Find meaning in your life

Youtubevideo med Jordan Peterson

Jordan Peterson - Hur verkligen lyssna på någon

Andra är olika - har annat att säga som du kan lära dig.

Jordan Peterson Biblical Series X - Abraham:Father of nations

Peterson repeterar om Noaks ark - Då katastrofen kommer gäller det att vara förberedd. Och är du ensam är det svårt, har du människor som kan stödja dig klarar du dig bättre. Vårda dina relationer.

Jordan Peterson Biblical series VII - Noaks ark

Vi lever alltid i en struktur som är trasig. Det finns alltid något som är fel. Vår struktur, den västerländska är dock rätt bra, det finns rum för tacksamhet. Fixa till din struktur. Börja med dig själv och familjen och gör sen större saker.
Jung - "Folk ser inte gud för att de tittar inte långt ner nog" - alltså ordna det lilla som kan ordnas först.
Och försöker du göra något åt det som är fel så växer du
Varför gör inte folk nåt åt det? (red - För att folk har satts till arbete)
Allt Peterson har ansträngt sig med har blivit bra (red - gäller det för mej?)
Säg inte osanna saker. (red - man tror sig ha hört att... mycket vanligt). Fuska inte i det du gör.
Individens förfall bidrar till universums fall, exempel nazi germany
Jung - alla har en ond sida, skuggan, som går hela vägen till helvetet
Iaktta dig själv då du pratar, när pratar du skit? Säg inte saker som gör dig svag.
Gör vad du vill (lijorna på marken) men då du bestämt vad du strävar mot, då ger sig detaljerna

Döm inte (red - som även Åsa Nilsonne säger), fixa det. Och det är svårt att döma. I gräl, fundera på varför din idioti har lett till grälet och erkänn det (red - det gör jag). Om du inte vet vad vad du vill ha, hur skall du kunna få det? Men man måste verkligen ställa in sig på det.
Fundera på, vad gör jag för dumma saker för att sabba för mej själv. Fråga dig själv saker - Jung, Sokrates Daemon, tänk dig att du har en som betraktar dig från sidan.

Gyllene Regeln - Fundera på vad som skulle vara bra och sprid det.Men den rätta vägen är smal.
*studera dig själv och fundera på när du funkar som bäst
Noaks ark, om alla gör dåligt hamnar vi där. Och gör det bästa av ditt liv så kan du hjälpa dig själv, din familj och världen. Miljö och atomvapen.

Frågor:
Hjälpa mentalsjuk - Man måste vilja bli hjälpt för att man skall löna sig att hjälpa

-------------------------------------

Det fanns mycket matnyttigt för mej i den här föreläsningen, plockar ut det viktigaste:

- Träna på att betrakta dig, kolla vad du gör, utvärdera.
- Gör det som går att göra något åt, börja med det lilla
- Döm inte - otroligt svårt. Lite som att försöka avsubjektivisera sina iakttagelser.

Popper - Det öppna samhället och dess fiender

Efter att tidigare ha ögnat igenom en tidigare översättning köpte jag den nya då den kom förra året, och har nu läst igenom den.

Karl Popper, judisk intellektuell, satt under och efter kriget och funderade på hur Stalin och Hitler kunde hända. I detta sökande tar han upp Platon, Hegel och Marx som filosofer som P medverkat till skapandet av totalitära stater.

Efter många inledande ord av karaktären "motivera varför den här boken är nödvändig" börjar P gräva lite i Platon. Jag har själv läst "Republiken" och "Stadsmannen" Men det är Republiken som är den centrala angreppspunkten, P gillar den inte.

Här måste jag säga : Republiken är ett tankeexperiment där Sokrates för att bemöta argumentet att det är mer produktivt att vara listig, oärlig och ond som hans diskussionsantagonister för fram istället målar upp en ideal stat som en analogi med en rättrådig och ärlig människa. Det är inte "Hur borde Aten göra nu"... Visst finns det nog allvarligt menade avsikter, men alla som läst hans andra dialoger måste vara medveten om att det inte är en bruksansvisning för statsbygge.

I Staten målar Sokrates upp rätt grovt två olika klasser, en som är de arbetande och en som är krigare och styrare, de så kallade Väktarna. Och vad han väldigt, väldigt schematiskt kommer fram till är att alla borde göra det de är bäst ämnade till och hålla sig till det. De som är kompetenta att göra en grej skall också göra grejen.

Det här har P stora problem med. Han läser det som att det är en förtryckande klass, som i stort sett erövrar en stad/stat och styr och ställer. Slavar behövs och folk skall i princip hållas nere. Sedan ger Staten oerhört noggranna instruktioner för hur folk skall utbildas, något som är lite iögonfallande då man läser det och som P tar som garanti för att en tyranni skapas. Som till exempel att krigarna tränas i fysik och får höra aggressiv musik för att bli bra krigare. Men de som "tas ut till härskarutbildning" skall också känna sig som härskare, och det uppmärksammar P.

Jag förundras lite då P, som så många andra verkar hoppa till sidan 84(I Stolpes översättning) av Repubiken då de börjat läsa. Om man läst Sokratespersonen i många av de andra dialogerna så vet man att han inte skulle dra de växlar på sin "idealstat".

Men sen för P bra diskussioner. En vettig diskussion om naturliga, obändbara lagar och normativa, konventionella lagar som går att ändra, där naturligtvis det senare är det önskvärda.

Om Kritisk dualism. Dualismen ligger i att man respekterar att åsikter är åsikter och att naturlagar är naturlagar. Det människor beslutar är oftast baserat på moraliska ställningstagande som kan ändras, och väldigt få saker är "lagar" i människornas värld. Dock, det innebär inte att "allas åsikt är lika mycket värda". Sociologin innehåller saker som är mer eller mindre väl underbyggda.

Mot detta sätter han något han kallar "Magisk monism" där allt är rätt och fel. Men däremellan några mellanlägen

1. Biologisk Naturalism - "Darwin" - Den starkes rätt eller att alla människor är lika
2. Etisk Positivism - "Reglerna gäller" 
3. Psykologisk Naturalism - "Människans inre är det viktigaste"

Sedan är frågan, är människan till för samhället eller är samhället till för människan? P håller på att Platon vill offra människan för den totalt bra staten. Att det är fel att alla skall fållas in i en viss klass. Han nämner till och med ras. Bortser från att Platon uppmanar föräldrar att slussa barn rätt.

Det tycks som om han vill ha den "fria viljan". (Det vill säga att de med akademiska föräldrar skall få bestämma om "vad de vill göra med sitt liv"??)

(Liten egen diskussion: Vad genererar mest jämlikhet : Den fria viljan, där de rika barnen väljer roliga jobb eller stadsstaten där man mer sätts på det man är lämplig för? Finns någon bra mellanväg?)

P framhåller, tydligen emot Platon, att individualism mycket väl kan sammanföras med altruism. Man är inte för eller emot flocken... (Men akademikernas barn tar gärna de roliga jobben.)

Menar Platon verkligen att den "stabila staten" är det samma som "rättvisa"? Platon knuffar för, enligt P, någon slags konservatism. Tillbaka till "det gamla samhället", enligt popper en aristokrati som fanns före den Atenska Demokratin. Jag skulle säga snarare att han är för "ordning och reda", var sak och person på sin plats. Men det är en mycket hiearkalisk konstruktion, "Staten".

Ett stycke om "protektionism" på det sättet som liberalisterna stöder staten som hindrar våld. Staten skall inte göra mer än så, hävdas det. Inte säga åt folk vad en bra moral är. Och intressant:

P tror att det här skall kunna tillämpas internationellt : "Förebyggandet av internationell brottslighet". (OK för interpol, men vad hindrar företag från att ge underlöner i tredje världen?). Men det handlar om hur mycket kontroll en stat skall få utöva. Lika aktuellt nu som då Det Öppna Samhället skrevs. Men sedan dess påverkar omvärlden de enskilda staterna mer, förutsättningarna har förändrats. Staten skall då vara mot att de svagare skall skyddas. Att de starka skall ha rätt att ljuga, lite Machiavelliskt. Att det är för statens bästa.

Så hur skall ett ledarskap se ut? P kommer med en bra sats:
"På vilket sätt kan vi organisera de politiska institutionerna så att dåliga eller odugliga ledare kan hindras från att ställa till alltför stor skada". Institutioner behövs. Trump får inte pengar till muren av Kongressen. P sätter detta mot "suveränitetsprincipen" då man funderar på vem som styr bäst. Hade en svensk president(eller kung) kunna stoppat de permanenta uppehållstillstånden 2015? Hur kan man ordna ett företag, en familj, sig själv? Så att alltför stor skada inte vållas?

P för sedan längre diskussioner om varför det är ologiskt att filosoferna skulle vara de som härskade(Som Platon föreslår i Staten), både med sanningen, Idevärlden som mål och dessutom med lögnen. P medger att man behöver ha kunskap för att besluta, men det kan missbrukas. Alla kan dock bildas. Det finns en spänning mellan "de som har kunskap" och "makten". Skall staten kunna bestämma över hur utbildningen skall ske?  Men Platon vill enligt Popper åter betona det stadiga, motståndet mot förändring. Popper knuffar för initiativ och originalitet. Själv tror jag på försiktighet. Poppers bild, kanske riktig, är att skolsystemen uppmuntrar till konformitet. Något som han inte gillar. Samuel Butler hävdade att originaliteten upprätthålls därför att unga pojkar gör uppror mot den!(Sid 167) Ett inlägg i debatten om "att flickorna har så mycket bättre betyg"?

Men vilken makt i staten skall filosofen ha? Platons Stat leds ju av filosofer. Han har till och med planer på att avla fram särskilt intelligenta människor till detta skrå. Och de skall hållas åtskilda från pöbeln(intressant parallell till Mishras Age och Anger, det ligger lite i det). Ljuga om det behövs.

Han diskuterar ett "utopiskt" styre jämfört med ett "Stegvis", mycket liknande Nozicks planhushållning vs organiskt styre. Men Popper gör det bättre. Vederlägger iden på att någon skulle kunna snickra ihop ett samhälle (vem gör det nu 2018? Islamisterna? Trump?) Problemen är att det blir oflexibelt, ingen kritik tillåts. Och vem skall efterträda diktatorn? Istället föreslår Popper mindre experiment, man inför nya lagar, grundar nya institutioner och kollar var allt tar vägen. Organiskt. Platon framhålls, liksom Marx som utopister. (Men igen, Det är en idealstat, Sokrates angriper det med humor!) Men lite, eller snarare mycket intressant. Många ser en estetik i revolutionen eller i att skapa ett samhälle efter en plan, men det kommer förstöra för individen. (Strukturkonservatismen är vad Popper faktiskt rekommenderar.). Världen är ett rörigt ställe och det är med små förändringar den skall förändras.

Det öppna samhället är ett samhälle där individen har eget ansvar. Alla tabun som den sociala gruppen har kan ifrågasättas, kanske ändras. Där det finns en rörlighet, bland annat mellan klasser. Och där relationer kan uppstå spontant, inte bara inom de grupperingar som finns. Det är rörigt, det är stökigt eftersom öppenhet också tillåter det röriga.


Nästa del : Hegel

Hegel skall bygga på Aristoteles, Aristoteles anser Popper tagit mycket från Platon. I hans ide om hur en stat skall vara har man en feodal klass som inte arbetar och som bestämmer.
"Handlingens första princip är fritiden" - Den här. Det ÄR ju så att om folk får tid så kan de också glänsa. Einstein hade aldrig forskat om hans föräldrar var  arbetare. Och det FINNS en ärftlig komponent i det här med prestation. Verkar det som.

Men ur Aristoteles hittar Popper det här med Essens, att saker har sin möjlighet inom sig. Det här driver han vidare till att antyda att synsättet med essens har en inneboende ingrediens av Historicism. Inte precis att Aristoteles säger det men att det blir lätt att säga att en möjlighet också leder till dess konsekvens (men - det är en sannolikhet!)

Aristoteles trodde att slutgiltiga sanningar skulle uppdagas men modern vetenskap är mer pessimistisk, den söker paradigmer som kan förkastas. Kunskap är inte slutgiltig(Men rättså).

I en definition går vetenskapen från höger till vänster i ekvationen, den sätter en symbol på något känt, inte försöker definiera vad något är. (Popper säger att vetenskapen aldrig försöker besvara ”vad är gravitation” men nog fan undrar vetenskapen).

Sedan ges till slut exempel på auktoritära, konserverande stater och religioner genom tiderna.

Hegel då, P är definitivt inte i hans fan club. Hävdar att Hegel stod för ett stamtänkande, gjorde befängda fysiska utsagor och gick i maktens sold efter den franska revolutionen.

Hegel ställs i jämförelse med Platon. En stat är en organism som utvecklas. Nationens ande utvecklas. Dialektiken beskrivs som vägen, tes, antites syntes.

Står enligt  P för Identitetsfilosofi. Allt som är förnuftigt är verkligt. 

Hegel sägs vidare säga - Staten måste bestämma vad det är som är sanning. Även ovanför vetenskap. Jämlikhet för dem som är värda det.

P resonerar  om var Hegel befann sig - Tysklands nationalism. blandad befolkning - Nationalstat inte självklar, folkvandringar - Napoleon i Tyskland - bryt loss, vem skall styra? - naturliga gränser, språk - folkets vs furstens överhöghet.

Totaliarismen via nationalism via Hegel

1. Staten är den förkroppligade anden
2. Staten är alla andra staters naturliga fiende
3. Staten är undantagen moraliska förpliktelser
4. Krig är ärofullt
5. Den storslagna personen
6. Heroiskt livsideal

Kritiken känns lite ensidig. Har själv inte läst så mycket Hegel, kan inte bedöma P's bild av vad Hegel sade och menade. Men jag får påstå att någonting istället för den ohämmade Globala Kapitalismen inte känns fel. Sen om Ping, Trump och Putin är furstarna som helbrägdagör sina länder, tja.


Sedan om Marx.

Popper inleder med att i mycket berömma Marx, för den vetenskaplighet han ändå attackerar frågan om de utsattas situation, men kritiserar redan tidigt Marx för den historicism han gör sig till tolk för, att man skall kunna förutspå framtiden genom att studera historien. Vetenskaplighet och determinism är inte samma sak. Han jämförs en del med den samtida Mills, och Popper ger Marx cred för att han fjärmar sig från den psykologism, den tro på människans natur som Mills sägs ha som förklaringsmodell till samhällets utveckling.

Bra citat av Marx "Det är inte människans medvetande som bestämmer hennes existens, det är snarare hennes sociala tillvaro som bestämmer hennes medvetande"

Förklaringsmodeller av modell "människans natur" hamnar i historicism, i föreställningen att människans val görs i något slags naturtillstånd, föga troligt. Marx invänder mot detta att förhållanden i samhället blir till även utan människans direkta vilja(true). Sociologins uppgift är inte att förutspå utan att förklara skeenden i det lilla. Stora konspirationer styr inte. Man försöker men världen är ett bökigt ställe. Handlingar beror på situationen mer människans natur. Tror man på det?

Ekonomisk historicism. Popper ger Marx rätt i att de ekonomiska förhållandena styr oss, styr vad som verkligen ger förändringar(revolutioner), men också Ideerna är viktiga, de samspelar. Men Marx menar att Ideerna kommer från den materiella verkligheten. Det är väl ett samspel? För att du skall ha en sann frihet måste arbetsdagen vara kort nog. Engels - teknisk utveckling ger möjlighet till frihet för alla - och så har det rätt mycket blivit! Men historicismen vänder sig Popper mot, verkligheten är ett för rörigt system att förutsäga.

Klasserna. Helt enkelt det här att "Det är inte människans medvetande som bestämmer hennes existens, det är hennes sociala tillvaro som bestämmer hennes medvetande". Det är produktionsmedlen som bestämmer klasserna, och man är tvingad att jobba efter de förhållanden produktionsmedlen för stunden ger. Kapitalisten är lika styrd att generera vinst för att konkurrera som de arbetare han utsuger. Man är liksom blind. Inte förrän man får upp klassmedvetandet kan man gilla sitt läge.
Som kritik anför Popper (inledningsvis?) att det skulle vara skillnad på folk inom klasserna. Att första världskriget minsann inte var ett klasskrig. Jag är inte så övertygad om det.

Samhällssystem. Marx trodde att politiken är verkningslös och att staten bara går kapitalets ärenden, men P menar -  politiken fungerar, demokratin ger åtminstone någon slags balans. Man förstår Marx, tidigt 1800 tal var utsugningen enorm, men demokratierna kom ungefär samtidigt med Das Kapital runt 1865. Men igen, liberalismen funkar inte om många måste arbeta mycket för att överleva. Förkorta arbetsdag!  Här nämner Popper att politiken kan lagstifta om det. Equal opportunity. Stadsplanering, planera lagom mycket. Och beslut bör genomföras inte genom byråkrater utom genom regler som är välkända. Här kan man instämma.

Hur blev då socialismens ankomst? Sovjet välkänt dåligt, Sverige och socialdemokratin bättre. Kort sagt. Politiken och vettiga institutioner fungerar bra för att hämma den ohämmade kapitalismen. Saker Marx tänkte på och som socialdemokraterna infört:

• Progressiv inkomstskatt
• Avskaffande av arvsrättigheter (arvsskatt - betydligt högre då Poppers bok skrevs än nu!)
• Produktion och infrastruktur i statens ägo (har gått upp och ned)
• Fri utbildning  (Fanns i Sverige långt före S men har förändrats, läroverkssystem avskaffat)

Samhällsrevolutionen

Marx förutspådde att kapitalismen skulle göra de rika rikare och de fattiga fattigare. Även mindre företag slås ut. Klassolidariteten skulle kunna undergrävas av en gynnad lägre medelklass och en trasproletariat som drar ned lönerna. Arbetarna kommer protestera mot detta och kasta klasserna över ända. På något sätt. Kommunisterna vill ha diktatur medan Socialdemokraterna vill genomföra revolutionen via demokrati. Marx hann uppleva det och var inte emot det. Popper funderade på om kapitalismen gradvis skulle försvinna, men nu har vi kommunistiska länder med kapitalism, Kina. Framtiden är outgrundlig. Popper förutsåg att arbetarna kanske inte skulle bli en majoritet av folket, stämde sådär. Industriarbetarna är färre men fortfarande lönearbetar de allra flesta. Popper funderar mycket på om våld skall användas, men det har ju visat sig att antingen blir det väpnad revolution och misslyckad enpartistat eller demokratisk process. Kina kan väl sägas vara ett undantag.

Demokrati funkar om

• Majoriteten inte styr helt, utan en regering styr, ingen minoritet kan förtryckas
• Rättsystemet kan ändras
• Lagbrytare skall inte skyddas, demokratin måste skyddas mot de som vill störta
• Antidemokratiska tendenser kommer att finnas och det är man uppmärksam på
• Om demokratin förstörs, förstörs alla rättigheter
• Demokratins bevarande måste vara med i alla diskussioner, alla olika lägen

Kapitalismen

Konkurrensen kommer skapa en maktkoncentration. De fattigas löner hålls låga genom att de arbetslösa är beredda att ta jobb för lägre lön. Tanken från Marx är att kapitalisterna inte skall ha råd med annat än med svältlöner för att kunna konkurrera. Men det händer bara i ett ohämmat kapitalististk system. Men en stat kan motverka det ohämmade med lagar som gör att arbetarnas ställning blir åtminstone dräglig. Det kräver en nationalstat.

Värdeteorin - Man köper arbetet bakom en produkt. 

Mervärdesteorin - Kapitalisten får mer betalt än det som arbetats.

Men det är inte arbetet som sätter varans pris utan hur attraktiv varan är.  Utbud och efterfrågan.  Monopol kan sätta priser oavsett arbete.  Automatiseringen spelar roll.

Konjunkturer diskuteras, Poppers svar är att staten kan styra med konjunkturdämpande politik, vilket ju också har använts. Till slut ett konstaterande att ökad ackumulering inte leder till ökad misär. Och socialdemokraterna förstod att använda parlamentarismen till att få makten. Nu är ju inte arbetarna i majoritet längre och de måste samarbeta med andra partier. Kommunisterna har det dock svårt. De är beroende av folk i misär men måste samtidigt hjälpa dem ur misären.

Popper utvärderar;

Arbetarna var framgångsrika då de slöt sig samman, men det tog inte den väg som Marx förutsett, historicismen är för torftig. Man vet aldrig var saker skall ta vägen (anm. Inte Fukuyama eller Rosling heller antagligen). Liberalism och Interventionism måste gå hand i hand, för mycket av det ena eller det andra blir fel. Vad som hänt, som Popper förutspår(!) är att produktionsmedlen ackumuleras och att produktiviteten ökar. Han resonerar lite om konjunkturer men ser området som svårutrett. Marx styrka låg i att han anlyserade institutioner.
Men man kan aldrig veta var saker tar vägen. 

Historicismens Moralteori

Kapitalismen är att göra arbetarna till slavar. Det är ett moraliskt iakttagande. Angrep Liberalismens förkämpar som hävdade att liberalismen bara gynnar rika. Hemsk beskrivning av en  Präst som tycker det är bra att de fattiga hålls nere. Marx uppmärksammade detta, har gjort skillnad för de fattigas situation. Kristendomen har reformerats. Filosofer skall verka, men utan att vara Historicistiska profeter. Popper knuffar för förnuftet.
I klasskampen får man sedan välja sida, och då har man också valt en moral, och det har man gjort baserat på studium av det förgångna. Och eftersom den vägen är det rätta väljer jag den moralen. Det är vad Popper kallar Marx Historcistiska moralteori. Kan vi säga något om vad moralen borde vara i framtiden?

Är det människan eller samhället som är viktigast? Ärver vi sedan bara och för vidare det samhälle vi har? Nej, vi försöker förbättra det. Samhället påverkar också individerna, exemplet med att medelklassen ville ha musik, de stora symfoniorkestrarna och konsertsalarna eftersom medelklassen på 1800 talet kunde betala.

Men man skall inte överdriva de sociologiska aspekterna.  Marx determinism är ofruktsam men inte hans känsla för samhällsansvar.

Kunskapssociologin

Popper skrev sin bok i en större framstegsoptimism, innan globalisering, miljöhot. Man funderade på hur samhället borde organiseras. Kunskapssociologin menade att vårt handlande och åsikter bestäms av tidens samhällssituation. Att det är en atmosfär som präglar tiden. Och din klass kommer bestämma hur du ser på saker. Men Kant menar också att vi bearbetar den kunskap vi fått. Olika ideologier kan dialektiskt mötas (Hegel). Och det är i någon slags von oben-syn som sociologerna tror sig kunna hitta syntesen. Popper förebådar sedan Jordan Peterson genom att kritisera Marxisterna  mening att allt är postmodernistiskt obestämbart, att alla fakta bara är åsikter.

Sedan för Popper in Naturvetenskapen och de sanningar som den tagit fram, som tycks motstå tidens nycker.  Och han knuffar för den vetenskapliga metoden. Främst det, att det är i det vetenskapliga kollektivet som åsikter kan stötas och blötas. Och det som håller måttet blir kvar. Detta inom ramen för samhällsinstitutioner som inrättats för att bevara objektiviteten och kritiken. Popper knuffar för att humaniora skall använda det vetenskapliga, med hypotes, experiment och slutsats. 

Orakelfilosofin

Här introducerar Popper något han kallar rationalism, dev vill säga ett sätt att diskutera rationellt, till skillnad mot irrationalism där man inte är beredd att diskutera. Den rationella hållningen är en, där man är beredd att lyssna, där man vill komma närmare sanningen tillsammans med den man diskuterar med. Man kan kompromissa. Det är i samtalet vi får vår kunskap tillsammans med andra, Detta i motsats till "vedertagna sanningar", att sanningarna tänks ut centralt.  Han för in Platon här, och fattar att de tidigare dialogerna verkligen är samtal (Staten är en tankelek, vilket Popper liksom de flesta andra senare kommentatorerna verkar missa). Det Popper vill angripa, är en förutfattad mening om att det man själv klurat ut skall vara överlägset, framsprunget ur ens egna överlägsna intellekt. Irrationalisten menar att folk i gemen är för dumma för att tänka själva. Man lägger mindre vikt vid argumentation och falsifierbarhet. Det förs sedan lite mer djuplodande resonemang runt detta, som i korthet i min mening mynnar ut i - Skall vi ta ett beslut av komplex karaktär, kanske det inte finns argument som säger definitivt bu eller bä. Men vi måste skärskåda argumenten.

För vetenskapen är det experimenten som bestämmer om en hypotes är riktig. För en moralisk teori får man utvärdera utfallet. Det blir något liknande.

Popper resonerar att irrationalismen diskuterar med känslor och lidelser. Och det här skall leda fram till orättvisor, genom att man bara känner varmt för de som är närmast (mödrar som skämmer bort sina barn...) och Popper resonerar att detta då i sin tur gör att det vurmar för ojämlikhet, en tanke behandlas inte för vad den är.

Då någon central människa vill skapa himmelriket på jorden brukar det bli fel. Rätta stegvis till det som är fel och låt folk ta hand om sin egen lycka. (Proletariatets diktatur).

Man kanske skulle tycka att fantasi skulle frodas bäst i känslor, men för att argumentera, för att sätta upp hypoteser och dra slutsatser krävs kreativitet och fantasi.

Popper ser (i sovjet typ) en protest mot framåtskridandet, och undrar om folk verkligen vill tillbaka till medeltiden. Vetenskapligheten skall motverka detta tankesätt. Man vill istället tillbaka till någon slags stamtrygghet där Hövdingen och Medicinmannen bestämmer. Istället för att allas tankar gäller.

Sedan lite exempel, Whitehead och Toynbee som inte är rationella nog.

Avslutning - Har historien någon mening?

Det finns många fakta. Och vi kommer endast att försöka utreda vissa av dem. De som känns aktuella.  Fysik och Historia skiljer sig åt. Fysiken sätter upp en hypotes och kan testa den. Och vi får fram universella lagar.  I historien får man ägna sig mer åt tolkningar av olika situationer och generaliseringar blir svårare. Och olika historiker kommer göra olika tolkningar. Man kan inte direkt hitta Meningen med stor M. Bland annat för att historien i historieböckerna är Maktens Historia. Massmordens historia.

Jordan Peterson - Biblical series I

Jordan Peterson, Kanadensisk professor i Psykologi i en föreläsningsserie där han försöker förstå vilka djupare meningar om människan som finns att läsa i de bibliska historierna. Han är en demoniskt bra föreläsare som trollbinder sin publik under dessa två timmar långa föreläsningar med en halvtimmes frågor. Det är i stort sett hans tankeverksamhet man får följa då han grubblar över bibelns olika historier. Den första delen är mest en introduktion, en introduktion till att hitta meningen i den här typen av historier överhuvudtaget. Han börjar från grunden:

Ur katolicismens disciplinerade sätt att tänka har den skeptiska västerländska tanketraditionen växt fram. Vi försöker sortera ut verkligheten, och hamnar på lite olika ställen, bland annat i Ismer. Det här är hotande för mer fundamentalistiska kulturer. Men ur alla historier som berättats generation efter generation kan man se ett mönster i hur historierna går.

Jung, en av de stora psykoanalytikerna antog att våra drömmar är budskap, budskap från vårt undermedvetna. De är historier, som liknar det man kan vaska ur arketyperna av urgamla skapelseberättelser. Men, på samma sätt som "varifrån kommer en tanke", varifrån kommer en dröm? Och ett konstverk, vad är det. De är abstraktioner, för verkligheten. De säger något om fenomenen.
Bibeln, att den är skriven av många författare och editerad av många, det är en lång tid av insamling och förfining av abstraktioner, av handlingar som visat sig fungera.

Vi skapar bibeln med Gud och Jesus som ideal och gör oss en blid av det ideala från de arketyperna, olika ideala entiteter som abstraktion. Så gör vi, en person blir ideal, kanske flera personer, sen abstraherar vi det ideala med personen. Kan kejsaren bli gud? Nej sa det kristna. Principen av kejsare är vikigare än kejsaren. Abstraktionen. Gudarna krigar, olika ideer tävlar, dialektik, gud C kombinerar vad gud A och B har av fördelar, dialektiskt. Marduk var en god gud i Mesopotamien, ögon runt hela huvudet, uppmärksam och djärv. Taimat var guden för kaos, Marduk anföll och gjorde jorden av Taimat. Alltså Ledarskap, se vad som ligger framåt, göra order av Kaos.

Kaos är halvt reellt och halvt psykologiskt. I kaos blir allt stökigt. Då måste man vara skärpt. Det vi ser som stökigt retar samma reptilhjärna som ormar framkallar, det är basalt sen årmiljoner. Vissa hot är i världen, vissa i våra föreställningar. Och vad man har att göra är att skärpa till sig, säga rätt saker, och konfrontera kaos.  Som psykologer som ber folk att attackera sina fobier. Människor som är sucidala har kommit in i komplexa situationer. De ser kaos. Kaos har olika bilder. Draken.

Folk har stora problem och behöver veta var i världen man är för att hantera problemen. Man skall vara uppmärksam och lära sig. Har man en plan och vet var man är, och saker går fel så kan man fixa saker.

Vi vill utforska världen, hur skall man leva i världen? Vi har det i våra historier, i våra kroppar och våra drömmar formuleras. Bibeln finns mellan drömmar och uttalad kunskap.

Som i historien om Syndafloden. Saker går sönder, och är man klantig går de sönder fortare. Gör man fel känner man det på sig. Håll dig uppmärksam och gör något åt saker. Välja det minst dåliga alternativet. Man behöver rutiner. Man mår bra av rutiner. Man är inte galen på grund av sina inre egenskaper, man behöver få signals från andra att man är normal. Världen är för komplicerad för att hantera själv,  man behöver de andra. Små barn behöver uppfostras att bli trevliga för andra, så att andra vill hjälpa dem, så de kan få hjälp med problem.

Jung säger, det vi gör är att göra vad vår myt säger, och vi borde känna våra myter. Myten kan vara en dum tragedi. Som man skapat i sin fantasi. Vi vet inte varför vi gör saker, vi är komplexa. Moses ledde folket genom öknen. Det mesta var stökigt. Så fick han lagen, så det blev ordning, det alla kommit fram till genom vad dom gjort. Godkända beteenden sattes på pränt.

I början var ordet börjar bibeln -  Ordet = Medvetandet? Det gudomliga? Är medvetandet verkligt? Du kan skapa något i din hjärna och sen skapa det i verkligheten.

Peterson avslutar denna första föreläsning med sitt mål med kursserien - att förstå mer, göra saker klarare. Finns något i botten av vår civilisation, är inte västerlandet något värt att bevaras?
Vilka verktyg för att undersöka detta?

• Studera evolution
• Studera psykoanalys, vi har delpersonligheter,  en del urgamla delar i hjärnan, som måste civiliseras. 
• Tolka litteratur kan man göra hur mycket som helst. Postmodernisterna säger, böcker är stökiga, så hur kan man säga nåt om världen? Det gör dig stressad. Du behöver ordning. 
• Rationalitet och sanning.Varför inte ljuga? Bra fråga. Du behöver ordning. Och ett ädelt mål. Det kan man hitta i goda romaner, hitta bra saker. Saker som minskar din smärta på kort men viktigare, på längre sikt. Och som man kan göra tillsammans med andra. Vi behöver veta var vi går i en komplex värld av fakta. En djupare sanning. 
• Fenomenologi, vi kan jämföra våra upplevelser. Observation och föreställningar.  Världen ser ju platt ut. Men vi ser mer och mer, och lär oss. Vetenskap.

Efter föreläsningen ställer publiken några frågor, några som jag tycker ger lite intressanta svar:

• våga attackera, utvidga din värld. Bråka med familj, i dialogen lär man sig varandra.
• Skönhet är viktigt, katedraler, konst. Ur skönheten kommer inspiration
• Drömma då man är vaken kan vara ett verktyg. Jung skrev om detta i sin röda bok. Drömmar är simulationer av möjliga verkligheter.

Jordan Peterson, föreläsning om Postmodernism och Kommunism

Jag har varit lite fundersam på det sätt som Jordan Peterson attackerar "postmodernismen" på och har försökt att hitta någon slags definition han gör på detta begrepp. Kollade runt och hittade den här videon

Föreläsning om Kommunism och Postmodernism

Den gav väl ingen ordentlig definition, men diskuterar Postmodernism en hel del. Först ägnas halva videon åt att säga hur hemsk kommunismen var, och det kändes inte matnyttigt, alla vet oavsett åsikt. Men sen går han in på Postmodernismen och då blir det intressantare. Han konstaterar följande:

• Det är ungefär samma människor, främst i Frankrike, som hyllade kommunismen som sedan "uppfann" postmodernismen. Derrida mfl.
• Postmodernismernas åsikt är att det nästan uteslutande är makt som styr i hiearkier, som gör att man klättra, inte kompetens, som Peterson hävdar.
• Peterson köper grundtesen i Postmodernismen att inget skall tas för givet, att alla teorier är diskutabla.
• Däremot, säger Peterson, tack vare det anser inte postmodernisterna sig behöva fakta och logiska argument då de diskuterar något.
• Peterson hävdar att "inget skall tas för givet" inte innebär att "allt går".  Endast ett antal vettiga "spel" fungerar. Där du och de omkring dig mår bra nu och om 40 år.
• Är "diversitet" bra? Nja, Det är större skillnader inom en grupp än mellan grupper. Teambuilding görs med olika personlighetstyper. 
• Och att människar i Europa eller Nordamerika av sydländskt ursprung känner sig förfördelade? mest, det är de vita som är i majoritet. Och majoriteten bör rimligtvis styra.

-------------------------

Vad lärde vi oss av detta, då? Mycket förtäckta ordalag här. Är det konservatism? Är det så att "postmodernisterna" inte behöver resonera logiskt och automatiskt har någon slags nihilistisk rätt? 

Jag skulle vilja höra en mer definierande beskrivning. Och helst höra detta bemötas från "andra sidan". Antar att man utan att nämna det diskuterar om sådant som om huruvida muslimer skall tillåtas invandra, typ. Men det är för fluffigt. 

Men, som Peterson också säger: Det är arbetarklassen (och jag hävdar åttatillfemtjänstemännen) som fått betala för att Kineser och Indier fått det bättre. Och de som är "etablissemang", och där pratar vi närhet till "postmodernism", verkar se dessa grupper som "tough shit för er!". Instämmer med det mesta Peterson säger i den här föreläsningen, men har inte lärt mig särskilt mycket.

Jordan Peterson - Biblical Series II

Den här föreläsningen baserar sig på Genesis, Skapelseberättelsen. Touchar lite på Syndafallet

Peterson går igenom skapelseberättelsens sju dagar och lite grovt tolkar han denna ifrån ett existentiellt perspektiv. Människan som träder ur kaoset, blir medveten och ser sig om i världen. Vilken väg välja? Den livsbejakande vägen framåt! svarar Peterson.

Men hur får han ut det av skapelseberättelsen?

Peterson tar avstamp i Jung och arketyperna. Arketyper sägs vara underliggande fenomen, sådant vi inte klart kan se, men som kan beskrivas i till exempel skapelseberättelser.

Treenigheten ur ett arketypiskt perspektiv:

• Fadern - Det som finns i oss, nedärvt i våra gener. Tryggheten.
• Sonen - Hur vi använder det, vad vi gör, hur vi vågar vidga våra vyer.
• Helige Ande - Medvetandet som sådant, behandlas inte direkt i föreläsningen.

Det är människan som står i fokus i Petersons föreläsning. Aporna må ha en hjärna, men inte ett språk och ett medvetande, som oss.Medvetandet. Vetenskapen vet väldigt lite om medvetandet.

Men tyngdpunkten i föreläsningen. Sonen, vad göra? Ondskan i Petersons variant tycks finnas i nihilismen. I tron på att, vad spelar nåt för någon roll, vi skall ju ändå dö... Mesistofeles i Faust.

Istället, bejaka livet. Sanningen. Och ha modet att göra något modigt.

Hypothalamus stimuleras av att röra sig framåt "göra något med sitt liv". Ta ansvar!  Ansvar för dina val, lite i Kierkegaard anda, Danmarks store filosof som pratade sig varm för att människa i de svåra valen var människan i sitt esse. Ungefär. Att man är sann och modig.

För att våga det behöver fadern och sonen vara i balans. Havet som skiljs från land. Ena foten i tryggheten, den andra vågar ta steget ut på havet, vidga världen.

Människan vågar ta bettet av den förbjudna frukten. Det är inte lätt. Man blir medveten om nakenheten, sin egen död. Men har möjligheterna.

Ungefär så.

Sedan ger skapelseberättelsen Peterson ett par associationer till.

• Arbeta, men arbeta inte hårdare än att du hotar ditt kommande arbete. Vilodagen.
• Vår kropp är också en del av vårt jag. Hur gud skapade människan.

.
Efter själva föreläsningen får Peterson ett par intressanta frågor

• Varför finns ont om allsmäktig gud, och gud såg världen och människans skapande som gott? Evil finns i människan och verkar göra mer ont än tragedier. Men tragedier bara finns. Vi kan välja mellan gott och ont. Shit happens, det har Peterson ingen förklaring till. Men det onda gör i hans erfarenhet som Psykolog mer illa än ödet. Och det onda kan vi välja bort.
• Peterson får en fråga om sanningssägandet. Peterson säger ungefär : Om något sägs som är sant så är det gott. Oavsett konsekvenserna. Lite svårsmält, men i långa loppet kommer lögnen inte att hålla.
• Ska barn få testa skateboard utan hjälm och slå sig? JA! Låt barn testa svåra saker för att lära sig det svåra i världen.
• Hjälp inte människor som inte vill bli hjälpa. Men lyssna då de vill, då formulerar de sina tankar
• Om man inte vet om vad man vill göra med sitt liv? Små barn förbjuds för saker, för att styra upp det värsta. Men sen?. Städa ditt rum. Gör saker sedan runt dej bättre. Vidga vyerna.

-----------------------------------------

Mina Iakttagelser:

Intressant med synen på Fadern som det stabila och sonen som det modiga. Peterson nämner också att fadern kan tolkas rätt bokstavligt. Och lite stämmer det. De som kommer från en trygg, akademisk miljö tycks också våga mer. Vore bra om det här spred sig. Petersons "Self Authoring" borde verkligen läsas av unga som kanske inte hamnat på de bästa ställena i livet.

Men att man har ansvar och bejakar livet är ett gott budskap. Det här att våga saker är väl sedan en läggningssak, en ADHD överlever inte om den inte får risker, medan en mer inåtvänd människa kanske inte reser i djungeln eller slumkvarteren i Rio. 

Men, som Peterson säger, man kan ju börja med att kolla runtikring en vad som behöver göras. Och sen vidga vyerna utåt.

Och det här med sanningen. Hur ofta har man inte sett att sanningen varar längst, även om det blir jobbigt i korta perspektivet? Sanningen är dock en svårfångad fågel. Man skall nog vara lite försiktig med att tro att man har den. Ibland kan det vara bäst att tiga. Eller uttrycka den osäkerhet som finns.

Derrida om Gästfrihet/Flyktingmottagning.

Artikel Från Philosohy now issue 123 av Peter Benson

Derrida, själv immigrant, judisk härkomst, förr som Algerierfransman talar om gästfrihet. Talar sig varm om hur han blev väl mottagen på Amerikanska universitet. Och att vi i ett samhälle som förändrar sig kan känna att vi behöver anpassa oss.

Han omfamnar att man skall lära sig av flyktingar, med referenser till Sofisten, att vi behöver ta in det nya de har, och sen kanske kritisera.

Artikelförfattaren nämner hur han talade sig varm om flyktingmottagning, att man skulle ha särskilda städer för flyktingmottagning. Lite oväntat tar verkligen Derrida om problemen:
"Hur kan vi skilja mellan en gäst och en parasit"?
Vi vill ju inte ha in de flyktingarna flyr från, och att samhället skall fortsätta att vara stabilt.

Men artikelförfattaren går för långt : "The idalistic claims of an unrestranined hospitality, though impossible to follow as a law must never be completely silenced by claims of impracticality"

Liknande dilemman finns inom politiken, demokratin tillät Hitler.

--------------------

Jag håller med artikelförfattaren om att det är viktigt att få en balans i mottagningsvänlighet och att det inte ställer till med problem. Men jag delar inte uppfattningen att "unrestrained hospitality" skulle vara någon slags mål. Folk hör hemma där de är födda, det är spetslakansfödda kosmopoliter som vill ha det här flyttandet av människor. Grunden till flyktingproblemet nu är "den arabiska våren", dvs att folk inte nöjer sig med en strukturkonservativ hållning. Man-ändrar-långsamt. Det är inte så tjusigt för de som växt upp i akademiska eller överklasshem. Men det är bra för oss ni vill flytta på. Vanligt folk vill bo utan krångel. Det är underklass och överklass som ställer till det. Som vill ha socialism, revolution, jihad, resande och annat. Låt folk få ha det tryggt och tråkigt. Och göra underverk åtta till fem vardagar. Inte snorkigare än så.

Filosofiska rummet - Självmedvetenhet

Diskussion mellan en filosof, en kognitionsforskare och en som forskar på små barns kognition.

Är vårt medvetande en enda entitet? Deltagarna försöker hävda att det inte är det, men i slutändan har man ändå ett jag som man kan vara medveten om, även om man säkert i viss mån kan se sig som en orkester av olika instrument, som kognitionsforskaren menar.

Medvetandet är att kunna uppleva något. Men självmedvetandet innefattar att man kan reflektera över det, att man kan ställa sig utanför den rena reflektionen. (Det kan väl djuren i viss mån också, de kan väl ta beslut om de skall ta strid eller avvakta). Men det är ett metatänkande, en rationalisering.

Små barns kognition diskuteras, när vi kan referera till andra, när man kan se att någon sätter en hatt på ens huvud, ett och ett halvt, när man lär sig ljuga, och när man lär sig vita lögner. Redan vid 9 månaders ålder blir barnet blygt, det förstår att det existerar i samband med andra. Barn tycks också ha en bredare uppmärksamhet, vuxna en mer koncentrerad uppmärksamhet.

Mycket sägs om att självmedvetenheten hänger samman med att se andra för att kunna interagera. För att förstå andra måste man förstå sig själv, typ.

Att självmedvetenhet är något som djur i viss mån tycks ha, de kan planera för morgondagen, men att vår förmåga sträcker sig långt in i framtiden, se korta minus för större framtida plus. Lite som Harari beskriver människans stora förmåga, att vi kan se framtider och göra stora projekt kring dessa.

Att det är smärtsamt, men det får vi ta. Men man kan fundera mycket på vem man är, kanske för mycket, kanske bättre lyssna på andra vad deras bild av vem man är.

------------

Kanske inte så givande för mej, jag tar nog mitt självmedvetande rättså för givet. Har alltid haft en stark känsla av att uppfatta mig själv som en egen entitet. Naturligtvis speglar jag mig själv mycket i andra. Ibland kanske för mycket, jag blir väldigt smickrad av smicker, och nedåt av krititk. Man vill ju liksom hitta en kärna, vem man är, vad man kan, vad man borde göra. Och den här möjligheten att kunna se in i framtiden är ju lite motsatt mot vad man kallar medveten närvaro, där man mer kallas in i nuet.

Jordan Peterson Biblical Series IX - Abraham

Jag gör en kort sammanfattning, och ger sen mina personliga iakttagelser:

Ur ett psykologiskt perspektiv verkar Abraham vara den första av bibelns människor som beter sig som en självständig människa utan guds styrning. Gör misstag och styr sitt liv.

Han gör saker. Och det spinner Peterson loss på. Ångrar inget av det han gjort med inlevelse. Viktigt behandla sig som en värdefull varelse. Ha vänner som hjälper en framåt. Få hjälp av sin familj. Familjen hjälpte Peterson då det var svårt(red - och min egen under en period nyligen då jag hade det svårt).
Gör bra saker! Städa ditt rum, gör det fint. Smak är viktigare än pengar. Du måste vara kreativ. Och familjen måste vara med på det.

Abraham får höra, gå till ett nytt land, våga dig ut i det okända.

Peterson tolkar det som : Se till att flyga ut ur boet då du är redo för det, och fortsätt flyga.
Man skall vara intresserad av saker, fångas av något, det undermedvetna är inblandat
(Han pratar mycket om att göra det man vill, att starta från ingenting, behöver kommenteras!). Det man vill göra griper en. De offer (offerlammet metafor) man gör visar att man är seriös i  vad man vill uppnå.
En stjärna skall komma och visa en vägen till det man skall göra (red - Välkommen! du vägvisare! än har du inte dykt upp). Den här stjärnan kommer inte vara nåt tydligt. Det kan variera vilka stjärnor. Grejen är - satsa på något. Det kanske inte är rätt väg, men då har du lärt dig något. Sen är det bara att vänta in nästa stjärna. Men står du still blir du akterseglad, för världen rör på sig. Men lyssna på din inre röst och leta efter stjärnorna.

Bibeln säger : Jag skall bygga en nation på dig(Abraham)

Peterson tolkar det som - det du gör spelar roll. Sen, vad då inte göra. Han tar en enkel övning -

• Tänk på vilka saker du gör som är dumma
• Sluta göra dessa dumma saker

Testa det för nån månad, typ.

Bibeln pratar om hur Abrahams familj bosatte sig i Kaanan, någon nära Sodom där många syndade.

Här använder Peterson etymologin hos "synd", vilket för grekerna var att missa målet. Och vidare, att göra saker man vet är fel leder psykologiskt till dåliga resultat.

Vidare pratar han lite om vad det är att bo på ett ställe, och att ha det i ordning. En människas känslor och rationalitet bör arbeta tillsammans, och hur man har det i huset visar också på hur man är som människa. Lagom ordning är målet.

Men budskapet i historien är att man skall vara djärv och våga ta steg. Man kommer att komma fel, man kommer att få motgångar men det är bara att ånga på.

---------------------

Viktigaste lärdomar

• Vilka dumma saker gör du, kolla upp dessa. Sen: sluta göra dessa.
• Hitta din ledstjärna.

Den här "inre rösten", "stjärnan" som skall visa en vad man skall göra, well, jag väntar på den fortfarande. Tror det här kan vara lite av en klassfråga. Akademikers och högre klassers barn föds upp med frågan "vad vill du göra med ditt liv", medan de som är barn till ingenjörer, snickare, sjuksköterskor och städare aldrig ställer sig den frågan. Ingen i omgivningen ställer den. Så det är svårt att som fullvuxen börja hitta det. Man mer låter livet kasta en åt höger och vänster. Eller, kan man kanske "hitta sin väg"? Vore underbart.  Jag har varit ingenjör sen många decennier, och har väl bara sett det som en inkomstkälla. Sen är det familj och slöa. 

Kan man även som lite äldre hitta en väg, en väg som man verkligen gillar? Och har man ork och energi att följa den? Har följt ett par vägar, och jag drömmer om något mer kulturellt, humant.
j

Men annars, det man vågat sig på, det är inte mycket av det man inte har lärt sig något av. Även om många jobbgrejer man sagt JA till har varit kontraproduktiva för karriären. Men för unga människor, och då vänder jag mig främst till dej som inte har någon akademiker i fars och farfarsgenerationen - go for it! Känn efter! Vad vill du verkligen göra? Vad är du både bra på och gillar? Och som Peterson säger, du går på nitar, du hamnar på ställen du inte trodde du skulle hamna på. Så kör!

Jordan Peterson Biblical Series VIII - The Divine

Den här delen av Petersons föreläsningar rör sig i tiden mellan Noa och Abraham. Jag sammanfattar vad han sagt, ger sen lite egna reflektioner.

Efter Syndafloden dricker sig Noa full och somnar naken. Ham hittar honom.
Nakenhet skall symbolisera utsatthet. Och att hitta sin far naken är att se ner på patriarkatet. Då gäller det att vara försiktig, och inte bara säga att patriarkatet är dåligt. Överhuvudtaget är det viktigt att ha respekt för sin kultur och bibeln är en del av den.

Babels torn och språkförbistringen. Hur skall man förstå den historien? Bibeln skall läsas som gud alltid har goda avsikter. Mesistofeles har nihilismens budskap att det vore bättre att inte ha fötts. Miltons Paradise Lost tar upp Satan som en intelligent person. Kommunisterna och Satan vill ta bort det transcendenta, det gudomliga. I kapitalismen stämmer det, med Pareto, som Marx säger att de rika blir rikare. Men blir system för orättvisa, för stora, så kollapsar de. Och det vill Peterson koppla till babels torn. Utopiska stater är ingen bra ide. Vi blir galna (säger Peterson) om vi bara får gå och dega, med referens till proletariatets diktatur, där alla bara skulle mysa. Vi behöver krav och kaos.

( egen synpunkt : Frågan är om globaliseringen och nationaliseringen har med detta och göra. )

Kritik är viktigt för att sålla bort det dåliga, inte för att förinta
Vi behöver kaos för att fungera bra. En tenta.

Stora system är svåra att styra, så hur skall man förhålla sig om man vill göra ändring. Gör det inom det du känner till. Fixa sig själv är svårt, fixa familj svårare, hur skall du kunna ändra världen? (Men du kan ju påpeka fel)

En lång utläggning om psykedeliska drogers positiva verkan på cancerpatienter. (Han säger att det verkar positivt på dem, jag undrar - är det inte positivt just därför att de har det dåligt. Parallellen med Morfin för folk med smärta). God Helmet mm

Och sedan en längre utläggning om Freud och Jung. Peterson beundrar Freud som den banbrytande för det undermedvetna men han ser att Jung hade rätt i att hjältehistorier och religiösa upplevelser har en viktig funktion för att göra oss starka. Det orsakade tydligen brytning mellan Jung och Freud.

Rekommenderar Robert Crumb-dokumentär. Filmare i Flowerpowerkollektiv.

Långt om Jung. Utgår från  folks drömmar, där de kan påverka sin dröm, visar sig vara kunna påverka drömmen där det är svårast. Skrev svart och röd bok om sina samtal med fantiserade personer. Visar sig att man skall söka efter sina svar där det är som svårast

Friedman har analyserat bibelns och andra liknande skrifters progression och det tycks vara mot en människa som tar mer och mer ansvar. Peterson ser en koppling mellan det och hur människan efter att i årtusenden har varit statiska tycks har satt igång med utvecklingen (koppling till Hegels ide om Historisk utveckling).

----------------------

Konkurrensen mellan det liberala och det rättvisa är ju en evig kompromiss, inte mycket mer att säga om det.  Patriarkatet och hiearkierna. Ordning och reda? Jag vet inte om det, riktigt. Men att börja med att fixa till sig själv innan man fixar världen? Peterson själv är ju inte direkt felfri på det personliga planet, men man skall nog vara torr bakom öronen innan man säger vad som är rätt mer globalt. Eller snarare försöker göra analyser av saker.

Det här med det psykoanalytiska är spännande! Att kunna nå sitt undermedvetna, att förstå våra myter. Hur kan det hjälpa mig att bli en bättre människa, att hitta de vägar där jag har störst energi?

Jordan Peterson förklarar psykoanalys

Dr Peterson börjar med att konstatera att Psykoanalysen är sprungen ur en romantisk tradition. Det är känslor snarare än logiskt tänkande som står i fokus, och P konstaterar att det är en riktig infallsvinkel till det här med livet. Vi kan omöjligt föreställa oss framtiden, den kan inte räknas ut. Och vi har inte kollen på oss själva, vi är många olika personer, en då vi är arga, en då vi är trötta osv.

Vidare, Freud såg på föräldraskapet, oidipuskomplexet som att föräldrarna klemar bort barnen för att hålla dem hemma och slippa vara ensamma. Visar inte barnen hur tuff världen är.  Det här är en grundläggande ide. Att världen är rörig och att vi angriper den med känslorna.

Sedan är det det undermedvetna, drömmarna. Iden är gammal, från religionens andra världar.
Freuds syn, det undermedvetna är platsen för gömda hemligheter, för Jung snarare kunskap som ännu inte uppdagats. Freud såg fantasier som undermedvetna önskningars uppfyllande. Jung ser mer fantasier och drömmar som ett försök att skapa en förståelig värld för hjärnan. Hjärnan har en logisk del, en artistisk del utanpå, och utanpå det det undermedvetna.

Peterson gör det här som en del av en recension av Mulholland drive (och Lynch framställs som en som inte visar saker spontant och som försöker krångla till begrepp. Peterson ser honom som en förrädare mot psykoanalys, som försöker förklara svåra saker enkelt)