Uppsala

Uppsala

söndag 16 november 2014

Onfray, Filosofiska rummet 26/10

Michel Onfray knuffar för något han kallar Hedonism. Hedonism brukar definieras som en filosofi för "livsnjutare" men här, hos Onfray handlar det om att vara "snäll" vilket ungefär verkar innebära att leva livet och bjuda in andra till det. Så länge dom är snälla.

Onfray har läst mycket filosofihistoria, och funderar på varför vissa filosofer lyfts fram, t.ex. Platon. Var det för att platon passade munkarna bättre än Epikuros, som stämmer sämre med katolicismen? Antagligen, men som filosoferna i studion säger, det finns många skäl till varför vissa verk överlever.

Programledarna hittar någon slags parallell med Utilitarismen, men jag tycker inte det, Onfray är mere ute efter hur man lever sitt liv, medan utilitarismen ser någon slags lyckomaximerande på en global nivå. Och enligt honom skall man leva enligt sin filosofi. Men är inte risken då att man skapar sig en filosofi som känns skön att leva efter?

Ty Onfray säger att man skall leva sin filosofi, att det är dubbelmoral att köra bil om man är mijöaktivist osv. I det sammanhanget pratar ha lite skit om Sartre, och han var ju salongsbolsjevik, medan Camus levde sin filosofi mer. (Men Sartre tycker jag ser konflikten med religionen bättre än Onfray. Är man paketköpare är friheten rätt jobbig. Och det är inte så behagligt att förverkliga sig själv hela tiden.)

Men introspektion är för Onfray viktig. Här hittar han Nietzsche, i vilken han hittar närong. Bli den du är. Skapa sig frihet. Filosofin skall skapa frihet, man skall hitta sin filosofi.

..................

Onfray kan man tycka "tvingar folk att vara fria". Vill alla det?  Fria till snällhet. Och rent krasst har jag inte direkt lätt att hitta skäl att vara elak. Snäll men inte mesig. Lirar för mej. Men undrar hur många som orkar med det här, att hitta någon slags filosofi och leva efter den. Antagligen få. Men det är inte fel med lite introspektion, eller snarare att se sig själv lite holistiskt emellanåt. Vad har jag för mål, och hur stämmer mina beteenden överens med dessa? Får nog erkänna att jag skapar mig lite en filosofi som det är bekvämt att leva efter... men som funkar med det runtikring. Duger för mej.





lördag 15 november 2014

Cynikerna - inte så cyniska kanske

Baserat på en artikel av Robert Caldwell i Philosophy Now issue 104

Diogenes är kanske den mest kända av cynikerna, en rörelse som hade sina rötter i det antika rom och som fortsatte in i Romarriket och långt in i den kristna tiden. Rikemansson från någon stad vid Svarta Havet. Hans mission var att visa hur värdelösa de värderingar var som han uppfattade att människor levde efter - att sträva efter egendom och oroa sig för morgondagen. Han levde i sin berömda tunna, levde som en hund (cyniker kommer från grekernas ord för hund). Djuren är de som fattat läget rätt.

Arbete är inget som prioriteras. Man skall göra vad man vill istället, och leva enkelt. Inte sträva efter det ena och det andra. De stora, de som lyckades, gav inte Diogenes mycket för. Det sägs att Alexander den store besökte Diogenes, som bara bad honom flytta sig eftersom han skymde solen. Pengar var följdriktigt djävulens påfund.

Man ansågs behöva träna sig i att bli cyniker, dels genom att tåla att ha det enkelt, dels genom att tåla folks näsrynkande. Diogenes gjorde vad han ville, var han ville. Runkade offentligt, rakade halva ansiktet.

Målet var inte rikedom, och inte en plats i himlen, utan att nå glädje här på jorden.

-------------

Då man pratar om "cyniska personer" eller "cyniska kommentarer" så stämmer väl det hyfsat med ovanstående, man försöker få folk som förstorar saker ner på jorden lite. Men cynism i dagens bemärkelse känns lite som gamen i djungelboken "äh, det är nog rätt dött där också", medan den bild man får av den klassiska cynismen var betydligt mer livsbejakande.

Mycket känns det som flower-power, den rike tonåringens ovetskap om att strävanden för de allra flesta innebär överlevnad, medan de bara ser de pengahungriga i sin omgivning. Och deras latmaskliv beror på tidigare generationers framgångar.

Men samtidigt något som ligger mig varmt om hjärtat, förmågan att kunna njuta av dagen som den kommer och uppskatta det som är runtikring en. Och visst, med anständig respekt för de som är runtomkring så skall man göra det man vill. Och ha respekt för att vissa vill passa in. Medan andra vill uttrycka sin indiviualitet.