Uppsala

Uppsala

måndag 9 juli 2018

Popper - Det öppna samhället och dess fiender

Efter att tidigare ha ögnat igenom en tidigare översättning köpte jag den nya då den kom förra året, och har nu läst igenom den.

Karl Popper, judisk intellektuell, satt under och efter kriget och funderade på hur Stalin och Hitler kunde hända. I detta sökande tar han upp Platon, Hegel och Marx som filosofer som P medverkat till skapandet av totalitära stater.

Efter många inledande ord av karaktären "motivera varför den här boken är nödvändig" börjar P gräva lite i Platon. Jag har själv läst "Republiken" och "Stadsmannen" Men det är Republiken som är den centrala angreppspunkten, P gillar den inte.

Här måste jag säga : Republiken är ett tankeexperiment där Sokrates för att bemöta argumentet att det är mer produktivt att vara listig, oärlig och ond som hans diskussionsantagonister för fram istället målar upp en ideal stat som en analogi med en rättrådig och ärlig människa. Det är inte "Hur borde Aten göra nu"... Visst finns det nog allvarligt menade avsikter, men alla som läst hans andra dialoger måste vara medveten om att det inte är en bruksansvisning för statsbygge.

I Staten målar Sokrates upp rätt grovt två olika klasser, en som är de arbetande och en som är krigare och styrare, de så kallade Väktarna. Och vad han väldigt, väldigt schematiskt kommer fram till är att alla borde göra det de är bäst ämnade till och hålla sig till det. De som är kompetenta att göra en grej skall också göra grejen.

Det här har P stora problem med. Han läser det som att det är en förtryckande klass, som i stort sett erövrar en stad/stat och styr och ställer. Slavar behövs och folk skall i princip hållas nere. Sedan ger Staten oerhört noggranna instruktioner för hur folk skall utbildas, något som är lite iögonfallande då man läser det och som P tar som garanti för att en tyranni skapas. Som till exempel att krigarna tränas i fysik och får höra aggressiv musik för att bli bra krigare. Men de som "tas ut till härskarutbildning" skall också känna sig som härskare, och det uppmärksammar P.

Jag förundras lite då P, som så många andra verkar hoppa till sidan 84(I Stolpes översättning) av Repubiken då de börjat läsa. Om man läst Sokratespersonen i många av de andra dialogerna så vet man att han inte skulle dra de växlar på sin "idealstat".

Men sen för P bra diskussioner. En vettig diskussion om naturliga, obändbara lagar och normativa, konventionella lagar som går att ändra, där naturligtvis det senare är det önskvärda.

Om Kritisk dualism. Dualismen ligger i att man respekterar att åsikter är åsikter och att naturlagar är naturlagar. Det människor beslutar är oftast baserat på moraliska ställningstagande som kan ändras, och väldigt få saker är "lagar" i människornas värld. Dock, det innebär inte att "allas åsikt är lika mycket värda". Sociologin innehåller saker som är mer eller mindre väl underbyggda.

Mot detta sätter han något han kallar "Magisk monism" där allt är rätt och fel. Men däremellan några mellanlägen
  1. Biologisk Naturalism - "Darwin" - Den starkes rätt eller att alla människor är lika
  2. Etisk Positivism - "Reglerna gäller" 
  3. Psykologisk Naturalism - "Människans inre är det viktigaste"
Sedan är frågan, är människan till för samhället eller är samhället till för människan? P håller på att Platon vill offra människan för den totalt bra staten. Att det är fel att alla skall fållas in i en viss klass. Han nämner till och med ras. Bortser från att Platon uppmanar föräldrar att slussa barn rätt.
Det tycks som om han vill ha den "fria viljan". (Det vill säga att de med akademiska föräldrar skall få bestämma om "vad de vill göra med sitt liv"??)

(Liten egen diskussion: Vad genererar mest jämlikhet : Den fria viljan, där de rika barnen väljer roliga jobb eller stadsstaten där man mer sätts på det man är lämplig för? Finns någon bra mellanväg?)

P framhåller, tydligen emot Platon, att individualism mycket väl kan sammanföras med altruism. Man är inte för eller emot flocken... (Men akademikernas barn tar gärna de roliga jobben.)

Menar Platon verkligen att den "stabila staten" är det samma som "rättvisa"? Platon knuffar för, enligt P, någon slags konservatism. Tillbaka till "det gamla samhället", enligt popper en aristokrati som fanns före den Atenska Demokratin. Jag skulle säga snarare att han är för "ordning och reda", var sak och person på sin plats. Men det är en mycket hiearkalisk konstruktion, "Staten".

Ett stycke om "protektionism" på det sättet som liberalisterna stöder staten som hindrar våld. Staten skall inte göra mer än så, hävdas det. Inte säga åt folk vad en bra moral är. Och intressant:
P tror att det här skall kunna tillämpas internationellt : "Förebyggandet av internationell brottslighet". (OK för interpol, men vad hindrar företag från att ge underlöner i tredje världen?). Men det handlar om hur mycket kontroll en stat skall få utöva. Lika aktuellt nu som då Det Öppna Samhället skrevs. Men sedan dess påverkar omvärlden de enskilda staterna mer, förutsättningarna har förändrats. Staten skall då vara mot att de svagare skall skyddas. Att de starka skall ha rätt att ljuga, lite Machiavelliskt. Att det är för statens bästa.

Så hur skall ett ledarskap se ut? P kommer med en bra sats:
"På vilket sätt kan vi organisera de politiska institutionerna så att dåliga eller odugliga ledare kan hindras från att ställa till alltför stor skada". Institutioner behövs. Trump får inte pengar till muren av Kongressen. P sätter detta mot "suveränitetsprincipen" då man funderar på vem som styr bäst. Hade en svensk president(eller kung) kunna stoppat de permanenta uppehållstillstånden 2015? Hur kan man ordna ett företag, en familj, sig själv? Så att alltför stor skada inte vållas?

P för sedan längre diskussioner om varför det är ologiskt att filosoferna skulle vara de som härskade(Som Platon föreslår i Staten), både med sanningen, Idevärlden som mål och dessutom med lögnen. P medger att man behöver ha kunskap för att besluta, men det kan missbrukas. Alla kan dock bildas. Det finns en spänning mellan "de som har kunskap" och "makten". Skall staten kunna bestämma över hur utbildningen skall ske?  Men Platon vill enligt Popper åter betona det stadiga, motståndet mot förändring. Popper knuffar för initiativ och originalitet. Själv tror jag på försiktighet. Poppers bild, kanske riktig, är att skolsystemen uppmuntrar till konformitet. Något som han inte gillar. Samuel Butler hävdade att originaliteten upprätthålls därför att unga pojkar gör uppror mot den!(Sid 167) Ett inlägg i debatten om "att flickorna har så mycket bättre betyg"?

Men vilken makt i staten skall filosofen ha? Platons Stat leds ju av filosofer. Han har till och med planer på att avla fram särskilt intelligenta människor till detta skrå. Och de skall hållas åtskilda från pöbeln(intressant parallell till Mishras Age och Anger, det ligger lite i det). Ljuga om det behövs.

Han diskuterar ett "utopiskt" styre jämfört med ett "Stegvis", mycket liknande Nozicks planhushållning vs organiskt styre. Men Popper gör det bättre. Vederlägger iden på att någon skulle kunna snickra ihop ett samhälle (vem gör det nu 2018? Islamisterna? Trump?) Problemen är att det blir oflexibelt, ingen kritik tillåts. Och vem skall efterträda diktatorn? Istället föreslår Popper mindre experiment, man inför nya lagar, grundar nya institutioner och kollar var allt tar vägen. Organiskt. Platon framhålls, liksom Marx som utopister. (Men igen, Det är en idealstat, Sokrates angriper det med humor!) Men lite, eller snarare mycket intressant. Många ser en estetik i revolutionen eller i att skapa ett samhälle efter en plan, men det kommer förstöra för individen. (Strukturkonservatismen är vad Popper faktiskt rekommenderar.). Världen är ett rörigt ställe och det är med små förändringar den skall förändras.

Det öppna samhället är ett samhälle där individen har eget ansvar. Alla tabun som den sociala gruppen har kan ifrågasättas, kanske ändras. Där det finns en rörlighet, bland annat mellan klasser. Och där relationer kan uppstå spontant, inte bara inom de grupperingar som finns. Det är rörigt, det är stökigt eftersom öppenhet också tillåter det röriga.


Nästa del : Hegel

Hegel skall bygga på Aristoteles, Aristoteles anser Popper tagit mycket från Platon. I hans ide om hur en stat skall vara har man en feodal klass som inte arbetar och som bestämmer.
"Handlingens första princip är fritiden" - Den här. Det ÄR ju så att om folk får tid så kan de också glänsa. Einstein hade aldrig forskat om hans föräldrar var  arbetare. Och det FINNS en ärftlig komponent i det här med prestation. Verkar det som.

Men ur Aristoteles hittar Popper det här med Essens, att saker har sin möjlighet inom sig. Det här driver han vidare till att antyda att synsättet med essens har en inneboende ingrediens av Historicism. Inte precis att Aristoteles säger det men att det blir lätt att säga att en möjlighet också leder till dess konsekvens (men - det är en sannolikhet!)
Aristoteles trodde att slutgiltiga sanningar skulle uppdagas men modern vetenskap är mer pessimistisk, den söker paradigmer som kan förkastas. Kunskap är inte slutgiltig(Men rättså).

I en definition går vetenskapen från höger till vänster i ekvationen, den sätter en symbol på något känt, inte försöker definiera vad något är. (Popper säger att vetenskapen aldrig försöker besvara ”vad är gravitation” men nog fan undrar vetenskapen).

Sedan ges till slut exempel på auktoritära, konserverande stater och religioner genom tiderna.

Hegel då, P är definitivt inte i hans fan club. Hävdar att Hegel stod för ett stamtänkande, gjorde befängda fysiska utsagor och gick i maktens sold efter den franska revolutionen.

Hegel ställs i jämförelse med Platon. En stat är en organism som utvecklas. Nationens ande utvecklas. Dialektiken beskrivs som vägen, tes, antites syntes.
Står enligt  P för Identitetsfilosofi. Allt som är förnuftigt är verkligt. 
Hegel sägs vidare säga - Staten måste bestämma vad det är som är sanning. Även ovanför vetenskap. Jämlikhet för dem som är värda det.
P resonerar  om var Hegel befann sig - Tysklands nationalism. blandad befolkning - Nationalstat inte självklar, folkvandringar - Napoleon i Tyskland - bryt loss, vem skall styra? - naturliga gränser, språk - folkets vs furstens överhöghet.

Totaliarismen via nationalism via Hegel

  1. Staten är den förkroppligade anden
  2. Staten är alla andra staters naturliga fiende
  3. Staten är undantagen moraliska förpliktelser
  4. Krig är ärofullt
  5. Den storslagna personen
  6. Heroiskt livsideal
Kritiken känns lite ensidig. Har själv inte läst så mycket Hegel, kan inte bedöma P's bild av vad Hegel sade och menade. Men jag får påstå att någonting istället för den ohämmade Globala Kapitalismen inte känns fel. Sen om Ping, Trump och Putin är furstarna som helbrägdagör sina länder, tja.


Sedan om Marx.

Popper inleder med att i mycket berömma Marx, för den vetenskaplighet han ändå attackerar frågan om de utsattas situation, men kritiserar redan tidigt Marx för den historicism han gör sig till tolk för, att man skall kunna förutspå framtiden genom att studera historien. Vetenskaplighet och determinism är inte samma sak. Han jämförs en del med den samtida Mills, och Popper ger Marx cred för att han fjärmar sig från den psykologism, den tro på människans natur som Mills sägs ha som förklaringsmodell till samhällets utveckling.

Bra citat av Marx "Det är inte människans medvetande som bestämmer hennes existens, det är snarare hennes sociala tillvaro som bestämmer hennes medvetande"

Förklaringsmodeller av modell "människans natur" hamnar i historicism, i föreställningen att människans val görs i något slags naturtillstånd, föga troligt. Marx invänder mot detta att förhållanden i samhället blir till även utan människans direkta vilja(true). Sociologins uppgift är inte att förutspå utan att förklara skeenden i det lilla. Stora konspirationer styr inte. Man försöker men världen är ett bökigt ställe. Handlingar beror på situationen mer människans natur. Tror man på det?

Ekonomisk historicism. Popper ger Marx rätt i att de ekonomiska förhållandena styr oss, styr vad som verkligen ger förändringar(revolutioner), men också Ideerna är viktiga, de samspelar. Men Marx menar att Ideerna kommer från den materiella verkligheten. Det är väl ett samspel? För att du skall ha en sann frihet måste arbetsdagen vara kort nog. Engels - teknisk utveckling ger möjlighet till frihet för alla - och så har det rätt mycket blivit! Men historicismen vänder sig Popper mot, verkligheten är ett för rörigt system att förutsäga.

Klasserna. Helt enkelt det här att "Det är inte människans medvetande som bestämmer hennes existens, det är hennes sociala tillvaro som bestämmer hennes medvetande". Det är produktionsmedlen som bestämmer klasserna, och man är tvingad att jobba efter de förhållanden produktionsmedlen för stunden ger. Kapitalisten är lika styrd att generera vinst för att konkurrera som de arbetare han utsuger. Man är liksom blind. Inte förrän man får upp klassmedvetandet kan man gilla sitt läge.
Som kritik anför Popper (inledningsvis?) att det skulle vara skillnad på folk inom klasserna. Att första världskriget minsann inte var ett klasskrig. Jag är inte så övertygad om det.

Samhällssystem. Marx trodde att politiken är verkningslös och att staten bara går kapitalets ärenden, men P menar -  politiken fungerar, demokratin ger åtminstone någon slags balans. Man förstår Marx, tidigt 1800 tal var utsugningen enorm, men demokratierna kom ungefär samtidigt med Das Kapital runt 1865. Men igen, liberalismen funkar inte om många måste arbeta mycket för att överleva. Förkorta arbetsdag!  Här nämner Popper att politiken kan lagstifta om det. Equal opportunity. Stadsplanering, planera lagom mycket. Och beslut bör genomföras inte genom byråkrater utom genom regler som är välkända. Här kan man instämma.

Hur blev då socialismens ankomst? Sovjet välkänt dåligt, Sverige och socialdemokratin bättre. Kort sagt. Politiken och vettiga institutioner fungerar bra för att hämma den ohämmade kapitalismen. Saker Marx tänkte på och som socialdemokraterna infört:

  • Progressiv inkomstskatt
  • Avskaffande av arvsrättigheter (arvsskatt - betydligt högre då Poppers bok skrevs än nu!)
  • Produktion och infrastruktur i statens ägo (har gått upp och ned)
  • Fri utbildning  (Fanns i Sverige långt före S men har förändrats, läroverkssystem avskaffat)
Samhällsrevolutionen
Marx förutspådde att kapitalismen skulle göra de rika rikare och de fattiga fattigare. Även mindre företag slås ut. Klassolidariteten skulle kunna undergrävas av en gynnad lägre medelklass och en trasproletariat som drar ned lönerna. Arbetarna kommer protestera mot detta och kasta klasserna över ända. På något sätt. Kommunisterna vill ha diktatur medan Socialdemokraterna vill genomföra revolutionen via demokrati. Marx hann uppleva det och var inte emot det. Popper funderade på om kapitalismen gradvis skulle försvinna, men nu har vi kommunistiska länder med kapitalism, Kina. Framtiden är outgrundlig. Popper förutsåg att arbetarna kanske inte skulle bli en majoritet av folket, stämde sådär. Industriarbetarna är färre men fortfarande lönearbetar de allra flesta. Popper funderar mycket på om våld skall användas, men det har ju visat sig att antingen blir det väpnad revolution och misslyckad enpartistat eller demokratisk process. Kina kan väl sägas vara ett undantag.

Demokrati funkar om
  • Majoriteten inte styr helt, utan en regering styr, ingen minoritet kan förtryckas
  • Rättsystemet kan ändras
  • Lagbrytare skall inte skyddas, demokratin måste skyddas mot de som vill störta
  • Antidemokratiska tendenser kommer att finnas och det är man uppmärksam på
  • Om demokratin förstörs, förstörs alla rättigheter
  • Demokratins bevarande måste vara med i alla diskussioner, alla olika lägen
Kapitalismen
Konkurrensen kommer skapa en maktkoncentration. De fattigas löner hålls låga genom att de arbetslösa är beredda att ta jobb för lägre lön. Tanken från Marx är att kapitalisterna inte skall ha råd med annat än med svältlöner för att kunna konkurrera. Men det händer bara i ett ohämmat kapitalististk system. Men en stat kan motverka det ohämmade med lagar som gör att arbetarnas ställning blir åtminstone dräglig. Det kräver en nationalstat.

Värdeteorin - Man köper arbetet bakom en produkt. 
Mervärdesteorin - Kapitalisten får mer betalt än det som arbetats.

Men det är inte arbetet som sätter varans pris utan hur attraktiv varan är.  Utbud och efterfrågan.  Monopol kan sätta priser oavsett arbete.  Automatiseringen spelar roll.
Konjunkturer diskuteras, Poppers svar är att staten kan styra med konjunkturdämpande politik, vilket ju också har använts. Till slut ett konstaterande att ökad ackumulering inte leder till ökad misär. Och socialdemokraterna förstod att använda parlamentarismen till att få makten. Nu är ju inte arbetarna i majoritet längre och de måste samarbeta med andra partier. Kommunisterna har det dock svårt. De är beroende av folk i misär men måste samtidigt hjälpa dem ur misären.

Popper utvärderar;

Arbetarna var framgångsrika då de slöt sig samman, men det tog inte den väg som Marx förutsett, historicismen är för torftig. Man vet aldrig var saker skall ta vägen (anm. Inte Fukuyama eller Rosling heller antagligen). Liberalism och Interventionism måste gå hand i hand, för mycket av det ena eller det andra blir fel. Vad som hänt, som Popper förutspår(!) är att produktionsmedlen ackumuleras och att produktiviteten ökar. Han resonerar lite om konjunkturer men ser området som svårutrett. Marx styrka låg i att han anlyserade institutioner.
Men man kan aldrig veta var saker tar vägen. 

Historicismens Moralteori

Kapitalismen är att göra arbetarna till slavar. Det är ett moraliskt iakttagande. Angrep Liberalismens förkämpar som hävdade att liberalismen bara gynnar rika. Hemsk beskrivning av en  Präst som tycker det är bra att de fattiga hålls nere. Marx uppmärksammade detta, har gjort skillnad för de fattigas situation. Kristendomen har reformerats. Filosofer skall verka, men utan att vara Historicistiska profeter. Popper knuffar för förnuftet.
I klasskampen får man sedan välja sida, och då har man också valt en moral, och det har man gjort baserat på studium av det förgångna. Och eftersom den vägen är det rätta väljer jag den moralen. Det är vad Popper kallar Marx Historcistiska moralteori. Kan vi säga något om vad moralen borde vara i framtiden?

Är det människan eller samhället som är viktigast? Ärver vi sedan bara och för vidare det samhälle vi har? Nej, vi försöker förbättra det. Samhället påverkar också individerna, exemplet med att medelklassen ville ha musik, de stora symfoniorkestrarna och konsertsalarna eftersom medelklassen på 1800 talet kunde betala.

Men man skall inte överdriva de sociologiska aspekterna.  Marx determinism är ofruktsam men inte hans känsla för samhällsansvar.

Kunskapssociologin

Popper skrev sin bok i en större framstegsoptimism, innan globalisering, miljöhot. Man funderade på hur samhället borde organiseras. Kunskapssociologin menade att vårt handlande och åsikter bestäms av tidens samhällssituation. Att det är en atmosfär som präglar tiden. Och din klass kommer bestämma hur du ser på saker. Men Kant menar också att vi bearbetar den kunskap vi fått. Olika ideologier kan dialektiskt mötas (Hegel). Och det är i någon slags von oben-syn som sociologerna tror sig kunna hitta syntesen. Popper förebådar sedan Jordan Peterson genom att kritisera Marxisterna  mening att allt är postmodernistiskt obestämbart, att alla fakta bara är åsikter.

Sedan för Popper in Naturvetenskapen och de sanningar som den tagit fram, som tycks motstå tidens nycker.  Och han knuffar för den vetenskapliga metoden. Främst det, att det är i det vetenskapliga kollektivet som åsikter kan stötas och blötas. Och det som håller måttet blir kvar. Detta inom ramen för samhällsinstitutioner som inrättats för att bevara objektiviteten och kritiken. Popper knuffar för att humaniora skall använda det vetenskapliga, med hypotes, experiment och slutsats. 

Orakelfilosofin

Här introducerar Popper något han kallar rationalism, dev vill säga ett sätt att diskutera rationellt, till skillnad mot irrationalism där man inte är beredd att diskutera. Den rationella hållningen är en, där man är beredd att lyssna, där man vill komma närmare sanningen tillsammans med den man diskuterar med. Man kan kompromissa. Det är i samtalet vi får vår kunskap tillsammans med andra, Detta i motsats till "vedertagna sanningar", att sanningarna tänks ut centralt.  Han för in Platon här, och fattar att de tidigare dialogerna verkligen är samtal (Staten är en tankelek, vilket Popper liksom de flesta andra senare kommentatorerna verkar missa). Det Popper vill angripa, är en förutfattad mening om att det man själv klurat ut skall vara överlägset, framsprunget ur ens egna överlägsna intellekt. Irrationalisten menar att folk i gemen är för dumma för att tänka själva. Man lägger mindre vikt vid argumentation och falsifierbarhet. Det förs sedan lite mer djuplodande resonemang runt detta, som i korthet i min mening mynnar ut i - Skall vi ta ett beslut av komplex karaktär, kanske det inte finns argument som säger definitivt bu eller bä. Men vi måste skärskåda argumenten.

För vetenskapen är det experimenten som bestämmer om en hypotes är riktig. För en moralisk teori får man utvärdera utfallet. Det blir något liknande.

Popper resonerar att irrationalismen diskuterar med känslor och lidelser. Och det här skall leda fram till orättvisor, genom att man bara känner varmt för de som är närmast (mödrar som skämmer bort sina barn...) och Popper resonerar att detta då i sin tur gör att det vurmar för ojämlikhet, en tanke behandlas inte för vad den är.

Då någon central människa vill skapa himmelriket på jorden brukar det bli fel. Rätta stegvis till det som är fel och låt folk ta hand om sin egen lycka. (Proletariatets diktatur).

Man kanske skulle tycka att fantasi skulle frodas bäst i känslor, men för att argumentera, för att sätta upp hypoteser och dra slutsatser krävs kreativitet och fantasi.

Popper ser (i sovjet typ) en protest mot framåtskridandet, och undrar om folk verkligen vill tillbaka till medeltiden. Vetenskapligheten skall motverka detta tankesätt. Man vill istället tillbaka till någon slags stamtrygghet där Hövdingen och Medicinmannen bestämmer. Istället för att allas tankar gäller.

Sedan lite exempel, Whitehead och Toynbee som inte är rationella nog.

Avslutning - Har historien någon mening?

Det finns många fakta. Och vi kommer endast att försöka utreda vissa av dem. De som känns aktuella.  Fysik och Historia skiljer sig åt. Fysiken sätter upp en hypotes och kan testa den. Och vi får fram universella lagar.  I historien får man ägna sig mer åt tolkningar av olika situationer och generaliseringar blir svårare. Och olika historiker kommer göra olika tolkningar. Man kan inte direkt hitta Meningen med stor M. Bland annat för att historien i historieböckerna är Maktens Historia. Massmordens historia.