Uppsala

Uppsala

lördag 4 november 2017

Intervju i Philosophy Now med Zizek

Alltid lika underhållande. Zizek i full fräs ryckande sig i näsa och tröja. Men i skrift ser han betydligt beskedligare ut. Och kanske kommer det geniala i hans kommentarer fram bättre än då man ser honom på youtube.  Skall inte återge hela intervjun, den finns här:
https://www.youtube.com/watch?v=JArpTRox5VI&t=62s

Men jag skall dra ett par godbitar, mer som statements:


  • Det stora i Filosofins Historia är rörelsen från Kant till Hegel. Sen vad det innebär, ungefär att istället för att försöka förstå verkligheten som den är, så är frågan snarare, hur kan verkligheten visa sig själv? Hur saker och ting visar sig är av stor betydelse. (Fenomenologi)
  • Hegel har också rätt i att "Minervas uggla flyger i skymningen" - att det inte går att undersöka ett skeende förrän det är över, ungefär. Och mer specifikt, revolutioner och liknande är för stökiga grejer för att kunna förutse i förväg hur de skall bli
  • Kapitalismen har kommit för att stanna. Det är den enda mekanismen som håller i tiden, det är okänsligt för förändringar, det är organiskt. Men kaptialismen i dess nuvarande form är på utdöende. Globalisering och nya tider. Men vänstern måste hantera den globala kapitalismen. Gemensamma intressen "Commons" måste komma alla till nytta. Och det borde inte vara arbetslöshet, det borde var - jobba mindre! Men mer soldaritet, sjukvård och liknande - inom kapitalismen
  • Deleuze säger, och det håller Zizek med om att - filosofins roll är att ställa rätt frågor.
  • PC, PK. Politiskt korrekthet - Nej. Man måste kunna tala ett öppet språk och man skall inte göra sig eller andra till offer.
  • Tänk om inte verkligheten i sig själv inte är riktigt verklig? Skön fråga som Zizek ställer. Ungefär - Då man programmerar en skog i ett dataspel programmerar man inte träden i sig, det behövs inte. Och denna lilla tänkta osäkerhet är helt ok, det är den sanna materialismen. Vi vet inte riktigt. Men rätt bra.
  • "Spandrels" - ett ord som inte finns på svenska. Utrymmet mellan två valvbågar. Det är inte direkt till för något, men det behövs. Det här är den tomma ytan mellan Psykoanalys och Tysk Idealism. Tydligen en fruktbar mark. Vilka ideer som matchar det undermedvetna. Kanske spännande. Beskrivs i alla fall i hans senaste bok.
  • I boken beskrivs också "mervärde för nöje". Mervärde för kapitalismen är vad han tjänar mer än arbetskostnaden. Mervärde för nöje är att vi finner glädje i smärtan, att obalans är precis på gränsen till Harmoni. Återigen det här kaoset, som liknar det kaos Peterson beskriver, som gör sånt som revolutioner allt för svåra att omfamna. Jag säger - för att få harmoni måste man omfamna kaoset. Enjoy the joyride. Sannolikhet får räcka.
  • Vilken av hans böcker borde man läsa? Zizek föreslår "Event : Philosophy in transit" och den jobbigare "Absolute recoil". Temat ungefär "Är inte hela filosofihistorien en kritik av Platon"?

----------------------------------

Vad tar vi med oss? Kapitalismen är här för att stanna, eftersom den är organisk. MEN jag önskar så att ett mer planstyrt och meritokratist samhälle också skulle kunna vara organiskt. Och socialdemokratin formar sig också efter tiderna. 
Omfamna kaoset. Vi kan inte förutsäga hur saker och ting kommer att gå. Var förberedd på kaoset som Peterson säger, men flyt med på det också. 
Och hur skall vi få samhället från "arbetslöshet" till "att jobba mindre?"
Den här Spandrels - Låter lite intressant. Borde nog läsa lite mer Hegel och Freud.

lördag 14 oktober 2017

Jordan Peterson hos Molyneux - Bättre än väntat!

Stefan Molyneux är ungefär PewDiePie för nyliberalismen. En klart slipad journalist som pratar varmt för nattväktarstaten, oftast i dialog med inbjudna gäster. Han är kontroversiell, har åsikter om t.ex. flyktingmottagning som jag finner lite magstark, så han är inte min favoritkälla.

Men då Jordan Peterson är gäst blir det bra. OK, det blir Jordan Peterson i sin mest provokativt högerinriktade version, men diskussionen blir värdefull, och vare sig man gillar tanken på personlig utveckling eller inte så är videon sevärd.

Huvudämnet är Jordan Petersons Self Authoring program, en website där man genom att beskriva sitt liv och hitta bra vägar framåt skall... ja, bli en mer välpresterande och motiverad människa.

Länk till Molyneux intervju av Peterson
https://www.selfauthoring.com

Self Authoring handlar om att ta tag i sitt eget liv, att formulera sina mål efter att ha beskrivit sitt nuvarande liv. Grejen är att inte hitta andras mål för ditt liv utan ditt eget. Man söker efter händelser som skapat dåliga handlingsmönster och bryta dem.Det skall ge personen en känsla för rätt och fel, och fel är något man erkänner och rättar till.

Programmet är enligt Peterson vetenskapligt bevisat och det visar sig att det hjälper de som är presterar sämst, mest.

Efter att ha beskrivit och motiverat programmet diskuterar Molyneux och Peterson om varför detta inte redan finns på plats i världen. Skolorna har inte lärt ut detta utan mer eller mindre gjort det för att skapa duktiga arbetare. Dessutom anser de att den socialistiska, postmodernistiska världen motarbetar sådana här synsätt. Hans budskap, som skall vara västerlandets budskap skall vara - "få individerna att skärpa upp sig".

Tonåringar vill förbättra världen och deras ide brukar vara är att ändra lagarna enligt vad den grupp de tillhör tycker. Här ger Peterson en möjlighet att hitta sin egen väg och här kan du förbättra världen genom att göra bra saker, istället för att hitta en profet som passar. Istället för en härskar/offer mentalitet som han menar att PC förmedlar.

Han nämner att kapitalisterna inte borde ge så pass dåliga löner och sparka folk, att ojämlikhet inte är bra. Molyneux kommenterar inte detta...

Sen lite allmän visdom a la Peterson:


  • Var försiktig med vad du säger! Språket är viktigt. Formulera saker så att du inte är svag och har fel. Lyssna på vad du säger. Och skriv ned vad du känner och tänk på vad du tänker.


  • Och har du ett högt mål behöver du offra för det längre målet. Och det handlar om att ta bort dåliga delar av dig.
---------------

Det här låter bra. Bra för min egen del. Och jag har själv börjat köra programmet. Självklart borde man kört programmet då man var 25 men bättre sent än aldrig.

Sen om det här är helbrägdagörande för typ Sverige är ju en annan sak. Men wtf - alla som kommer som flyktingar till sverige borde köra det här programmet! Och det borde köras i skolorna. Att ett land består av autonoma, starka individer, jag kan inte se någon nackdel med det!

Sen att det är lite halleluja över det och att alla i Rosengård, Tensta, Biskopsgården och Gottsunda skulle få ordning på sig på det här sättet. Men vad fasen, då vore vi hemma.

onsdag 11 oktober 2017

Jordan Peterson - Biblical series VI Syndafloden Och Babels torn

Kroppen och hjärnan hänger ihop. Psykoanalys och neurosciences - Hjärnan är en A priori structure, skulle kunna liknas vid en historia. Historierna borde likna våra hjärnor. En diagnos är att sätta ett namn, man får ett namn på saker. Historier förenklar världen som är alldeles för komplex. Kaos är det komplexa i livet. Draken är det komplexa. Predatorer har vi system för och motsvarar de onda.

Saker går efter ett tag sönder och än mer därför att vi gör fel. Motsvarar syndafloden. Och gör då nåt åt problemet. Riddaren som attackerar draken. 

Man behöver struktur, sina rutiner. Och man behöver signalera till andra att man är förutsägbar, genom att reagera förutsägbar. Så håller sig alla Sane. Och man behöver alla andra för att organisera sig för att undvika kaoset. Outsorce sanity. Vi samarbetar. Och man behöver göra trevliga saker mot andra. Patriarkatet ger ordning, sociala strukturer. Inte för mycket, inte tyranni. Att uppföra sig innebär ett offer. Balans mellan grupp och individualism.

Folk som gör elaka saker, och råkar ut för elaka saker. Och man måste hålla koll på var man är. Var är man, vad kan man, vad är ok med mej. Vart är jag på väg. Det är väldigt bra att artikulera det! (authoring programs). Du är i en historia. Är du i en annans historia får du en biroll. 
Se till att du har din egen historia. Inte så bra om du lever en annans tragedi. Gör en bra historia. Våra olika personligheter skapar en massa random historier. Behövs ett överjag som styr.
Den bästa personligheten är den som är uppmärksam och lär sig. Bete dig som en GPS.

Det vi lever i vår egen hiearki, Högst - Bra person, Sen - Bra familjemedlem osv. Viktigt att fixa problem högst upp. Inte gnälla på folk. Ge folk uppmärksamhet. Lär folk bottom up. Förutsätt dumhet snarare än elakhet. Och att folk plockar upp efter sig hemma, lär folk det. Livet funkar bättre både praktiskt och filosofiskt. Men lös problemen på låg nivå, abstratktion är farligt.

Vi har saker som hindrar oss och hjälper oss mot mål. Det som hjälper oss är det som ger zest, inte att nå mål. Högt mål ger mycket positiv zest. 3 år är en bra horisont. Gepetto siktade mot stjärnorna. Man kan byta mål också.  Hinder är lite Heidegger, något som gör att vi upptäcker om oss osv. Och vi kan hamna i kaos. Om man får kicken t.ex. Här är syndafloden. Man får purga. Och sen hamnar man på en annan tråkig firma... Det finns information nere i kaoset. Yes.

Motivational conflict. Man måste fundera på vad man verkligen behöver göra.

Om man ser att floden är på väg, se till att fixa den, ha framförhållning. Var förberedd. Skit KOMMER att hända under ens liv, var förberedd på det.

---------------------

Budskapet, var förberedd, syndafloden i ditt liv kommer... Har man lyckas leva upp till det? Peterson talar ju till unga Universitetsstudenter. Men jag vet inte. Livet drabbar en på de mest oväntade sätt.  Men det har ju också världen gjort med alla ens förfäder. Och i viss mån har man väl att ha någon slags mindset att inte ta allt för givet. Att kämpa för mål. Att känna driv.







söndag 24 september 2017

Jordan Peterson Biblical Series IV - Syndafallet

Denna föreläsning ägnar dr Peterson åt det som följer direkt på skapelseberättelsen, Edens Lustgård och Syndafallet.

I Edens lustgård, som är omsluten, trygghet, så går människan runt och namnger saker. Peterson menar att rena namngivningen är viktig, saker blir mer konkreta då de namnges.

Att bita i den förbjudna frukten. Vad är det? Och hur kom den historien till? Det är ju lite befängt som tanke. Här skapar Gud ett träd och det får inte Adam och Eva äta av. Verkar inte det lite elakt? Människan är ju nyfiken. Dr Peterson pratar mycket om balansen mellan att vara trygg och samtidigt våga testa nytt. Ying och Yang. Föräldrar skall inte vara överbeskyddande utan låta sina barn få testa farliga saker, för världen därute ÄR farlig.

Under föreläsningens gång målas en bild av en "god människa" upp. Från hans resonenmang, från vad som psykologvetenskapen konstaterat:
  • Sanning är bra, sanning helar. Lögn skadar
  • Att vara medveten är att kunna offra kortsiktigt för långsiktiga mål.
  • Äktenskapet är fundamentet för makarna, man ser Adam och Eva som två aspekter på en urmänniska som kan förenas
  • Det onda finns, då vi visste att det onda kunde drabba oss visste vi också att utnyttja det onda för att skada andra.
Äpplet associeras med kunskap. Urgammalt, du behöver kunskap för att hitta maten. 

Kvinnan är ju den som ormen förleder. Ormen står för slughet, den som får kvinnan att våga bita. Och i det menar vissa analytiker att Ormen egentligen är den goda. Men - det är både gott och ont som kommer av att få bita av kunskapens äpple. Kvinnan är den som behövt vaka över barnet. Kvinnan är mycket självmedveten och neurotisk från puberteten(vetenskapligt faktum). Kvinnan har klassiskt valts på utseende medan mannen valts på hur väl han gör ifrån sig. Bra gener förs vidare.

-------------

Jag har tänkt mycket på den här historien genom åren. För mig har den en lite annan innebörd. Det är mer en bild av vår utveckling, att då vi blev medvetna om världen, oss själva och tillvarons storhet så var det mycket skit som kom i det paketet. Medvetenheten om vår egen dödlighet, om ondskan, om evigheten.
Intressanta saker sades om familj och kvinnligt/Manligt. Mannen kan lära kvinnan att se mindre kritiskt på sig själv, Kvinnan kan lära mannen gemenskap och fördelning.
Att göra offer i nuet för att kunna skörda senare. Svårt 

Jordan Peterson - Biblical series III - Hiearchies and chaos

Sammanfattningen av den här föreläsningen blir ganska kort. Den gav mej inte hysteriskt mycket. Men det kan ju ändra. Hursomhelst:

I början talar dr Peterson om Fadersgestalten i treenighet, vilket skall vara det vi har i oss, A priori. Vårt dna, våra erfarenheter. I generna.

Sedan kommer han in på det med att göra gott, och att inte ljuga. Att våra lögner kommer tillbaka och biter oss

Ett av huvudnumren är det här med att våga göra det okända, "sonen" i treenigheten, som är djärv och vågar sig in i kaos för att vi skall hitta nytt.  Då kan vi upptäcka att vi är i "zest", ett upphetsat status av upptäckande glädje, då vi hittar ny kunskap. Ett tillstånd värt att uppnå. Även om det nya också är jobbig mark att bryta

Men huvudnumret i tredje föreläsningen är hiearkier, Hur vi bygger upp dem, att vi måste vara schyssta för att ta oss upp i olika hiearkier och hålla oss väl i många av dessa hiearkier. Gud är idealet, man skall inte tro att någon individ är detta ideal dock. Att alla kan försöka göra sitt bästa. Att vara arbetsam och intelligent ger fördelar i hiearkierna.

Men det är väldigt svårt att förstå hur dessa hiearkier matchas mot bibeln. Mer än att gud fader kan ses som en idealbild.

Lite bra lösa saker, som jag snappat upp under föreläsningens gång:

  • Våga dig ut i det okända
  • Balansera hiearkier för att få ut det bästa
  • Verkligen se på folk, vad försöker de göra?
  • Varför vill kvinnor samtidigt ha 50 shades och jämlikhet?
  • Förstår du det onda kan du göra det goda
  • Är du i zest kan du göra goda saker
---------------

Den här föreläsningen hängde inte ihop för mig. Framför allt hur det här med hiearkier är så bra. Men lite smått och gott fick jag med mig, det som punktats ovan. 

lördag 23 september 2017

Jordan Peterson - Introduktion - Biblical series

Jordan Peterson är den Kanadensiske professorn i Psykologi som har blivit en succe på Youtube. Talar enormt övertygande, vågar säga vad han tycker. Och han tycker att människor skall ta ansvar. Mycket grovt.

Han deltar i många forum, men framför allt lägger han ut sina föreläsningsserier på sin Youtubesida. Och jag har börjat följa hans föreläsningar på Torontos universitet där han analyserar Bibeln från ett psykologiskt perspektiv. Han är inte kristen, svär som en borstbindare, men analyserar texterna med stort allvar. Det gås väldigt grundligt tillväga, och det tar en liten stund innan man kommer in i tempot. Men sedan är det helt förhäxande.

I första föreläsningen pratar han bara allmänt, sätter liksom agendan för vad Bibeln handlar om, och det handlar om Medvetandet, människan, hur människan finns till i världen. Mycket grundläggande mänskligt och grundläggande om tillvaron som sådan. Och varför man har ett behov av skapelseberättelser, varför  böcker som bibeln skrivs.

lördag 2 september 2017

John Rawls och hans filosofi.

(Efter en artikel i "Philosophy Now issue 121")

Jag läste ganska mycket om Rawls för några år sen, och jag har läst de grundläggande delarna (som han själv säger i inledningen till boken) av A Theory of Justice. Nu var det en mer allmän kortare artikel om Rawls i Philosophy Now, vilket gav repetition och möjlighet att reflektera, se saker med lite nyare ögon.

Hans liv beskrevs, och det var både saker jag kände till och inte kände till. Det jag visste att han var 20-talare, att han var från välbärgad familj och att han var höjdare inom politiska filosofin på Harvard.
Det jag inte visste var att han hade familjetragedier som liten, flera av hans syskon dog, Och inte att han hamnade som kanonmat, likt Wittgenstein, fast under ett senare världskrig. Holocaust och Vietamkrig påverkade hans tänkande. Religiös före krigen, hade tänkt bli präst, men blev helt desillusionerad av allt elände från 1941 och framåt. Som den religiöse han ändå var var det politik och moral han efter kriget ägnade sig åt som akademisk filosof. Var i Oxford på 50-talet och tog intryck av Hart och Berlin(Skall läsa mer om dem!)

Den filosofi som presenteras i artikeln är mycket det som A Theory of Justice tar upp:

  1. Hur man angriper humanvetenskaper. Man får försöka förstå istället för att som i naturvetenskapen samla fakta
  2. Reflective Equilibrium - Processen där man genom att undersöka världen kommer fram till en ståndpunkt som man tycker är hållbar, man iakttar och evaluerar det med sitt förnuft. 
  3. Tankeexperiment : Man uppmanas att betrakta världen bakom en "veil of ignorance". Man skall försöka att bortse från sina specifika förutsättningar då man resonerar om ett ämne. Försöka diskutera från ett neutralt människoperspektiv. Man talar här om ett "naturtillstånd" som en startpunkt för diskussioner om t.ex. rättvisa.
Hans verk presenteras, och förutom AToJ tycker jag också att The Law of Peoples verkar spännande! Skriven 1999  och försöker tydligen hitta sociala kontrakt globalt. Ligger inte det i tiden eller what?

----------------------

Min diskussion:
Det är verkligen strongt av en advokatson att kunna ha en så pass socialliberal syn som hans filosofi, ovanligt. Mycket som jag uppskattar. Mycket av det här kartläggande istället för ställningstagande som han har som typ epistemologi. Man kan jämföra med Rand(som faktiskt har goda tankar runt metafysik och epistemologi) som i och för sig uppmanar till att undersöka världen, men där man skall komma fram till "sin sanning". Världen är dock ett rörigt ställe...

Artikeln tar inte upp de grundläggande rättigheter han tar upp i AToJ, men de funkar -
1. En människa skall ha grundläggande rättigheter
2. En människa bör ha liknande möjligheter som alla andra
2b. Orättvisor borde egentligen bara tillåtas om de gynnar de som minst gynnas av ett system. 

Han tänker rätt mycket som mej, och jag vill gärna läsa mer!




söndag 20 augusti 2017

Om Medvetande

Temat för Philosophy Now Issue 121 är Consiousness.

Och det är en serie artiklar som i stort försöker försvara medvetandet mot att vara bara elektroniska signaler i hjärnan, mot fysikalismen. Vi vet inte hur det går till och det kallar David Chalmers "the hard problem of consciousness"

Philip Goff argumenterar för panfysism. Det är synen att allt, ned till atomer har ett medvetande Att något har en subjektiv upplevelse. Och det skall man kunna ha som postulat. Mycket är argumentationen av typen att fysikerna inte kan veta. Vi vet att vi själva är medvetna och utgår från det. Men man ser på den inneboende naturen hos olika objekt och försöker bedöma hur pass medvetna de verkar vara.

Sam Coleman knuffar för Neutral Monism. Det skall vara något mitt emellan Panfysism och fysikalism. Vad är det som är "neutralt"? Allt är hur vi förklarar det.
Exempel färg. Det har ju en våglängd, men samtidigt kan vi drömma en färg utan att se den. En färg är både nåt mentalt och något fysikaliskt. Men man försöker inte hitta en förklaring.

IIT är en teori där man helt enkelt mäter medvetandegrad i PHI. Man vet vad man vet om sig själv Man försöker beskriva hur ett medvetet system ser ut, hur mycket det vet om sig självt, hur integrerat(hur mycket de olika delarna i systemet som beror av varandra) och att systemet är maximalt medvetet. Datorer är inte så PHI höga eftersom de bara i princip är en massa transistorer, medan hjärnans neuroner är betydligt mer nätverksbyggande.

I en sista artikel undrar man om Kvantfysiken kan visa på att medvetandet kan användas för att beskriva. Partiklar kan inte mätas i ett gitter eftersom de inte interfererar som vågor om de detekteras. man menar då ungefär att medvetandet faktiskt kan mätas och visas påverka resultatet.

----------------------------------------------

Jag frågar mig - Varför uppehålla sig så mycket vid det här? OK att hjärnan skulle vara något som skapar medvetandet. Men det är ju bara en brain in the vat-syn. OK, låt det vara så, men det påverkar inte något.

Lite intressant är det här IIT, att man helt enkelt på vissa parametrar mäter medvetande. Men vad man är ute efter som Panfysist är oklart för mig. Skall kanske läsa lite mer om det.






lördag 22 juli 2017

Bertrand Russell - Är folk rationella?

Från en artikel i Philosophy Now issue 120, John Ongley undersöker hur Russell såg på människan som rationell varelse.

Inte så värst, säger Russel. Det finns mycket av irrationalitet och ondska i människorna.

Modern forskning inom psykologi håller fram kognitiv dissonans, att man minns det man vill, inte jobbiga sanningar.

Vi rationaliserar. Är vi elaka har de "förtjänat" det onda.

Folk kommer att prisa grejer de inte orkar lära sig, annars ser de dumma ut. Folk prisar det eftersom de gett sig in på det. Folk som varit snälla kommer vara snälla mot dig igen, mer än den du själv varit snäll mot. Har man fått för sig något kommer man inte enkelt ge upp det.

En dominant "klass" av människor kommer hitta skäl till varför de är bättre än de dominerade. Kvinnor, lägre raser, arbetare...

Människor gillar att förfölja andra. Krigsiver, skandaler. Mobbning, glädje över katastrofer

Människan är väsentligen en drömmare, fakta om saker är jobbigt. Alla nationer inför första världskriget var säkra på att vinna. 

Har man själv farit illa tror man hellre på domedagsprofetior.

------------------------------

Sammanfattning.
- Vi har en inherent elakhet
- Vi rationaliserar så det blir skönare för oss
- Grupper vill gärna framställa sig som bättre.

Man känner ju igen alla de här grejerna, både som offer och som utövare... Men det är väl i någon mening mänskligt. Det handlar lite om överlevnad för sig och sina närmaste.

onsdag 5 juli 2017

Russel om Glädje - för att vara glad måste man först inte vara olycklig.

Från en artikel i Philosophy Now issue 120, Tim Delaney skriver utgående från Bertrand Russells The Conquest of Happiness.

Bertrand Russell kom med denna 1930, självhjälpsbok långt före sin tid, kan man säga.

Till att börja med, Lycka är något man skapar (Efter ett korrekt val av föräldrar förstås) inte nåt som man får till skänks.

Russell söker sen lyckan i att plocka dän olycka. dessa olyckor kommer från, menar han lite grovt, egna personligheten och ens sociala miljö, det sociala system man är i.

Den egna personlighetens olyckskällor -

  • Felaktiga uppfattningar om världen
  • Etik man fått om bakfoten
  • Dåliga vanor, som tar bort 
  • Zest(ungefär flowet) och suget efter att vidga sin värld
Russell har lite ideer om hur bota:

Byronisk olycka kommer från att vara introvert och känna sig romantiskt övergiven av världen. Dessa människor är liksom lyckliga, eller snarare stolta över sin olycka. Det skall man hålla sig borta från, både hos sig själv och andra som är såna.

Största hotet är tävling, enligt Russell. Folk som jobbar ihjäl sig istället för att leva. (sen hur Zest kommer in i det här kan man fundera på)

Uttråkning är en annan källa. Motsatsen är exitement(finns bra svenskt ord för det?). 

Utmattning. Russell menar att stess och oro ökar på uttmattningen. Nåt som är viktigt är att inse det oviktiga i det vi oroar oss för. Viktigt här, att inte bry sig i vad andra tycker om en, eller vad andra tycker är viktig.

En annan källa till utmattning är avund. Vi blir inte gladare av att jämföra oss med andra eller vara avundsjuka på vad andra fått.

Känslan av "synd" är en ytterligare källa till olycka. "Nothing so much diminishes not only happiness but efficiency as a personality divided aganst itself".

Olyckliga människor sätter ofta orealistiska förväntningar på andra och gnäller på de som de ser som deras överlägsna.

Man kan inte vara lycklig om man inte har bra relationer, särskilt med dem de lever med.

Vad ger då glädje

Glädje börjar med "zest".  Livsglädje, sökande. Han exemplifierar med de som bara stoppar i sig käket med de som verkligen njuter av sin måltid, både tillagning och förtäring.

Att ha många intressen ger glädje

Affection - Både från och till andra. Att känna sig oälskad ser Russell som ett utmärkt sätt att förlora Zest. Att leva ett bra familjeliv.

En känsla av att leva livet i säkerhet istället för att vara osäker. Den som är rädd är ofta aggressiv.

Att ha ett arbete, om det inte är alltför betungande, är bättre än idleness.

Att ha "impersonal interests", ungefär bra tidsfördriv. Russell räknar upp läsa, teater, och spela golf. Och här kan man väl lägga till dataspel, snapchat, youtube...

Glädje är alltså något man skapar. Han nämner också att "resignation" är viktigt, att "resign from the pursuit of desired but unattainable forms of happiness". Lite acceptans.

Artikelförfattaren avslutar med, jag översätter:
Den glada personen är en som känner affektion med andra, 
som har många intressen, 
som angriper livet med zest
som inte lider, 
som är en medborgare i universum och skiter i vad andra tycker om dem och vad de tycker är intressant.

-----------------------------------------------------------------------

Det sista är svårt. Hur kan man skita i vad andra tycker om en då man lever tillsammans med andra? Det skall nog förstås i en vidare mening. Vad sin maka och barn/föräldrar tycker är viktigt, men inte vad "man" tycker är viktigt och vad "man" tycker om en själv.

Annars, såg en TED om glädje, forskning på det, och bra relationer till andra ansågs vara det viktigaste. Men det är svårt. Vi är i och för sig sociala djur men också monader.

Stress och oro för saker känner, verkligen försöka sätta sina bekymmer i perspektiv.

Och att inte ha olyckan som livsstil. Gnälla på sina leksaker som var så mycket trasigare än andras...

Men bra gejer.





söndag 2 juli 2017

Bertrand Russell - Varför logiken är bra för filosoferandet!

Ännu en artikel från Philosophy now issue 120

Riktigt intressant! Författaren Elkind argumenterar varför filosofin har så mycket att vinna från logiken.

Till att börja med - det är den moderna logiken, alltså ren sanningslära, som är det fina i kråksången. Russell fjärmade sig bestämt från Aristoteles logik, som han i och för sig såg som ett steg framåt, men som bygger på en massa axiom om världen.

Saken är just att man kan skippa alla axiom. Russell fjärmar sig till och med från sitt axiom från Principa Mathematica  att något finns. Man kan anta vad man vill, så länge det inte är ologiskt och resonera logiskt därifrån. Ingen vet om en människa kan vara odödlig. Ett gränsöverskridande, ett sätt att lyfta blicken. Och som Russell såg det, en plattform för filosofen för att kunna sprida budskap.

--------------

Till att börja med, Russell levde som han lärde! Han föreslog i debatten, att krig borde skippas, inget ologiskt med det. Väldigt få filosofer i nutid vågar dock. Zizek är det lysande undantaget. Varför vågar inga Svenska Filosofer?

För egen del - Våga bryt dina invanda mönster, det sunda förnuft du tycker dig ha, de sanningar du tycker dig ha tillskansat dej!

lördag 1 juli 2017

Bertrand Russell - Det kan vara populärt även om det är filosofi!

Från en artikel i Philosophy now issue 120. 

Bertrand Russel skriver i västerländska filosofihistoria att den akademiska filosofin borde fjärma sig från stora tankesystem och bli mer piecemeal. Han drog det lite väl långt. Hans "akademiska" gärning var väldigt invecklad, med avancerade logiska system runt språk, logik och matte knappt läsbara för andra än de närmast sörjande. Han skrev emellertid mängder med väldigt läsbara saker i en mängd ämnen, men de kallade han "populära". Artikelförfattaren John Lenz försöker dock få oss att acceptera dem som filosofi god som någon.

Till att börja med, att Engelsmän och Amerikaner på universiteten var så pass analytiska i sin filosofi spåras till att det inte var samma politiska oro där som på kontinenten. Kan fundera på det, mycket av det som skrevs av Russell bär spår av kriget, och Wittgenstein var lika kontinental som någon annan.

Men det är om en filosofs liv som Russell skriver i många av sina mer lättillgängliga verk. Det är ett lungt, kontemplerade liv. Saker man funderar på är stora saker.

Vetenskapen kommer på en massa, men det är mest verktyg för något annat. Vad då? Livet. Och ett kontemplativt liv ger den glädjen. Russell kunde beklaga att science tar bort all känsla för underverk och kärlek för det stora som metafysiken gav. Tja, det var vetenskapen som uppfann evigheten, större än så blir det inte. Men det "magiska" har väl fått sig en törn.

Han såg Pragmatism och Materialism som själlösa sätt att tjäna den värld vi ser framför näsan. Han ansåg att man måste se större, att skolan skulle utbilda "Citizens of the world".

Man skall kontemplera, men man skall sen också leva och agera därefter.  Vetenskapen bidrar dock med att hjälpa folk att se sunt på saker, inte springa iväg för långt i sina funderingar.

En filosof skall vara en "Public intellectual" och det lever ju Zizek upp till, med den äran!
Han skall kunna se världen för var den är, without bias of space and time  Men de tyska filosoferna i hans under kriget skrivna historia framställs inte som några höjdare och Nietzsche värst...

Han funderar på en "world government", men det han mest är ute efter är Förnuft, förstå den mänskliga naturen och det bör genomsyra vetenskap och utbilning.

-------------------------------

Vad tar man med sig här?

1. Filosofer kanske behövs i mixen för hur världen skall styras.
2. Vad är akademisk filosofi? Vad bör en akademisk filosof bidra med till världssamfundet?
3. Ett liv i fundering på de stora sakerna är inte alls fel för en filosof.


söndag 4 juni 2017

Dialogen Filebos - Lust och Välbehag VS Tanke och Förnuft

Filebos och Sokrates diskuterar om vilket av rubrikens antagonister som är viktigast. Protarchos är med på noterna, och har tagit vid efter Filebos. De börjar utreda.

onsdag 12 april 2017

Kort om Sartre och förhållandet till Frankrike - Human rights

En artikel från Philosphy now Issue 118

Sartres liv i frankrike sammanföll ju med i tur och ordning Andra Världskriget, Frankrikes koloniala krig i Indokina, Algeriet och Vietnam.

Måste börja med en roman jag läser nu, "Ekon av längtan" av Tamara McKinley. Lite Nora Roberts så där fast europeiskt. Välbärgad flicka som inte gör som rika pappa vill, blir fattig sjuksköterska ett tag, hennes artistiska kompisar åker till Spanska Inbördeskriget på de "rödas" sida. Hamnar sen i bohemiska kretsar i Paris, där hennes mor är uppväxt, i fin familj.

Det här känns på något sätt patetiskt. För en som inte är från bättre bakgrund. Och med de känslorna läser jag om Sartres engagemang. Han var Anti-Frankrike, pratade sig varm för Human Rights. Att fattiga människor kanske behöver kollektivet mer än personen. Men samtidigt är Sartre en som mycket diskuterade individen. Han kommer tydligen fram till i "being and nothingness" till att "alla måste skapa sitt liv". Samma i "Existentialism is a humanism". Den går ut på Guds död, kyrkans släppta grepp och att alla måste göra val. Väldigt likt Kierkegaard det lilla jag läst.

Artikelförfattaren, Hamid Andishan, pratar sig till slut lite om vart det tagit vägen nu, långt efter Sartres död. Makter som just i namn av "human rights" invaderar och skapar oreda. Zizek är tydligen inne på det här spåret.

----------------

Det här känns lite så, att makten och godheten är varandras ganska nära släktingar. Att det här kommer från bakgrunder av en hel del hybris, att det bygger på bakgrunder som skapats av att vissa kunnat "förverkliga sig" och inte behövt falla särskilt hårt då de kraschlandat, eftersom dessa bakgrunder byggt på pengar skapade av andras slit.

Att var och en tjänar sina pengar och sköter sig själva, och ställer krav på att få leva i trygghet, känns som något som jag förstår att de här människorna har svårt att ta till sig.



söndag 1 januari 2017

Kort om Voltaire

Kort efter att ha läst artikel i Philosophy Now issue 117

Voltaire föddes som Jean-Francois Arouet i en Fransk advokatfamilj 1694. Sjuklig, skulle inte bli gammal kommenterade det vid 80 års ålder med "dying since birth".

Gick sina egna vägar trots att fadern ville att han skulle gå i de juridiska fotspåren. Diktade, författade och levde socitetsliv. Hade från början en skarp tunga, ifrågasatte en hel del och hamnade i Bastiljen i nästan ett år 1717 efter att ha antytt att Ludvig XIV hade sex med sina döttrar.  Det var där, skrivande en pjäs som han först använde namnet Voltaire.

Kom med sin vassa tunga i bråk med myndigheterna och skickades utomlands flera gånger. Och tog influenser både från Empirister som Newton och var i kontakt med Protestanter.

Han stred hårt för den Empiriska världssynen, att iaktta utan att kräva svar på "varför", som var det allenarådande efter Descartes, medverkade till en mer naturvetenskaplig världssyn i Frankrike, från det mer öppna Holland och England.

Världsyn var överhuvudtaget något som det streds om. Synen på Människan. Det fanns en negativ, anförd av Rosseau, som menade ungefär som Marx, att samhället gör andra onda. Optimisterna på andra sidan menade att "världen är den bästa tänkbara" och "allt händer med guds goda vilja". Jordbävningen i Lissabon 1755 upprörde och åsikter som att "det var guds straff" bemöttes av Voltaire, bland annat med "Candide" där en god människa råkar ut för alla möjliga olyckor men drar tappert upp smilbanden.

Han stred alltid för vad han tyckte var rätt, stred för protestanters rättigheter, och blev med tiden berömd och erkänd, även av de som i hans unga år varit emot honom.

--------------------------------------

Ett par saker är intressanta. Naturligtvis den tid han var i, då den kristna världsåskådningen ersattes av den naturvetenskapliga och han medverkade till att problematisera rationaliteten med empirismen.

Och rent allmänt, att han verkar tagit in de olika frågor som kommit upp och diskuterat dem på ett konstruktivt och rationellt sätt.