Då har turen kommit till denna av många ansedd som ganska centrala dialog. I bok 4, en av de senare av Platons dialoger.
Platon träffar som ung man Zenon och Parmenides, Adeimantos återberättar den senare. Zenon är en då berömd filosof och Sokrates har en del synpunkter på hans filosofi, det blir en diskussion
De börjar en ganska, som jag tycker det nagelfarande diskussion om vad "mångfald", "form" och liknande är och hur det definieras. Är en person en helhet eller består personen av delar? Är saker ett, eller en del av något annat? Vad krävs för att ting skall vara en del av en form?
Det hela mynnar ut i en väldigt lång dialog, där man undersöker vad en "avsaknad av mångfald", det "ena" är.
---------------------
Om man är en smula litterärt och humanistiskt lagd, som jag är, snarare än matematisk/logisk så är den här dialogen framför allt TRÅKIG. Ändlösa diskussioner som ger mig lika mycket som Magnus Och Brasses "här är här man inte är, där är där man är. För här har man alltid med sig". OK, det är intressant att fundera på om saker går att klassificera, gruppera, generalisera. Känner igen det från objektorienterad programmering då man bekymrar sig om saker är instanser av olika klasser och om saker kan sägas vara enskilda eller delar av andra delar.
Men nu har jag läst den och skyndar genast vidare till nästa.
Är du logiskt lagd, älskar att diskutera saker in i detalj och kanske trivs med analytisk filosofi kommer du dock säkert gilla denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar