Dr Peterson börjar med att konstatera att Psykoanalysen är sprungen ur en romantisk tradition. Det är känslor snarare än logiskt tänkande som står i fokus, och P konstaterar att det är en riktig infallsvinkel till det här med livet. Vi kan omöjligt föreställa oss framtiden, den kan inte räknas ut. Och vi har inte kollen på oss själva, vi är många olika personer, en då vi är arga, en då vi är trötta osv.
Vidare, Freud såg på föräldraskapet, oidipuskomplexet som att föräldrarna klemar bort barnen för att hålla dem hemma och slippa vara ensamma. Visar inte barnen hur tuff världen är. Det här är en grundläggande ide. Att världen är rörig och att vi angriper den med känslorna.
Sedan är det det undermedvetna, drömmarna. Iden är gammal, från religionens andra världar.
Freuds syn, det undermedvetna är platsen för gömda hemligheter, för Jung snarare kunskap som ännu inte uppdagats. Freud såg fantasier som undermedvetna önskningars uppfyllande. Jung ser mer fantasier och drömmar som ett försök att skapa en förståelig värld för hjärnan. Hjärnan har en logisk del, en artistisk del utanpå, och utanpå det det undermedvetna.
Peterson gör det här som en del av en recension av Mulholland drive (och Lynch framställs som en som inte visar saker spontant och som försöker krångla till begrepp. Peterson ser honom som en förrädare mot psykoanalys, som försöker förklara svåra saker enkelt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar