Då har turen kommit till denna av många ansedd som ganska centrala dialog. I bok 4, en av de senare av Platons dialoger.
Platon träffar som ung man Zenon och Parmenides, Adeimantos återberättar den senare. Zenon är en då berömd filosof och Sokrates har en del synpunkter på hans filosofi, det blir en diskussion
De börjar en ganska, som jag tycker det nagelfarande diskussion om vad "mångfald", "form" och liknande är och hur det definieras. Är en person en helhet eller består personen av delar? Är saker ett, eller en del av något annat? Vad krävs för att ting skall vara en del av en form?
Det hela mynnar ut i en väldigt lång dialog, där man undersöker vad en "avsaknad av mångfald", det "ena" är.
---------------------
Om man är en smula litterärt och humanistiskt lagd, som jag är, snarare än matematisk/logisk så är den här dialogen framför allt TRÅKIG. Ändlösa diskussioner som ger mig lika mycket som Magnus Och Brasses "här är här man inte är, där är där man är. För här har man alltid med sig". OK, det är intressant att fundera på om saker går att klassificera, gruppera, generalisera. Känner igen det från objektorienterad programmering då man bekymrar sig om saker är instanser av olika klasser och om saker kan sägas vara enskilda eller delar av andra delar.
Men nu har jag läst den och skyndar genast vidare till nästa.
Är du logiskt lagd, älskar att diskutera saker in i detalj och kanske trivs med analytisk filosofi kommer du dock säkert gilla denna.
Uppsala
måndag 23 november 2015
fredag 13 november 2015
Mer om Frihet VS Rättvisa från Philosophy Now
Har läst ett par artiklar till, tänkte sammanfatta dem, försöka få en än bättre bild av argumentationen mellan det liberala och det rättvisa.
Phil Badger börjar med påståendet, stött av viss forskning, att jämlika samhällen klarar sig bättre än ojämlika vad det gäller bland annat hälsa och våld. Han bemöter sedan fyra liberalistiska argument mot jämlikhet.
1. Det är naturligt med ojämlikhet - Det är naturligt med sjukdomar, men vi bekämpar dem. Att de rika har bra gener, kanske, men att förverkliga dem kan påverkas.
2. Samhället funkar bättre mej ojämlikhet - Det måste löna sig att anstränga sig. Och OK, det håller till och med Raws med, enligt maximin. Tillåta förbättringar om det gynnar dem som minst gynnas av systemet
3. Ojämliket är inte bra - men försöker man påverka det kommer folk leva på bidrag - De liberala ser den fria marknaden, saker hittar sitt pris, stökar man men det så minskar vinsten och det blir färre jobb. Och så lever folk på bidrag.
Men Badger hävdar att det inte är bevisbart. Bankkrisen 2008 är ett exempel. Avregleringarna har inte alls lett till fler jobb. Banker uppmuntrar bostadsspekulation. En H-J Chang ser nyliberalismen som ett vapen för kapitalet mot arbetarna, de som blir rikare är de få riktigt rika.
4. Ojämlikhet är rättvist - Hänvisning till Nozick, som visar på basketspelaren som schysst tjänar sina pengar och som Nozick menar ingen har rätt att ta ifrån honom. Badger kontrar med att han tjänat rätt bra, men tack vare att han gått på statligt finansierat universitet (engelsman). Och det vanliga om att det är svårt att se att de som ärvt har gjort sig förtjänt av pengarna.
Badger tycker sig se att det är bäst med jämlikhet. Och ser lite olika modeller. Att Svenskar inte gillar att ge bidrag till flyktingar(som är olika dem själva), Att det vore bättre att höja lönen för de lågt betalade. Men att det är ett djupare problem för västvärlden, globalisering och automatisering. Även för de som utbildar sig. Blir det någon vits att göra det? Medborgarlön? Var tar det vägen?
Borde man lära ut filosofi för att få folk att söka sig till helt nya grejer? Men det behövs enligt honom en kollektiv insats för att folk skall få förverkliga sig själva och få ett anständigt liv.
-----
Sedan har Uribe en artikel om - Skall extremister ha sin frihetliga rätt att vara extremister?
Vi har i västerlandet växt fram till en sekulariserad, frihetlig verklighet, och så kommer fundamentalisterna. Och här ser han att vad saker "bör" vara har försvunnit i vetenskapligheten. Så är det. Det är svårt att få ett böra från ett vara.
Så vad göra - liberalistera stöjder att man slår sig samman och skapar regler. Men den personliga friheten sitter djupt rotad. Och hur skall man då kunna ha en gemensam moral? Som bland annat förbjuder fundamentalister?
Svaret är från Mills - Så länge vi inte tar ifrån andra deras frihet får vi göra rätt mycket vad vi vill (för övrigt en formulering som är användbara i MÅNGA diskussioner om liberalism). Så vilken moral finns egentligen i det liberala? De regler som har växt fram under liberalismens framväxt, att personlig frihet är en frihet under ansvar.
Sedan skall vi gå i polemik med fundamentalisterna och visa att vårt sätt ger folk ett bättre liv (undrar om det funkar...) .
--------------------
Jag tycker de här artiklarna hänger ihop. Vad är "frihet"? Mills formulering om att "Så länge vi inte tar ifrån andra deras frihet..." är bra. Frihet till vad? Frihet till att vara fundamentalister? Frihet att göra precis det man vill? Frihet att ha ett värdigt liv? De som inte ser svårigheter här är... fundamentalister som jag ser det. Liberalister inte lika mycket som Talibaner kanske, men dock människor som väljer att vara enögda för en modell - för sin egen vinnings skull.
Ingen människa är en ö. Och kollektivet utövar en gigantisk makt. Inte minst på många av de som gynnas av ett liberalistiskt synsätt, entrepenörsandar - de är väldigt mycket en produkt av sin familj. Att matcha det kollektiva med det individuella i den verklighet som råder - det tror jag på.
En fråga - Hur växte den Amerikanska välmående medelklassen fram?
Phil Badger börjar med påståendet, stött av viss forskning, att jämlika samhällen klarar sig bättre än ojämlika vad det gäller bland annat hälsa och våld. Han bemöter sedan fyra liberalistiska argument mot jämlikhet.
1. Det är naturligt med ojämlikhet - Det är naturligt med sjukdomar, men vi bekämpar dem. Att de rika har bra gener, kanske, men att förverkliga dem kan påverkas.
2. Samhället funkar bättre mej ojämlikhet - Det måste löna sig att anstränga sig. Och OK, det håller till och med Raws med, enligt maximin. Tillåta förbättringar om det gynnar dem som minst gynnas av systemet
3. Ojämliket är inte bra - men försöker man påverka det kommer folk leva på bidrag - De liberala ser den fria marknaden, saker hittar sitt pris, stökar man men det så minskar vinsten och det blir färre jobb. Och så lever folk på bidrag.
Men Badger hävdar att det inte är bevisbart. Bankkrisen 2008 är ett exempel. Avregleringarna har inte alls lett till fler jobb. Banker uppmuntrar bostadsspekulation. En H-J Chang ser nyliberalismen som ett vapen för kapitalet mot arbetarna, de som blir rikare är de få riktigt rika.
4. Ojämlikhet är rättvist - Hänvisning till Nozick, som visar på basketspelaren som schysst tjänar sina pengar och som Nozick menar ingen har rätt att ta ifrån honom. Badger kontrar med att han tjänat rätt bra, men tack vare att han gått på statligt finansierat universitet (engelsman). Och det vanliga om att det är svårt att se att de som ärvt har gjort sig förtjänt av pengarna.
Badger tycker sig se att det är bäst med jämlikhet. Och ser lite olika modeller. Att Svenskar inte gillar att ge bidrag till flyktingar(som är olika dem själva), Att det vore bättre att höja lönen för de lågt betalade. Men att det är ett djupare problem för västvärlden, globalisering och automatisering. Även för de som utbildar sig. Blir det någon vits att göra det? Medborgarlön? Var tar det vägen?
Borde man lära ut filosofi för att få folk att söka sig till helt nya grejer? Men det behövs enligt honom en kollektiv insats för att folk skall få förverkliga sig själva och få ett anständigt liv.
-----
Sedan har Uribe en artikel om - Skall extremister ha sin frihetliga rätt att vara extremister?
Vi har i västerlandet växt fram till en sekulariserad, frihetlig verklighet, och så kommer fundamentalisterna. Och här ser han att vad saker "bör" vara har försvunnit i vetenskapligheten. Så är det. Det är svårt att få ett böra från ett vara.
Så vad göra - liberalistera stöjder att man slår sig samman och skapar regler. Men den personliga friheten sitter djupt rotad. Och hur skall man då kunna ha en gemensam moral? Som bland annat förbjuder fundamentalister?
Svaret är från Mills - Så länge vi inte tar ifrån andra deras frihet får vi göra rätt mycket vad vi vill (för övrigt en formulering som är användbara i MÅNGA diskussioner om liberalism). Så vilken moral finns egentligen i det liberala? De regler som har växt fram under liberalismens framväxt, att personlig frihet är en frihet under ansvar.
Sedan skall vi gå i polemik med fundamentalisterna och visa att vårt sätt ger folk ett bättre liv (undrar om det funkar...) .
--------------------
Jag tycker de här artiklarna hänger ihop. Vad är "frihet"? Mills formulering om att "Så länge vi inte tar ifrån andra deras frihet..." är bra. Frihet till vad? Frihet till att vara fundamentalister? Frihet att göra precis det man vill? Frihet att ha ett värdigt liv? De som inte ser svårigheter här är... fundamentalister som jag ser det. Liberalister inte lika mycket som Talibaner kanske, men dock människor som väljer att vara enögda för en modell - för sin egen vinnings skull.
Ingen människa är en ö. Och kollektivet utövar en gigantisk makt. Inte minst på många av de som gynnas av ett liberalistiskt synsätt, entrepenörsandar - de är väldigt mycket en produkt av sin familj. Att matcha det kollektiva med det individuella i den verklighet som råder - det tror jag på.
En fråga - Hur växte den Amerikanska välmående medelklassen fram?
fredag 6 november 2015
Tomas Pikettys Kapitalet i det 21 århundradet
Tomas Pikettys Kapitalet i det 21 århundradet
Jag har läst Jesper Roines sammanfattning av Pikettys mycket uppmärksammade "Kapitalet i det tjugoförsta århundradet". Möjligen kan en genomläsning av hela verket, storleksordning telefonkatalog, ge ett bättre bild men jag nöjer mig med Roines, han forskar i samma område som Piketty och tycks kunna ge en lättfattlig och neutral bild i sin sammanfattning.
Piketty och hans forskarkollegor har kunnat iaktta utveckling av inkomster och förmögenheter mer vetenskapligt än tidigare och har lite sammanfattningsvis kommit fram till att förmögenheter tycks växa fortare än inkomster.
Efter första genomläsningen är väl min reaktion - och?
Den andra reaktionen är annorlunda, återkommer till den i slutet, och även till min lätt uppgivna initiala känsla .Men låt oss titta en smula på innehållet.
Lite definitioner görs:
Kapitalismens första lag en ren definition som ungefär beskriver hur stor del av BNP som tillfaller ägandet relativt inkomsterna.
Kapitalismens andra lag var lite svårare att förstå för en icke-nationalekonom, men ungefär säger den att kvoten Kapital/Inkomst borde på sikt närma sig kvoten långsiktig sparkvot/långsiktig total tillväxt.
Piketty resonerar lite kring tillväxt, hur olika tillväxttakter ger olika resultat i total tillväxt, egentligen ren matematik.
De data som insamlats betraktas sedan utifrån olika ekonomiska teorier, där är man ju som lekman inte helt med, men det handlar om i vilken grad människors arbete ger produktivitet, i förhållande till automatisering, specialisering osv. Naturligtvis intressant.
Efter teoretiserandet kommer Piketty in på frågan om jämlikhet. Man resonerar lite om vilka människor som har olika typer av kapital och inkomster och hur kapitalet i det egna landet påverkar ens situation. Och frågan är hur det som tjänas fördelas på samhällets olika individer. Man tjänar pengar på sin inkomst eller räntorna av sitt kapital, och man har de pengar man har.
Gini-koefficienten försöker fånga detta för en stat. Är den 1 har en allt, är den 0 har alla lika mycket. Hur den definieras är lite oklart, men i USA skall den vara 0.35 och i Sverige 0.25. Piketty väljer dock istället att se på hur stor andel av förmögenheten som ägs av, till exempel, den rikaste procenten.
Piketty har då undersökt inkomster och förmögenhetsutveckling i lite olika länder. Frankrike(Piketty är fransman), USA, Storbrittannien, Tyskland. Lite grovt från 1800-talets mitt och fram till ungefär nu. Framför allt har har han studerat hur det utvecklat sig för de som är i topp-10% och de som är i topp 1%.
Det går lite upp och ned, beroende på krig, depressioner och annat, men huvudnumret är att framför att de allra rikaste, främst i USA har ökat sina förmögenheter avsevärt de senaste decennierna och ligger i nivå med grosshandlar- och Rockefellerförmögenheterna under la belle epoque. Framför allt i de anglikanska länderna. Men han ser det också som en trend, att kapitalinkomsterna kommer att öka mer än löneinkomsterna. Lägre beskattning, konkurrens om kapital. Dock verkar han erkänna att denna trend är ganska spekulativ.
Det är långa diskussioner om arv, hur de fördelas, hur de beskattas, och inga kioskvältare, riktigt rika människor kommer bli ännu rikare.
I den avslutande delen försöker Piketty se in i framtiden och föreslå åtgärder. Kapitalet växer då snabbare än inkomsterna, orättvisorna ökar. Piketty föreslår en global skatt på större förmögenheter. Osäkerheten i det statisktiska materialet är ganska stort. Men flertalets bättre utbildning och konkurrenskraft ställs emot det faktum att kapitalinkomsterna ökar mer än inkomsterna. Det lönar sig inte att arbeta.
Jesper Roine själv gör lite betraktelser som slutkläm i sin sammanfattning. Det har funnits kritik mot Piketty, och det blir väldigt mycket tolkningsfrågor. Naturligtvis. Roine funderar på olika syn av rättvisa, lika åt alla, alla ha samma förutsättningar osv.
Han sammanfattar detta rätt elegant i :
Den ekonomiska kanalen - Människors beslut om utbildning, karriär, förväntningar, beror på vilka ekonomiska möjligheten personen föds med och vilka möjligheter landet ger. I Sverige är t.ex. universitetsstudier kostnadsfria. Och är du född rik kan du jobba med det som intresserar dig, ekonomin är inte en trång sektor.
Den politiska kanalen - utgör ett alternativ, politikerna kan styra upp de ekonomiska mekanismerna med skatter och lagar.
--------------------
Åter nu till mina reaktioner på innehållet:
Jag tycker bokens budskap ganska mycket spinner ner till de klassiska liberala/liberalistiska frågorna - skall det löna sig att arbeta? Piketty tar upp Balzacs roman Pappa Goirot där en Rastignac ställs inför valet att göra sig en karriär genom att studera juridik eller gifta sig med en rik arvtagerska, och naturligtvis är det senare det fördelaktigaste.
Jag vet inte. Som själv sprungen, på alla fyra sidor, från den fattiga 90% som slavade på landsbygden runt 1900 har jag väl lite svårt att tro att det skulle kunna vara annorlunda. Det har alltid funnits gott om rika människor som åker räkmacka och de kommer fortsätta att finnas, det är känslan. Vi vanliga spelar inte i deras liga. Det som kan vara irriterande är då de försöker moralisera och berättiga sin rikedom genom t.ex. nyliberala tankar, spinna vidare på Lockes tankar om "Property", men det är mest patetiskt.
För mannen på gatan här i Gamla Svedala så är man nog sin egen lyckas smed. Visst, man kanske försöker göra schysst affär på sin lägenhetsförsäljning eller daytrada på börsen lite grann, men på det stora hela tror jag inte att något barn av folkhemmet ser sin världsbild hotad av vad som skrivs av Piketty. Man jobbar på, tar ett jobb som ger pengar och kämpar så gott man kan för att fixa sommarställe, resa till Koh Samui och studentlägenhet åt barnen. Om man nu inte fortfarande tillhör de som fortfarande är fattiga, och de berörs över huvudtaget inte av vad Piketty skriver, som jag ser det, men än om de globala skatter han föreslår skulle komma de fattiga till godo.
Min andra reaktion efter vidare läsning -
Det först så, att vi inte vet vad som kommer att hända. Vad som händer på den globala arenan är oklart. Oroshärdar finns, inte minst i mellanöstern. Men länderna utanför västerlandet har vaknat ekonomiskt, och det ger en mer komplicerad bild av det här med kapital och rättvisa. Naturligtvis är det bra att fler människor kan jobba sig till ett bättre liv. Men samtidigt kan kapitalet handla upp sina tjänster i länder där arbetskraften är billig, och där man inte nödvändigtvis behandlar sina anställda på ett sätt som vi tycker är fair här i västerlandet. Karl Popper, känd kritiker av bland annat Marxismen, framhöll nationalstaternas restriktioner mot alltför ohämmad kapitalism som det som höll Marx skräckvisioner tillbaka. Vem reglerar den ohämmade kapitalismen på den Globala Arenan?
Jag har läst Jesper Roines sammanfattning av Pikettys mycket uppmärksammade "Kapitalet i det tjugoförsta århundradet". Möjligen kan en genomläsning av hela verket, storleksordning telefonkatalog, ge ett bättre bild men jag nöjer mig med Roines, han forskar i samma område som Piketty och tycks kunna ge en lättfattlig och neutral bild i sin sammanfattning.
Piketty och hans forskarkollegor har kunnat iaktta utveckling av inkomster och förmögenheter mer vetenskapligt än tidigare och har lite sammanfattningsvis kommit fram till att förmögenheter tycks växa fortare än inkomster.
Efter första genomläsningen är väl min reaktion - och?
Den andra reaktionen är annorlunda, återkommer till den i slutet, och även till min lätt uppgivna initiala känsla .Men låt oss titta en smula på innehållet.
Lite definitioner görs:
Kapitalismens första lag en ren definition som ungefär beskriver hur stor del av BNP som tillfaller ägandet relativt inkomsterna.
Kapitalismens andra lag var lite svårare att förstå för en icke-nationalekonom, men ungefär säger den att kvoten Kapital/Inkomst borde på sikt närma sig kvoten långsiktig sparkvot/långsiktig total tillväxt.
Piketty resonerar lite kring tillväxt, hur olika tillväxttakter ger olika resultat i total tillväxt, egentligen ren matematik.
De data som insamlats betraktas sedan utifrån olika ekonomiska teorier, där är man ju som lekman inte helt med, men det handlar om i vilken grad människors arbete ger produktivitet, i förhållande till automatisering, specialisering osv. Naturligtvis intressant.
Efter teoretiserandet kommer Piketty in på frågan om jämlikhet. Man resonerar lite om vilka människor som har olika typer av kapital och inkomster och hur kapitalet i det egna landet påverkar ens situation. Och frågan är hur det som tjänas fördelas på samhällets olika individer. Man tjänar pengar på sin inkomst eller räntorna av sitt kapital, och man har de pengar man har.
Gini-koefficienten försöker fånga detta för en stat. Är den 1 har en allt, är den 0 har alla lika mycket. Hur den definieras är lite oklart, men i USA skall den vara 0.35 och i Sverige 0.25. Piketty väljer dock istället att se på hur stor andel av förmögenheten som ägs av, till exempel, den rikaste procenten.
Piketty har då undersökt inkomster och förmögenhetsutveckling i lite olika länder. Frankrike(Piketty är fransman), USA, Storbrittannien, Tyskland. Lite grovt från 1800-talets mitt och fram till ungefär nu. Framför allt har har han studerat hur det utvecklat sig för de som är i topp-10% och de som är i topp 1%.
Det går lite upp och ned, beroende på krig, depressioner och annat, men huvudnumret är att framför att de allra rikaste, främst i USA har ökat sina förmögenheter avsevärt de senaste decennierna och ligger i nivå med grosshandlar- och Rockefellerförmögenheterna under la belle epoque. Framför allt i de anglikanska länderna. Men han ser det också som en trend, att kapitalinkomsterna kommer att öka mer än löneinkomsterna. Lägre beskattning, konkurrens om kapital. Dock verkar han erkänna att denna trend är ganska spekulativ.
Det är långa diskussioner om arv, hur de fördelas, hur de beskattas, och inga kioskvältare, riktigt rika människor kommer bli ännu rikare.
I den avslutande delen försöker Piketty se in i framtiden och föreslå åtgärder. Kapitalet växer då snabbare än inkomsterna, orättvisorna ökar. Piketty föreslår en global skatt på större förmögenheter. Osäkerheten i det statisktiska materialet är ganska stort. Men flertalets bättre utbildning och konkurrenskraft ställs emot det faktum att kapitalinkomsterna ökar mer än inkomsterna. Det lönar sig inte att arbeta.
Jesper Roine själv gör lite betraktelser som slutkläm i sin sammanfattning. Det har funnits kritik mot Piketty, och det blir väldigt mycket tolkningsfrågor. Naturligtvis. Roine funderar på olika syn av rättvisa, lika åt alla, alla ha samma förutsättningar osv.
Han sammanfattar detta rätt elegant i :
Den ekonomiska kanalen - Människors beslut om utbildning, karriär, förväntningar, beror på vilka ekonomiska möjligheten personen föds med och vilka möjligheter landet ger. I Sverige är t.ex. universitetsstudier kostnadsfria. Och är du född rik kan du jobba med det som intresserar dig, ekonomin är inte en trång sektor.
Den politiska kanalen - utgör ett alternativ, politikerna kan styra upp de ekonomiska mekanismerna med skatter och lagar.
--------------------
Åter nu till mina reaktioner på innehållet:
Jag tycker bokens budskap ganska mycket spinner ner till de klassiska liberala/liberalistiska frågorna - skall det löna sig att arbeta? Piketty tar upp Balzacs roman Pappa Goirot där en Rastignac ställs inför valet att göra sig en karriär genom att studera juridik eller gifta sig med en rik arvtagerska, och naturligtvis är det senare det fördelaktigaste.
Jag vet inte. Som själv sprungen, på alla fyra sidor, från den fattiga 90% som slavade på landsbygden runt 1900 har jag väl lite svårt att tro att det skulle kunna vara annorlunda. Det har alltid funnits gott om rika människor som åker räkmacka och de kommer fortsätta att finnas, det är känslan. Vi vanliga spelar inte i deras liga. Det som kan vara irriterande är då de försöker moralisera och berättiga sin rikedom genom t.ex. nyliberala tankar, spinna vidare på Lockes tankar om "Property", men det är mest patetiskt.
För mannen på gatan här i Gamla Svedala så är man nog sin egen lyckas smed. Visst, man kanske försöker göra schysst affär på sin lägenhetsförsäljning eller daytrada på börsen lite grann, men på det stora hela tror jag inte att något barn av folkhemmet ser sin världsbild hotad av vad som skrivs av Piketty. Man jobbar på, tar ett jobb som ger pengar och kämpar så gott man kan för att fixa sommarställe, resa till Koh Samui och studentlägenhet åt barnen. Om man nu inte fortfarande tillhör de som fortfarande är fattiga, och de berörs över huvudtaget inte av vad Piketty skriver, som jag ser det, men än om de globala skatter han föreslår skulle komma de fattiga till godo.
Min andra reaktion efter vidare läsning -
Det först så, att vi inte vet vad som kommer att hända. Vad som händer på den globala arenan är oklart. Oroshärdar finns, inte minst i mellanöstern. Men länderna utanför västerlandet har vaknat ekonomiskt, och det ger en mer komplicerad bild av det här med kapital och rättvisa. Naturligtvis är det bra att fler människor kan jobba sig till ett bättre liv. Men samtidigt kan kapitalet handla upp sina tjänster i länder där arbetskraften är billig, och där man inte nödvändigtvis behandlar sina anställda på ett sätt som vi tycker är fair här i västerlandet. Karl Popper, känd kritiker av bland annat Marxismen, framhöll nationalstaternas restriktioner mot alltför ohämmad kapitalism som det som höll Marx skräckvisioner tillbaka. Vem reglerar den ohämmade kapitalismen på den Globala Arenan?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)