Konservatismens filosofi och smaker

Vilka former av konservatism ser vi idag?
Det försöker Musa al-Gharbi svara på i en artikel i Philosophy now issue 113.

Den populära idén är att de konservativa håller sig till traditioner och motverkar förändring. Det finns väl en del sanning i detta, de värdesätter tradition, det som visat sig funka skall inte enkelt förkastas. Men det är bara en ingrediens. Mer generelle förkastar man progressivism, dvs att man ser historien gående efter en tänkt plan. Typiskt utopiska rörelser som Marxism, där man använder någon social planering för att åstadkomma ett visst samhälle.

De konservativa vill ha en mindre roll för staten. Det skall vara kommuniteten som hålls samman av traditionella värden. Man bör inte rucka på detta genom att för mycket ge sig in i stora åtaganden mot omvärlden om det verkligen inte behövs.  Och man skall inte hota sin omvärld

Klassisk Konservatism är realistisk och återhållsam. Man betonar samhällens vikt, att människor som delar värderingar lever tillsammans. Dessa samhällen kan se ganska olika ut, man sköter sina egna affärer(Al-Gharbi påpekar likheten med den Liberale Nozicks utopiska stat).
Men det finns andra rörelser som tar sig namnet konservativa:

Paleokonservativa väljer att se att samhället bara skall upprätthållas med kristna världen och med västerländska normer. Minoriteter skall inordna sig i detta.

Neokonservativa står mer uttalat för en amerikansk livsstil.  Liberalismen skall spridas över världen, med de medel som behövs.

Konservativa libertarianer ställer upp på detta, men har en mer individualiserad vy, och ser världen mer i ett globalt perspektiv, man ser en global minimalstat, ungefär.

-------------------

Al-gharbi är en sociolog knuten till studier av mellanösternkonflikter. Vilket knappast förvånar. Den del av världen där man kanske mest försöker lägga sig i andras affärer. Där väst lägger sig i. Så man kan ju ana en agenda. Men jag håller faktiskt med i det stora hela. Klassisk konservatism säger sig inte tro på att det ena och andra är det enda rätta, men det tycks vara det som hökarna i USA och liknande tror. Även svenska konservativa skulle helst pang bom vilja förflytta Sverige till 1958 (vilken ju vore lite bekvämt för en medelålders manlig akademiker som mej).

Jag tror väldigt mycket på försiktiga förändringar. Kanske mest det som gör mig tveksam till stor flyktingmottagning. Sverige byggdes under konceptet "folkhem" upp till ett bra blandekonomiskt samhälle, som i och för sig sedan 1990-talet har liberaliserats, men fortfarand är ett balanserat samhälle, där vi saknar en stor, missnöjd underklass. Vi vill inte ha en sån. Skall människor komma hit skall de tas emot på ett bra sätt och integreras i de värden och normer som håller landet samman. Att det inte fungerar bra i deras egna länder är illa, och jag tror att det är genom att visa att vårt samhälle är bra som vi kan inspirera deras samhällen. Punkt 1 - fattigdomen måste utrotas! I de länder där fattigdomen råder.

Men det som de "konservativa" i USA håller på med, kanske det passar dem men sånt har inte här i Sverige att göra. Här har andra värderingar växt fram under 1900- och 2000-tal.