Moralisk princip eller moralisk känsla? Båda!

Om vi kombinerar moralisk känsla med moraliska principer kan vi komma rätt i etiska spörsmål.

Så tror i alla fall Tomas Dabay i  en artikel i Philosophy now issue 112.

Moraliska känslor, Hittar rötterna i Hume, som litade på magkänslan. Vi gillar rättvisa intuitivt, att barn för studera osv.

Kant med sitt Kategoriska Imperativ tar en annan väg och anser att man bör göra på ett sätt som antagligen alla gör. Inte lita på sin egen intuition för mycket. 

Och tanken är att om man stöter på ett moraliskt spörsmål och spontant använder det ena av de två så kan man provtrycka med det andra.

------------------

Varför inte? Ganska bra tanke. Om vi omsätter det till flyktingpolitik - 

Vissa känner spontant att "det blir för många" eller "vi kan ju inte låta dem dö där nere". Då kan man provtrycka med vilka principer som brukar gälla för flyktingmottagning, vilka principer det nu är.

Eller om man har principer, typ "Alla borde få komma" eller "det bör delas lika mellan alla länder" så kan man ju se lite vad som händer i maggropen då man verkligen uttalar det. Köps!