Den är inte tjock. Och den är skriven på vardagsspråk. Men inte är den lättläst, Wittgensteins Tractatus Logico-Philosophilus. Har läst en svensk översättning, och gick på rådet att läsa igenom den relativt fort första gången. Har inte satt mig in i den notation som Wittgenstein använder i sin logik, men förstår en hel del genom att vara bekant med datateknik och den logik som finns i programmering.
Och nog sjutton är det tydligt att Wittgenstein var ingenjör. Världen består av ett antal elementarsatser som man sedan med logik bygger ut till att säga allt som kan sägas. Man angriper världen med naturvetenskapens metod. Det man vet, vet man och sen bygger man värld från det med logikens hjälp, vilket i princip är det enda vettiga tänkandet.
Men lite om boken i sig. Wittgenstein blev kritiserad för det numreringssystem som används, det bygger upp ett träd med kapitel, men jag tycker att det funkar, nivån under utvecklar det som sagts (t.ex. Förklarar 5.11 vad som sagts i 5.1. Det är inte lätt att se det alla gånger, men vid omläsning ser man hur han tänkt. Även om det ibland mest verkar vara parenteser för att sätta Russell och Frege på plats. Språket är som sagt enkelt, logiken följer tyvärr en syntax som jag inte lyckats googla mig till, men sanningstabeller och annat gör att man förstår på den förstagenomläsningsnivå. Däremot är det ibland svårt att förstå vad han menar med elementarsatser.
Men dumpar man detaljerna (vilka säkert kan avslöja en hel del) så framträder ändå för mig en ganska klar bild av vad han är ute efter. Mycket handlar om logiken i sig, och det har jag inte mer än ytligt läst igenom, och det han skriver verkar sunt för en gammal ingenjör. men i övrigt handlar det om den moderna akademiska filosofins rädsla för att uttala sig om något som inte kan beskrivas med något som liknar vetenskapliga metoder.
Elementarsatserna skall tydligen vara några man känner igen utan sinnena, utan erfarenheten, kan inte säga att jag förstår riktigt hur man skall finna dem. Men allt som sker, det sker, inget är bra eller dåligt, och inget kan förutses, annat än vad det gäller naturvetenskapen.
--------------
Jag vet inte. Han skrev ju den här och förklarade att han löst alla filosofiska problem. Men det känns snarare som att han definierat upp en väldigt snäv bild av vad filosofi är och stoppar in allt annat under kapitel 7. Eller åtminstone skulle man vilja provtrycka hans maskin, på samma sätt som man skulle vilja provtrycka Kants Prolegomena.
Hur skulle man hantera sådant som "hur skall man bäst styra ett land", etiska frågor (jo, jag vet vad han säger i 6.42 men ändå), hur skall jag leva mitt liv, vad är demokrati osv.
Lite har jag fattat att man i Wittgensteins efterföljd har försökt liksom bryta ned de här satserna i sina minsta gemensamma nämnare, språk och logik, till man får något som känns tillräckligt säkert och sen shakeat loss med logiken
Men jag kan önska att pappa Wittgenstein hade behållt kontrollen över firman, låtit Ludwig varit chef över en avdelning ett tag och låtit Ludwig få ta beslut - på kort tid och utan att man vet alla fakta. OK, han hade väl inte blivit filosof då, men ändå. Världen, människans värld, är inte vacker och förutsägbar, men jag känner i alla fall att jag har filosofins hjälp då jag angriper den. Även om man inte vet att solen går upp i morgon, så är åtminstone sannolikheten för att den skall göra det rätt stor. Och ok, som chef ställs han inför situationer som han får lösa vartefter, men man kan inte blunda för att en del regler ändå tycks fungera. Och naturligtvis är logiska resonemang ytterst viktiga, då man kan använda logik för att lösa ett problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar