ändå tycks fungera. Och naturligtvis är logiska resonemang ytterst viktiga, då man kan använda logik för att lösa ett problem.

Vackert och Magiskt…

Bland det vackraste och mest magiska man kan se nu då grönskan är skir, kan upplevas vid vad som kallas växlande molnighet. Då ett moln tillfälligtvis skymmer solen ställer man sig i motljus vid ena sidan av en dal, ett fält, där man på andra sidan har lövskog. Då sedan solen kommer fram från molnet kommer träden, ett efter ett att gå från skugga till att skimra med ett nästan överjordiskt ljus.

Hade stannat vid Uppsala brukshundsklubb efter dagens runda, jag vet att det brukar vara vackert där, utöver Hågadalen.  Dumt nog skulle jag hålla på och filma det med mobilkameran, det där kan bara upplevas på riktigt. Men åh, så vackert det var, så vackert det är! lövträden, molnen och solljuset!

Mer om Rands politiska Filosofi

Hon pratar om kollektiva rättigheter. Och hävdar att de inte finns. Udden är tydligt riktad mot allt statligt. Sjukvård och liknande. Men kan man inte se de rika familjerna som grupper som har kollektiva rättigheter? Och som "behandlar andra precis som de behagar"?

Men hennes kämpande för de individuella rättigheterna kan jag ställa upp på. Och hennes betraktelse att majoriteten inte skall förtrycka minoriteten kan man kanske köpa, Så länge som man då inte menar att det är OK att några få äger nästan allt, och det flesta av dessa få inte genom egen prestation.
Däremot att en majoritet snyltar på en minoritet för att de är i just majoritet. Bidrag osv.

Sedan pratar hon om "internationalism", att de tidiga liberalerna såg nationalstaten som en fara. Och jämför man med Popper så ser man att Nationalstaten just kan ha funktionen att reglera den ohämmade kapitalismen. Men nu är Globaliseringen på gång, man får se hur det blir med samhället då.

Och hon ger inte mycket för "primitiva klaner i Asien och Afrikas rätt att slå ihjäl varandra". Fast är inte problemet - de var (och är) fattiga?

Ja, hon pratar om "individens rätt till frukterna av hennes arbete". Men det matchar inte den verklighet som råder under "laissez faire". I socialliberalismen är det mer troligt att fattiga får chansen till just det, och att medfött rika tvingas till prestation.

Hon säger att "människans rättigheter kan bara kränkas genom fysiskt våld". Det beror allt på vad det är för rättigheter. Men att samhället skall skydda folk från andras våld, lätt att hålla med om. Och man skall få göra vad man vill, så länge man inte kränker andras rättigheter. Men vad gör kapitalisten? Å andra sidan, i dagens Sverige - vad är "kapitalisten"? Alla kan irritera sig på Stureplans stekare, och de möjligheter de har, de gräddfiler. Men hindrar de verkligen den som vill från att lyckas?

Sen pratar hon lite om "staters rättigheter", och knuffar för maktdelningen (som inte finns i Sverige mer än mellan regering och riksdag). Jag vet inte, i dagens globala värld börjar ändå nationalstaternas funktion att luckras upp.