Yaleföreläsning om Rawls

Nu då jag läst de mer populära politiska filosoferna Howard Zinn och Ayn Rand, som står för höger och vänster, är det dags att gripa sig an de mer akademiska Rawls och Nozick. Vänster och Höger, lite grovt, men då mer akademiska. Tänkte börja med Rawls, och värmer upp med en Yaleföreläsning om Rawls innan jag ger mig på att läsa "en teori om rättvisa"

Föreläsningen börjar med att konstatera att han är stor inom den senare filosofin. Trots att han ger sig på det sociala kontraktet, som är en konstruktion som egentligen aldrig existerat. Och trots att han inte hade svar på allt, som de "stora" brukar ha. Han bara skrev en bok - om politisk filosofi.

Boken - "en teori om rättvisa" - är argumenterande. Den skrevs under lång tid, han skickade ut argumentet tidigt, och argument mot hans åsikter togs med det som till slut gavs ut

Hur skär man en tårta så att den som skär får minsta biten? Man skär då lika stora bitar… Men tänk om en svälter. Und so weiter. Det här tar föreläsaren som inledande exempel på rättvisa, och vad Rawls är ute efter. Exemplet förutsätter också att man ändå försöker göra det bra för sig själv. Rätt bra inledning.

Rawls grej - Tänk om man inte visste något om sig själv - hur skulle man skapa ett samhälle? Alltså "bakom the veil of ignorance" Samhället antas vara lite lagom västerländskt. Då skulle man inte gynna sig själv. Vilka regler är bäst för ett samhälle utan att ta hänsyn till den ene eller den andre. Man behöver tänka på alla.

Rawls har en modell för det här. Han försöker övertyga läsaren om att just hans modell är bättre än de andra modellerna (Marxism t.ex) genom att jämföra med dem. Kommer nån upp med nåt bättre, ok!

Föreläsaren tycker att det revolutionerande är att han pratar om resurser istället för Utilitarismens lycka, och att det stämmer rätt bra med vad en stat har att handskas med.

Skrevs rund 70, Vietnam mm. Man behövde en standard som man kunde jämföra samhällsystem med. Anti-utititaristisk, det är svårt att veta vad som ger alla störst lycka, hur mycket skall man få utnyttja en människa för att nå detta? Rawls ändrar på synsättet - Man är olika, man behöver lite olika saker. Men alla behöver en grundbas att stå på("Resourcism").

Rawls ungefärliga definiton av rättvisa, hans modell : Alla värden(Frihet, möjlighet, inkomst, förmögenhet, social möjlighet till självrespekt) skall fördelas lika om det inte gynnar den som missgynnas mest av systemet.

Föreläsaren går sedan igenom de olika värden som skall fördelas:

Frihet - yttrande, val osv - Vem drabbas hårdast. Bakom Veil of Ignorance. Exempel - religionsfrihet eller inte? Ja säger Rawls, eftersom den som drabbas hårdast är den som inte har stadsreligionen i ett land utan stadsreligion. Inte för att vara snäll, utan för att man skall sätta sig själv i situationen. Göra principen universiell.

Möjlighet -  Alla möjligheter skall vara öppna för alla (kvinnor, ras, (Familj??))

Inkomst och välfärd - Fördela mest till den som har sämst förutsättningar.

Inkomst och välfärd upplevs som svårast. Vill verkligen medelklassen offra mycket för att de som har det sämst skall få det bättre? Rawls har två svar - Även om det är liten sannolikhet för att bli direkt fattig så är kostnaden hög. Sen upplever han att det finns bra effekter för hela samhället om de fattigaste får det bättre, något som föreläsaren finner tvivelaktigt.

Men han påstår inte att socialism eller något annat system är bättre, det är upp till de som härskar, han bara sätter en princip.

Sedan presenteras något som kallas differensprincipen, ett diagram som egentligen, som jag ser det, inte säger mer än att man just skall fördela saker så att den som lider mest av systemet tjänar mest på det. Systemet jämförs med Pareto, som jag tyvärr inte läst.
Det innebär inte att det behöver vara total jämlikhet, antagligen inte, eftersom ett totalt jämlikt system (som Sovjet) faktiskt inte är det bästa för den som har det sämst.

Lite diskusson om rättvisan i det här sättet att se - Rawls hävdar att Arv och Uppväxt mest är tur. Man diskuterar runt detta, är även förmåga till att arbeta, anstränga sig, det är en läggningsfråga, man kan argumentera för det. Men här blir det naturligtvis tveksamt "the guy that likes to sit home watching ESPN of course supports this view".

-------------

Det här känns fruktsamt, och ganska provocerande.
Om man försöker hitta lite pudelns kärna : Det verkar finnas en idé om att de gängse belöningssystemen skulle bero på personliga egenskaper, och att man skulle försöka pusha för just sina egenskaper. Fast det som ger resurser är i stor sett bara egenskapen "familj", som jag ser det. En aldrig så begåvad eller arbetsam arbetargrabb eller tjej kommer att kunna skapa något särskilt högt välstånd.

Så jag vet inte om jag egentligen är så imponerad av den här "veil of ignorance". Trots att man sannerligen känner igen sig i det där, att pusha för att de egna sakerna skall gynnas.

Nu har jag ju läst Rand innan (som de mer akademiska antagligen inte anser värdiga att kyssa Rawls fötter), och jag tänker spontant, att en lösning skulle kunna vara att låta de medfött rika få skapa det här tillräckliga välståndet för de som har det sämst(I USA gillar de ju välgörenhet, lilla samvetet). Och låta de "i mitten" som jobbar på få njuta frukterna av det. Sen kan man ju  ha den här "Veil of ignorance" för att bedöma vad som är en god arbetsinsats. Kan inte köpa det implicita resonemanget om att "effort" skulle vara något medfött, att det skulle ge den late rätt att lata sig. Vad det gäller arbete är resultatet det viktiga, låt vara att man har olika förutsättningar för att vara duracellkanin. Lite - är du inte en sån så njuter du nog mer av livet, även om du inte får den materiella standard personen med kapacitet har.

Överhuvudtaget känns det som presenteras om Rawls väldigt 68. Begåvat 68. Och min bild av 68 var människor med dåligt samvete för sin rikedom som ville knuffa för de "fattiga". OK, låt dem göra det.

Man får väl påstå att Sverige är ett land som gått väldigt långt enligt Rawls principer, med det höga skattetryck vi har, religionsfrihet, jämställdhet och så vidare. Och trots vad jag gett uttryck för ovan, det funkar ju faktiskt ganska bra...

Bra Filosofiska citat av Barbro Lindgren

Jag läser Barbro Lindgrens underbara små dagböcker eller vad man nu skall kalla dem, där hon beskriver sitt liv på Öland, sina funderingar och filosofer som hon läser. I "ett nollsummespel" som är den senaste jag läst, så var det lite färre citat från filosofer som jag tyckte var bra. Men ett par blev det i alla fall:

Seneca - "Förlika oss med tillvarons nödvändiga ofullkomlighet."

………….


Epikuros :

• Naturligt och nödvändigt : Vänner, frihet, tankearbete, mat, bostad, kläder
• Naturligt men onödigt : Praktfullt hus, privat bad, festmåltider
• Onaturligt och onödigt : Berömmelse och makt

…………..


Montaigne - "Vi arbetar bara för att fylla minnet och låter förståelsen och samvetet förbli tomma."

 - Det känner man igen sig i. Lär sig saker utan att fundera ordentligt på det. Men ändå, det faller ändå på plats även om det känns random, så det är värt att lära sig saker, även om man inte känner sig på topp, trött och utarbetad.