Platons Staten - om föräldrar

Folk av silver, järn och gud. Och om ens barn har andra egenskaper skall de till rätt ställe. Järnbarn till guldföräldrar skall få järnuppväxt!

Väktarna leva enket, inte ha egendom. Gudarna ger dem himmelsk belöning, inte bli grymma herrar,  eller dåliga boxare.

Landet vara lite så där lagom stort och inte uppdelat på rika och fattiga.

Helt underbart om att man inte skall tillåta förändringar i musik eller nåt, att man skall hålla fast vid det konservativa bra genom en  bra fostran.

´Filosofiska rummet Erik Gustav Geijer

I veckans samtal mellan Lars Mogensen och hans två gäster Ola Larsmo och Per Svensson lyfte man fram denna gigant på det tidiga 1800-talets svenska intellektuella scen. Han är numer mest känd som romantiker och nationalist, men i programmet tar man upp den inriktning han kom att få senare i livet. 1838 gjorde han ett uppmärksammat "avfall" och anammade tidens liberala och egalitära ideer. Han diskuterade med Fredrika Bremer, knuffade för individens suveränitet och kom med olika ideer om att t.ex. finansiera att de slavar som bodde i S:t Barthelemy skulle friköpas, lästes av Marx. Men han såg också att människorna tvingades närmare varandra, något som gör honom aktuell i tider av globalisering och flyktingvågor.

Programmets deltagare menar att Geijer som yngre hängde på den nationalistiska trenden efter Sveriges tråkiga läge efter 1809. Och att hans senara "avfall" enligt honom var en befrielse, att han mer bejakade vad han egentligen stod för.

Individens är politikens subjekt, Personlighetsprincipen.Individer skapar i hans tänkta framtid självständiga kollektiv, typ fack. Spänningen mellan liberte, egalite och fraternite finns där. Enligt Geijer skall detta mötas i Demokratin,

Han hyllar de liberala ideeerna, tankar om individens rätt, men om den fria konkurrensen bara leder till förtryck är den förkastlig.

Allmän rösträtt och rätt att vara med och styra. Inspirerat både höger och vänster, allas infallsvinklar är viktiga

Hur skall frigörelsen inte slå över i tyranni?

Platons Staten - Vis, Modig, Besinningsfull och rättrådig

Efter att ha filat lite på sin idealstat tillsammans med Glaukon, vilken musik de skall lyssna på, vilka gudar man skall ha, i vilken omfattning man skall ha lagar har Sokrates kommit fram till ett första utkast till idealstat, med Väktare, Krigare och arbetare av olika slag.

Han vill provtrycka staten lite och vill kolla om den är god. Lite oklart hur, så delar Sokrates ned godheten i de fyra delar som rubriken beskriver. (De här neddelningarna är verkligen irriterande! Samma görs av allehanda debattörer även nuförtiden. Det man som kunnig i grundläggande algebra vill säga är: Visa att dina komponenter spänner upp rummet av alla möjliga lösningar! I det här fallet - att den goda staten inte kan uttryckas på annat sätt.). Alltnog, det här kommer han fram till för de olika delarna:

VIS

Staten är vis översätter han med beslutsklok och det hittar han i väktarna, de fulltränade styrande filosoferna.

MODIG

Och modig är då i bemärkelsen militärt tapper. Han har beskrivit hur man skall träna soldaterna, så det är svaret på att staten är modig - vi har vältränade soldater.

BESINNIGSFULL
Den här är lite lurigare. Att de som är herre över sina primitiva känslor är helt klart Väktarna. Men sedan är det ungefär så, att alla i idealstaten tycker att det är bra att väktarna härskar, så hela staten blir liksom lite indirekt besinningsfull. Det enkla folket kommer lita på att Väktarna sätter sig över deras primitiva behov.

RÄTTRÅDIG
Den sista ingrediensen i en god stat och människa. Nu analyserar Sokrates läget, rättrådigheten skall vara den sista pusselbiten, och han konstaterar efter en del resonemang att det som är rättrådigt är att hålla sig till det man skall. Är man soldat skall man vara modig, är man väktare skall man vara klok osv. Annars blir det oordning.

Efter en del resonemang kommer de sedan fram till att man verkligen kan likna en människa vid en stat, vi har en funktion i skallen som är överjag, vi har vår kämpaanda och envishet, bitar som Platon tycker sig finna i såväl sin idealstat som i en människas person. Därför bör vi då följa denna idealstat, och Platon kommer, lite för mig tveksamt, fram till att en person som är så välordnad inte kommer att bli någon Machiavellifurste som låter ändamålet helga medlen, utan en god och rättrådig medborgare.

Tyska filosofer som hyllar språket

Är språket det som styr tanken?

Läst artikel, Philosophy Now issue 108. Audrey Borowski knuffar för språket, tar tre tyska filosofer från olika epoker som slagträ, vilka alla gett språket en förrangställning som komponent i tänkandet.

Herder

Denne 1700-talsfilosof menar att saker i princip uppstår då de formuleras. Språket organiserar våra upplevelser. Objektet är det som man kan sätta sitt tänkande på, och då det formulerats har det liksom fångats. Borowski menar att man här lämnar Kants ide av ett universiellt  vetande och låter de olika språken  bli olika vägar till att nå kunskap om saker.

Humboldt

1800-tal, henne antropolog såg språket som något dynamiskt, levande som formades i olika nationer.