En underhållande artikel av Andrew Taggart där han beskriver hur det är då han hamnar på middag och någon frågar "vad jobbar du med då" - "Jo jag jobbar med morafilosofi, med etik"
Antingen blir folk blir helt överbegistrade och tar hans ord som kommande från ovan (vilket säkert måste vara ansträngande). Eller så tycker de "Vaddå, filosofi, det leder väl ingenstans?"
"Leder ingenstans" kan då betyda
- Bara en massa ändlösa argumentationer som aldrig tar slut
- De bara försöker definiera en massa små grejer in absurdum och göra något av det
- Man vet aldrig vad som är rätt och fel
Taggart frågar sig sen, varför så negativ? Han misstänker att man har gett upp på att tro på att det är det sunda förnuftet som hjälper oss att förstå världen. Bättre med vad man hör från andra, känslor, instinkter för att bestämma vad man skall göra, kanske.
Men filosofen tror då ändå att förnuftet har sin plats som beslutsunderlag - däremot så måste man ha en långsiktighet och ödmjukhet inför det man ser som förnuftigt.
Men kan inte då var och en ha sin egna lilla filosofi? Då undrar Taggart : Följer man verkligen den, tror han verkligen på den? Är den stringent, ger den verkligen en livsriktning?
Men är den den filosofi som den akademiska filosofin donar med så mycket bättre? Tja, säger Taggart, mycket är ju rätt oanvändbart, mest för att visa sin akademiska förträfflighet med att hitta krångliga argument mot krångliga frågor, Men ändå - är verkligen "göra" så mycket bättre än att "tänka"?
Det är nog ändå det, att verkligen grunna då man står inför svåra beslut, att våga vara ärliga mot oss själva, veta i vilken riktning vi vill att saker egentligen skall gå i och ta beslut efter det.
Men då - i dagens globaliserade värld, som hela tiden förändras, kan man verkligen ha en riktning där, är det inte bara att flyta med? Nej - ändå viktigare att verkligen ha något på fötterna för att hålla riktningen i sitt liv.
Till slut, är det inte väldigt själviskt att ha livsfilosofier och så? Behöver inte alls vara, säger Taggart. Att tala ärligt, att vara tydlig, att uppskatta då någon säger att man har fel, att kunna uppskatta de små sakerna.
Så - filosofisk självreflektion kommer att fortsätta att vara en ingrediens - Det kan ge oss själsro med det saker som betyder mest.
-----------------
Taggart ger ju någon slags definition här på vad filosofi är. Moralfilosofi får man anta. Att försöka hitta en riktning för sitt liv.
Tja, jag tycker ju filosofi är något mer, att faktiskt ha åsikter om hur Världen är beskaffad. Även om moralfilosofin kanske är mer personorienterad, så är det ändå generella slutsatser man försöker dra. Hur "människan" bör leva sitt liv och interagera med andra.
Pliktetik, Dygdetik, Utilitarism.
Jo, de donar med såna saker. Räknar på det, till och med. Men återigen - når det utanför institutionerna?
Men grundtanken i artikeln, att det sunda förnuftet skall få råda, det är jag helt med på. Och att man kan få hjälp med sitt tänkande från teorier om sådant man kan råka ut för.
Men grundtanken i artikeln, att det sunda förnuftet skall få råda, det är jag helt med på. Och att man kan få hjälp med sitt tänkande från teorier om sådant man kan råka ut för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar