Diskussion mellan en filosof, en kognitionsforskare och en som forskar på små barns kognition.
Är vårt medvetande en enda entitet? Deltagarna försöker hävda att det inte är det, men i slutändan har man ändå ett jag som man kan vara medveten om, även om man säkert i viss mån kan se sig som en orkester av olika instrument, som kognitionsforskaren menar.
Medvetandet är att kunna uppleva något. Men självmedvetandet innefattar att man kan reflektera över det, att man kan ställa sig utanför den rena reflektionen. (Det kan väl djuren i viss mån också, de kan väl ta beslut om de skall ta strid eller avvakta). Men det är ett metatänkande, en rationalisering.
Små barns kognition diskuteras, när vi kan referera till andra, när man kan se att någon sätter en hatt på ens huvud, ett och ett halvt, när man lär sig ljuga, och när man lär sig vita lögner. Redan vid 9 månaders ålder blir barnet blygt, det förstår att det existerar i samband med andra. Barn tycks också ha en bredare uppmärksamhet, vuxna en mer koncentrerad uppmärksamhet.
Mycket sägs om att självmedvetenheten hänger samman med att se andra för att kunna interagera. För att förstå andra måste man förstå sig själv, typ.
Att självmedvetenhet är något som djur i viss mån tycks ha, de kan planera för morgondagen, men att vår förmåga sträcker sig långt in i framtiden, se korta minus för större framtida plus. Lite som Harari beskriver människans stora förmåga, att vi kan se framtider och göra stora projekt kring dessa.
Att det är smärtsamt, men det får vi ta. Men man kan fundera mycket på vem man är, kanske för mycket, kanske bättre lyssna på andra vad deras bild av vem man är.
------------
Kanske inte så givande för mej, jag tar nog mitt självmedvetande rättså för givet. Har alltid haft en stark känsla av att uppfatta mig själv som en egen entitet. Naturligtvis speglar jag mig själv mycket i andra. Ibland kanske för mycket, jag blir väldigt smickrad av smicker, och nedåt av krititk. Man vill ju liksom hitta en kärna, vem man är, vad man kan, vad man borde göra. Och den här möjligheten att kunna se in i framtiden är ju lite motsatt mot vad man kallar medveten närvaro, där man mer kallas in i nuet.
