Lite om Zizek, skön vänsterfilosof

Från Philosophy now issue 114. Och lite andra källor.

Denne Slovenske filosof var nära att bli president för Slovenien, och det är en ytterst spännande vänsterfilosof. Han växte upp i någon slags medelklass i det kommunistiska Jugoslavien, studerade filosofi och sociologi. Och har efter murens fall blivit en välkänd röst från vänsterkanten. Inte direkt kommunist, även om han ofta hänvisar till Marx, snarare något i stil med socialdemokrat, väl medveten om att det som kallades "arbetarklass" då det begav sig är något råddigare nu.

Han är en mycket engagerande talare, även om han är vansinnigt irriterande att se, han drar i näsa, hår och tröja hela tiden, men han är samtidigt ytterst medryckande på sin mycket speciella, lite läspande engelska. Vill ni kolla, bara sök på youtube.

Enligt Zizek lever vi vid Tidens Slut. Kapitalismen tycks dö, den globala kapitalismen kommer att äta upp allt:

1. Ekologisk kris
2. Oblans i de ekonomiska systemen
3. Biogenitiken
4. Social segregering (fundamentalism, Isis)

Han tar Sydkorea som exempel, trots att de har i någon mening varit en ekonomisk framgångssaga har de samtidigt världens högsta självmordsfrekvens.

Den konservative i dagens samhälle är en som verkligen ser detta, och som är skeptisk mot de snabba förändringar som den globala kapitalismen medför.

I princip är Zizek ateist, men ser att kristendomen har ganska mycket samma budskap som kommunismen, något revolutionärt.

Hans kommunism är snarare ett problem än en lösning. Det man funderar på är hur alla vanliga, enkla människor har det. I det här sammanhanget nämner han också, mycket vackert, Eric Saties musik som "kommunism i musik". Satie var själv i Franska Kommunistiska partiets centralkommité, och Zizek hör hur musiken är stillsam, man flyttar fokus till bakgrunden Till de enkla, vanliga människorna snarare än det heroiska.

Hans filosofiska stöttepelare är Hegel, Descartes och Plato. Han ser gärna att tänkare har stora mål för samhällen, så att man har något att navigera efter.

En rätt skön kommentar från Zizek är "Gör inte, tänk!". 

Men han har en del tankar kring hur framtiden skulle kunna se ut.

Medborgarlön är något han ser på med intresse. Det skulle ge fler frihet och rättvisa. Och han konstaterar att det också, med hänvisning till den tyske filosofiprofessorn Peter Sloterdijk, är något som skulle gynna marknaderna, alla medborgare får köpkraft. Men här finns också problem. Vem skall göra de tråkigaste jobben? Vem är medborgare var? Vem skall betala?

Zizek är mycket stolt över Europa och ser det socialdemokratin i Europa som det finaste som Europa åstadkommit. Men han hoppas på att fler vänsterkrafter skall göra sig hörda, han önskar en "vänsterthatcher". Han beundrar Varoufakis, och beklagar att inte grekerna fick fritt spelrum till en mer progressiv politik. Men är skeptisk, tror mer att främlingsfientliga krafter kommer att spela en större roll.

Han är inte lätt, har ingen väldigt klar linje, men han diskuterar världen och nuläget ur ett spännande vänsterperspektiv. Den bok som föreslås läsas först i hans mycket digra författarskap är "Trouble in paradise"

Konservatismens filosofi och smaker

Vilka former av konservatism ser vi idag?
Det försöker Musa al-Gharbi svara på i en artikel i Philosophy now issue 113.

Den populära idén är att de konservativa håller sig till traditioner och motverkar förändring. Det finns väl en del sanning i detta, de värdesätter tradition, det som visat sig funka skall inte enkelt förkastas. Men det är bara en ingrediens. Mer generelle förkastar man progressivism, dvs att man ser historien gående efter en tänkt plan. Typiskt utopiska rörelser som Marxism, där man använder någon social planering för att åstadkomma ett visst samhälle.

De konservativa vill ha en mindre roll för staten. Det skall vara kommuniteten som hålls samman av traditionella värden. Man bör inte rucka på detta genom att för mycket ge sig in i stora åtaganden mot omvärlden om det verkligen inte behövs.  Och man skall inte hota sin omvärld

Klassisk Konservatism är realistisk och återhållsam. Man betonar samhällens vikt, att människor som delar värderingar lever tillsammans. Dessa samhällen kan se ganska olika ut, man sköter sina egna affärer(Al-Gharbi påpekar likheten med den Liberale Nozicks utopiska stat).
Men det finns andra rörelser som tar sig namnet konservativa:

Paleokonservativa väljer att se att samhället bara skall upprätthållas med kristna världen och med västerländska normer. Minoriteter skall inordna sig i detta.

Neokonservativa står mer uttalat för en amerikansk livsstil.  Liberalismen skall spridas över världen, med de medel som behövs.

Konservativa libertarianer ställer upp på detta, men har en mer individualiserad vy, och ser världen mer i ett globalt perspektiv, man ser en global minimalstat, ungefär.

-------------------

Al-gharbi är en sociolog knuten till studier av mellanösternkonflikter. Vilket knappast förvånar. Den del av världen där man kanske mest försöker lägga sig i andras affärer. Där väst lägger sig i. Så man kan ju ana en agenda. Men jag håller faktiskt med i det stora hela. Klassisk konservatism säger sig inte tro på att det ena och andra är det enda rätta, men det tycks vara det som hökarna i USA och liknande tror. Även svenska konservativa skulle helst pang bom vilja förflytta Sverige till 1958 (vilken ju vore lite bekvämt för en medelålders manlig akademiker som mej).

Jag tror väldigt mycket på försiktiga förändringar. Kanske mest det som gör mig tveksam till stor flyktingmottagning. Sverige byggdes under konceptet "folkhem" upp till ett bra blandekonomiskt samhälle, som i och för sig sedan 1990-talet har liberaliserats, men fortfarand är ett balanserat samhälle, där vi saknar en stor, missnöjd underklass. Vi vill inte ha en sån. Skall människor komma hit skall de tas emot på ett bra sätt och integreras i de värden och normer som håller landet samman. Att det inte fungerar bra i deras egna länder är illa, och jag tror att det är genom att visa att vårt samhälle är bra som vi kan inspirera deras samhällen. Punkt 1 - fattigdomen måste utrotas! I de länder där fattigdomen råder.

Men det som de "konservativa" i USA håller på med, kanske det passar dem men sånt har inte här i Sverige att göra. Här har andra värderingar växt fram under 1900- och 2000-tal.

Platon - Dialogen Stadsmannen (skulle han funka idag?)

En behaglig och i grunden förnuftig dialog, ganska lätt att ta till sig med lite antikfilter påkopplade. En del diskussioner är bländande och hur aktuella som helst, andra kanske lite out of date...Frågeställningen som "gästen", den kloke i samtalet och den för en gångs skull sparrande Socrates nu vill diskutera är vem stadsmannen är, identifiera honom(henne? knappast...).

De börjar med samma metod som i "Sofisten". Börjar genom att dela upp kunskaper i delar att identifiera vad en stadsman kan tänkas greja med.

Kan det vara ett hantverk? Kanske det. Stadsmannen har kunskap, en teoretisk kunskap, alltså inget direkt man gör med händerna, en ledande kunskap, Och inte leder han kossor. utan folk.

Men det finns ledare av alla slag, vad karakteriserar en stadsman?
Här blir historien skojig, Gästen drar en gammal fabel om att världen ibland går baklänges, så att man föds liksom gammal och går tillbaka till vaggan. Detta ungefär för att visa att nu, då världen går framåt, så funkar världen som den nu gör och det är i den världen stadsmannen och Kungen har att styra.

Men i den neddelning som görs, ser man att Stadsmannen är någon slags herde, men vilken slags herde? Efter lite diskussioner så kommer de fram till att de behöver någon enklare modell på något som kan utvidgas till stadsmannakonst. De väljer yllevävning. Kläder är ett slags skyddsmedel, för kroppen, och lite av ett klädesplaggs egenskaper klargörs. Att tillverka kläder är närbesläktat med yllevävning, men det är inte ylletilverkaren och inte heller kardaren som sätter ihop plagget, även om de medverkar till plagget. Någon har koll på helheten.

Mätkonsten diskuteras, Man kan mäta och komma fram till att något är för litet eller stort, och kanske rätt mått. Men det görs i relation till andra mått. Måtten kan också vara exakta, centimeter, eller de som mäter mot typ "det passande" "det vederbörliga" eller liknande relativa mått. Och för att "mäta" vad en bra stadsman är använder de det passande. Det är inte med linjal man mäter kunskap, utan med omdöme.

Sedan undersöker de vilka "konster" inom staten som utförs, och de generaliseras i ett fåtal klasser. Transport, tillverkning, Konst och förströelse, "kroppens"- både mat och motion,
Sedan konstaterar man att lönearbetare och slavar knappast är statsmän.
Prästerna? Vid den här tiden kunde härskaren också vara präst.

För att välja ut vad som skiljer just stadsmannakonsten från annat styrande, så konstaterar Platon att det är den som styr över de styrande som är stadsmannen. De styr över om ifall krig skall startas de står över generalerna, de styr över lagarna, de står över domarna.

En liten diskussion om Enmans, fåmans eller demokrati. Och här ser Platon, som i Republiken, att det krävs kunskap för att kunna styra ett land, och det konstaterar han att massan inte har. Alltså en eller få. Som helst inte är tyrann. Och dessutom, lagar finns, men det blir alltid en massa tillfällen då lagarna är ivägen, motsäger varandra eller är för vaga. Då måste en statsman kunna bestämma ovanför lagarna. Men Tyrannväldet är det värsta, så vanskligt med en person som har makten är det. Är det en duglig person är det det bästa väldet, med en tyrann det värsta.

Egenskaperna hos den styrande beskrivs som balans. Att kunna vara snabbfotad då de behövs, långsam då det behövs. I ett lite tragiskt exempel tar Gästen upp en stat där alla vill leva lugnt och fredligt. De kom på den tiden (inte nu??) att bli erövrade av mer aggressiva stater, och bli gjorda till slavar. Men ett militärvälde upplevdes också som oönskat. Balans och omdome, alltså.

I hela diskussionen ovan har det tagits som självklart att denne statsman är en kung, och det blir lite avelsstrategi på slutet, så att kungen borde se till att prinsarna och prinsessorna gifter sig med gemål som har deras omvända egenskaper, så att en försiktig prins uppmuntras att gifta sig med en djärv prinsessa. Så att deras avkomma blir en person med balanserade egenskaper.

-------------------------

Då man läser denna dialog kan man ju inte undgå att dra parallellerna till "Republiken". Även där är man ju inne på att de som styr skall vara de som är bäst på att styra. Här är det då mer inriktat på den ledande personen. Om man som sagt kopplar på antikfiltret, och ser vad som sägs omvandlat till vad som gäller idag så finns en hel del godbitar. Skulle nog påstå att både företagsledare och även politiker kan ställa upp på mycket av vad som sägs. Ett balanserat sätt att möta verkligheten. Att faktiskt kunna bryta mot regler och förordningar, stunden kräver vad stunden kräver. Att kunna vara eftertänksam då det behövs och agera snabbt då det så krävs.

Sen är hans personkultand något jag inte helt uppskattar. Man kan jämföra med Kants "den eviga freden", där man särskilt påtalar att krig ofta uppkommer då enstaka personer har för mycket makt. Hegel sägs ju också vurma för den "upplyste despoten", men som Platon säger här - det kan lätt slå över i ett tyranni och ett krigsförhärligande.

Man kan dra paralleller till dagens samhälle. Brexit. Som många ser det var det en idiotisk majoritet som föreslog något för landet omoget och dumt. Om det är så låter jag vara osagt, och ingen vet väl sanningen. Eller flyktingmottagandet i Sverige. Vilkas vilja är det egentligen som får styra om huruvida flyktingar skall tas emot eller inte? Skulle en upplyst despot kunna ta besluten bättre?

Zizek om Brexit.

Har tittat runt lite vad Zizek, denna politiske filosof som hänger med i den moderna politiska debatten och världens utveckling, och kommenterar det på sitt mycket egna sätt har att säga om Brexit. Det han säger, säger inte bara han, men med filosofens sätt att skapa en bred förståelse ger han en i mitt tycke en bra bild av var Brexit hamnar i en större bild av världsläget.

Har hittat intervjuer och föreläsningar på youtube, bara sök på Brexit och Zizek,finns säkert bättre länkar då du läser detta än nu då jag skriver det.

Alltnog, Zizeks bild - Engelsmännen tror att de kommer att kunna skapa ett bättre välfärdssamhälle inom ramen för en nationalstat, men Zizek betvivlar det. Brexit är dåligt, de kommer inte kunna stå emot global kapitalism. De har också sagt nej till EU-initiativ för bättre välfärd, visat på att de inte varit intresserade av reformer.

Samtidigt ser han att Europaprojektet har stagnerat, att det inte finns några visioner eller mål, att det mest är ett Brysselvälde. Och som alla, att främlingsfientligheten breder ut sig i takt med flyktingsituationen. Han är inte odelat positiv till flyktingsituationen heller, har tydligen skrivit texter där han uttrycker farhågor för kulturkrockar och liknande.

Så på ett sätt ser han Brexit lite som en signal till uppvaknande, att olika falanger måste fundera på var Europa skall ta vägen i den globala kapitalismen, miljösituationen, flyktingsituationen. Han hoppas på att vänstern skall vakna till nya initiativ, men tror mer att det kanske mer kommer att handla om varianter av högerfaschism.

Han välkomnar Bernie Sanders, och Syriza, mest för att de visar på förslag, som han egentligen inte ser som så extrema, socialdemokratiska. men lite kul ser han de värsta konservativa som gammalkommunister som väntar på arbetarnas revolution. Det är inte alls samma situation för arbetarna nu som då.

Globala lösningar är mycket vad saker handlar om, dels för att lösa stora kriser i samband med fler miljökatastrofer, han tar exemplet vad som skulle hänt om Tokyo hade behövts evakueras i och med Fukushima. Ingen den globala kapitalismen fixar. Eller flyktingkatastrofer som från Syrien eller Irak.

Lite kul ser han avslutningsvis, som den Lacan/Freud-fan han är, att psykoanalyser behövs mer än någonsin. Sydkoreaner, som jobbar hårt och har en kultur av att "vi skall verkligen ha det kul på vår fritid" har också en väldigt hög självmordsfrekvens. Då Zizek talar med freud är det ungefär som så, att om man söker lyckan, om föräldrarna säger åt barnen "ha det kul" blir de dysfunktionella. medan auktoritära föräldrars barn ofta blir friare. Man kan inte söka lyckan, den kommer till dej om du slappnar av.