Uppsala

Uppsala

måndag 31 mars 2014

Rorty - en första kontakt (Philosophy now 100)

Läste en kort artikel om Richard Rorty. Född 31 i NY, akademikervänsterfamilj. Inspirerade till att snegla på IEP och SEP, ingen noggrann läsning. Började som mainstream Analytisk filosof men valde sen en något annorlunda bana.
Läste sig till någon slags historicism, lite typ att sanningen är nåt här och nu. En slags pragmatism. Kombinerat med lite Darwin och vi har en filosofins naturliga utveckling. Även språket är mest ett verktyg. Humanist, studerade filosofins historia och landade som professor i humanistiska ämnen.
.....
Bara en första kontakt, och man måste läsa en del mer, om man vill närma sig honom, har bara fått ett flyktigt första intryck. Det första man funderar på är om han överhuvudtaget vänder sig till annat än kollegor i skrået, om man som oakademisk har något att hämta. Men tanken på att sanningen inte är något absolut, utan beror på omgivningen man lever i känns inte särskilt långsökt. Dock, man försöker ju bryta sig ut ur den sfär man lever i och försöker se sitt sammanhang "von oben". Kan man det? Och det finns ändå förhoppningsvis en del som inte bara är modenycker för det samhälle man lever i. Nåja, får se om jag läser mer om honom senare.

Kul om någon som läser detta och kan mer om Rorty kan kommentera. Är han värd att lägga tid på?

lördag 29 mars 2014

Läst en del Ayn Rand

Tja, vad skall man säga. Det är något friskt med hennes filosofi i alla fall. Skulle vilja kategorisera henne bland de personer som skall höras men bara lagom mycket. Jag gillar hennes grundsyn på metafysiken, att det som är är. Att man accepterar det man verkligen tror på. Och inte bara är räddhågsen. Visst, kanske lite jobbigt med filosofihistorien, paradigmskiften och vetenskapens framgångar. Men som man lever sitt liv - man tar ansvar för det. Och gömmer sig inte för det man seriöst tror är riktigt.

Nu läser jag inte Atlas Shrugged, håller mig till mer filosofiska skrifter, har inte läst så mycket än. Första intrycket är att hon ifrån ganska stabilt resonemang vad det gäller metafysik och moral sen glider in i en massa ganska vågade slutsatser om hur sen ett samhälle skall byggas, och vad som i något slags större perspektiv är rätt och fel för en människa att göra.

Brukar alltid ta reda på en del om vilken bakgrund filosofer jag läser har. Att hon var en flicka från ett välbärgat judiskt hem, som fastnade i Ryska revolutionen, kom loss till USA, och blev impad - känns som det hos skriver ligger helt i linje med det. Att någon söker en värld som är gynnsam för den bakgrund man har, gör det denne trovärdig? Kanske inte. Men läsvärd, om man förstår i vilken kontext texter av personen har skrivits i.

Man är ansvarig, man gör val man står för, man söker det metafysiskt givna. Man respekterar en människas rätt att leva det liv personen vill leva. Och man tar hand om sig själv samtidigt som man respekterar andras rätt att göra det. Så långt bra. Hoppas få läsa lite om hur hon ser på det här med att man föds med olika förutsättningar. Och det skall bli intressant att vidare få studera hennes egoism och nattväktarstat.

Kul att läsa om hennes syn på andra filosofer. Så långt jag läst är Aristoteles något alldeles fantastisk medan Rawls och Kant inte är vatten värda. Har inte läst så mycket Kant, men det jag läst gör mig rätt säker på att man kan läsa honom lite annorlunda än vad Rand gjorde. Även om han inte predikade rationalismens och tvärsäkerhetens primat.

Min läsning av henne har fått mig att nosa på Rawls och Nozick. Lägger dem i pipen.

Lite skoj att läsa henne, efter att ha läst "Peoples History of USA" av Zinn. Som ger en bild av USA's historia utifrån de fattigaste och förtrycktas synvinkel. Man får börja pussla med intrycken från dessa två och se vad man kommer fram till.

Zinn var liksom Rand av judiskt/slaviskt ursprung, men växte upp som fattig grabb i New York. Figures.

söndag 23 mars 2014

Sanning och moral - Philosophy now 100

En artikel av Joel Marks i Philosophy Now.

Joel marks angriper i en serie artiklar Moralitet - att man bestämmer sig för att vissa handlingar, lite oberoende på sammanhanget, är fel. I den här artikeln tar han upp det här med att man försöker övertyga om något man tycker är riktigt, inte med förbud, utan med fakta. Med vad man tycker är sanningar.

Han kommer ganska snabbt fram till, att det går ju ofta inte så bra. Det blir ju ofta att folk angriper ens fakta lika mycket som själva saken man försöker övertyga om. Och då ramlar han ned i - är det jag tycker vara fakta verkligen fakta? Finns det inte skäl att angripa sina sanningar lika mycket som sin moral.

Det blir något jag känner igen från vad jag lärt mig av samtalsteknik allmänt, men att det även skall omfatta samtalet med sig själv  - att man använder "jag anser" eller "jag tror", istället för "det är så att". Att man blir mer försiktig med att något "är sanning". Och att man inte ställer sig på den "sida som har rätt"

.........

Det är väl ingen kioskvältare egentligen. Att man är försiktig med sanningen. Men försiktigheten kan ju hamna i att man inte vågar ta ställning alls. Dock - det finns olika sätt att ta ställning. Väldigt, väldigt populärt är att ta ställning för det ena eller det andra i en konflikt där det egentligen inte finns svar. Som chef och förälder kan man inte göra så. Där är det - upp med alla fakta på bordet och gör en kompromiss. Varför kan man inte resonera så, även i politiken, på forum, i diskussioner?

När jag läser artikeln tänker jag en hel del på Kant, och "saken för sig, saken för mig" att verkligheten  inte är som vi uppfattar den. Och jag tänker på Ayn Rand som jag också läser nu, som hatar Kant och tycker att hans tänkande resulterar i, och har lett fram till en syn där man inte vågar tro på det man ser. Rand tycker tvärt om att verkligheten är den en kritisk människa ser som förnuftig. Jag säger - båda har rätt på sitt sätt, de strävar nog åt samma håll. Men det är jobbigt att inte kunna gosa in sig i sanningar, visst är det det.


Att lära sig filosofi som fullvuxen

Jag började med läsa filosofi för sex år sedan. Huset var ombyggt, barnen inte små längre, det fanns tid för att göra något eget. Egentligen var det väl inte direkt filosofi jag var ute efter, jag gick 15 poäng idehistoria på universitetet här i Uppsala på kvällstid, efter jobbet. En fantastiskt spännande kurs, men idehistorikerna lämnade filosofin nånstans då man tyckte att vetenskapen tagit över. Det här irriterade mig, och jag beslöt mej för att börja läsa filosofi själv. Vi hade fått skaffa en del allmäna filosofiska verk, och jag läste något mer, men snart gled jag in på att läsa originalverk av "de stora". Det är en härlig intellektuell utmaning, lättläst är det ofta inte, och man lär sig väldigt mycket under processen

Man kan undra varför jag inte hoppade på det då jag gick skola/universitet. Men jag är av enkel familj och även om jag hade "lätt för mig" var det inte tal om att läsa nåt för att det var kul. Jag och brorsan var första i släkten som läste eftergymnasialt. Nåt man får ett jobb på var vad som gällde. Och datorer var ju hyfsat kul, så ingenjör fick det bli. Även om humanistiska grejer var mycket roligare.

Har hunnit läsa verk av Platon, Kant, Nietzsche, Bergson, Sartre, Russell, Wittgenstein, Heidegger, Popper. Lite parallellt med att jag försöker lära mig mer allmänt om filosofi, prenumrerar på tidningar, deltar i filosofiska forum online och är med i Akademiska Föreningen i Uppsala, lyssnar på Filosofiska Rummet i Radio och annat.

Jag har märkt att det lätt bara blir så, att man läser och så blir det inte mycket mer med det. Att man inte ordentligt analyserar det man läst. Så jag har startat den här bloggen för att sammanfatta det jag läser, och försöka smälta det. Lite som en dagbok över mitt läsande.
Sen kanske, försöka börja formulera något eget. Lämna sargen och komma ut på isen. Så vi får se vad det blir...

Den här är naturligtvis mest för min egen skull. Men kan någon komma att läsa, inspireras och komma med kommentarer är det givetvis jätteskojigt.