A theory of justice - kap 11-14, Two principles of justice

I dessa kapitel utgår man från de två principerna

1. Alla skall ha rätt hilm grundläggande rättigheter.(yttrandefrihet, rösträtt, inget förtryck)
2. Sociala o ekonomiska friheter så att de är till allas fördel, alla positioner öppna för alla

Överliggande dessa är :

Alla sociala och ekonomiska värden skall fördelas jämt om det inte är till den minst gynnades fördel.

Ordningen mellan 1 och 2 är prioordning, och enligt Rawls får man inte byta 1-rättigheter mot 2-rättigheter.

Vad det här avser är institutioner:
1 är alltså regler och förordningar som ger grundläggande rättigheter.
2 det är ok att ge hög  belöning åt vissa roller, som gynnar alla. Bra chef, eller professor, typ, men inte specifika individer.

Natural liberty - man går in med sin klass fördelar och får de fördelar. En ligt något axiom säger Rawls att detta är orättvist moraliskt.

Liberalt
More specifically, assuming that there is a distribution of natural assets, those who are at the same level of talent and ability, and have the same willingness to use them, should have the same prospects of success regardless of their initial place in the social system. In all sectors of society there should be roughly equal prospects of culture and achievement for everyone similarly motivated and endowed. The expectations of those with the same abilities and aspirations should not be affected by their social class.

Sedan tycker han då att det här inte går att åstadkomma, tur vad man föds i för miljö, familj gör det omöjligt, Även att anstränga sig tycker han kräver ett tryggt hem(?? Bondesverige??)

Sedan kommer han då in på difference principle,  Han ritar många kurvor, men vad det hela går ut på är att det kan vara värt att ett samhälle inte är effektivt nog om det blir mer jämlönande. Resonemangen runt detta bygger på ett postulat om att jämlikhet är moraliskt. Men det går ut på att ta lite från de med"excessive expectations" och ge till "least fortunate"

Han tittar också på något han kallar "chain connection" som ungefär går ut på att allas förväntningar ökar om någon får det bättre, att alla får det bättre om  någon får det bättre. Han påstår ungefär att det finns en sannolikhet av att om man förbättrar för den sämsta skall några på vägen också få det bättre. Han har lite resonemang runt denna close-knitness, att olika gruppers förbättringar påverkar varandra.

Till slut konstaterar han också att det som kallas "maximin", en spelteoriterm som går ut på att göra det värsta fallet så lite illa som möjligt liknar differensprincipen, men det är inte samma sak, det här gäller inte bara vid osäkerhet.