Platon - Dialogen Stadsmannen (skulle han funka idag?)

En behaglig och i grunden förnuftig dialog, ganska lätt att ta till sig med lite antikfilter påkopplade. En del diskussioner är bländande och hur aktuella som helst, andra kanske lite out of date...Frågeställningen som "gästen", den kloke i samtalet och den för en gångs skull sparrande Socrates nu vill diskutera är vem stadsmannen är, identifiera honom(henne? knappast...).

De börjar med samma metod som i "Sofisten". Börjar genom att dela upp kunskaper i delar att identifiera vad en stadsman kan tänkas greja med.

Kan det vara ett hantverk? Kanske det. Stadsmannen har kunskap, en teoretisk kunskap, alltså inget direkt man gör med händerna, en ledande kunskap, Och inte leder han kossor. utan folk.

Men det finns ledare av alla slag, vad karakteriserar en stadsman?
Här blir historien skojig, Gästen drar en gammal fabel om att världen ibland går baklänges, så att man föds liksom gammal och går tillbaka till vaggan. Detta ungefär för att visa att nu, då världen går framåt, så funkar världen som den nu gör och det är i den världen stadsmannen och Kungen har att styra.

Men i den neddelning som görs, ser man att Stadsmannen är någon slags herde, men vilken slags herde? Efter lite diskussioner så kommer de fram till att de behöver någon enklare modell på något som kan utvidgas till stadsmannakonst. De väljer yllevävning. Kläder är ett slags skyddsmedel, för kroppen, och lite av ett klädesplaggs egenskaper klargörs. Att tillverka kläder är närbesläktat med yllevävning, men det är inte ylletilverkaren och inte heller kardaren som sätter ihop plagget, även om de medverkar till plagget. Någon har koll på helheten.

Mätkonsten diskuteras, Man kan mäta och komma fram till att något är för litet eller stort, och kanske rätt mått. Men det görs i relation till andra mått. Måtten kan också vara exakta, centimeter, eller de som mäter mot typ "det passande" "det vederbörliga" eller liknande relativa mått. Och för att "mäta" vad en bra stadsman är använder de det passande. Det är inte med linjal man mäter kunskap, utan med omdöme.

Sedan undersöker de vilka "konster" inom staten som utförs, och de generaliseras i ett fåtal klasser. Transport, tillverkning, Konst och förströelse, "kroppens"- både mat och motion,
Sedan konstaterar man att lönearbetare och slavar knappast är statsmän.
Prästerna? Vid den här tiden kunde härskaren också vara präst.

För att välja ut vad som skiljer just stadsmannakonsten från annat styrande, så konstaterar Platon att det är den som styr över de styrande som är stadsmannen. De styr över om ifall krig skall startas de står över generalerna, de styr över lagarna, de står över domarna.

En liten diskussion om Enmans, fåmans eller demokrati. Och här ser Platon, som i Republiken, att det krävs kunskap för att kunna styra ett land, och det konstaterar han att massan inte har. Alltså en eller få. Som helst inte är tyrann. Och dessutom, lagar finns, men det blir alltid en massa tillfällen då lagarna är ivägen, motsäger varandra eller är för vaga. Då måste en statsman kunna bestämma ovanför lagarna. Men Tyrannväldet är det värsta, så vanskligt med en person som har makten är det. Är det en duglig person är det det bästa väldet, med en tyrann det värsta.

Egenskaperna hos den styrande beskrivs som balans. Att kunna vara snabbfotad då de behövs, långsam då det behövs. I ett lite tragiskt exempel tar Gästen upp en stat där alla vill leva lugnt och fredligt. De kom på den tiden (inte nu??) att bli erövrade av mer aggressiva stater, och bli gjorda till slavar. Men ett militärvälde upplevdes också som oönskat. Balans och omdome, alltså.

I hela diskussionen ovan har det tagits som självklart att denne statsman är en kung, och det blir lite avelsstrategi på slutet, så att kungen borde se till att prinsarna och prinsessorna gifter sig med gemål som har deras omvända egenskaper, så att en försiktig prins uppmuntras att gifta sig med en djärv prinsessa. Så att deras avkomma blir en person med balanserade egenskaper.

-------------------------

Då man läser denna dialog kan man ju inte undgå att dra parallellerna till "Republiken". Även där är man ju inne på att de som styr skall vara de som är bäst på att styra. Här är det då mer inriktat på den ledande personen. Om man som sagt kopplar på antikfiltret, och ser vad som sägs omvandlat till vad som gäller idag så finns en hel del godbitar. Skulle nog påstå att både företagsledare och även politiker kan ställa upp på mycket av vad som sägs. Ett balanserat sätt att möta verkligheten. Att faktiskt kunna bryta mot regler och förordningar, stunden kräver vad stunden kräver. Att kunna vara eftertänksam då det behövs och agera snabbt då det så krävs.

Sen är hans personkultand något jag inte helt uppskattar. Man kan jämföra med Kants "den eviga freden", där man särskilt påtalar att krig ofta uppkommer då enstaka personer har för mycket makt. Hegel sägs ju också vurma för den "upplyste despoten", men som Platon säger här - det kan lätt slå över i ett tyranni och ett krigsförhärligande.

Man kan dra paralleller till dagens samhälle. Brexit. Som många ser det var det en idiotisk majoritet som föreslog något för landet omoget och dumt. Om det är så låter jag vara osagt, och ingen vet väl sanningen. Eller flyktingmottagandet i Sverige. Vilkas vilja är det egentligen som får styra om huruvida flyktingar skall tas emot eller inte? Skulle en upplyst despot kunna ta besluten bättre?