Frihet VS Rättvisa - först "Liberty Requires Equality"

Philosophy Now issue 110 har som huvudämne Liberté, Égalité, Fraternité - hatar fnuttar, kan inte Fridtjuv Berg reinkarneras som fransk minister - ett synnerligen intressant ämne á mon avis.

Synbarligen är det ju en evig konflikt, och en gordisk knut som inte kan lösas, att det i ett samhälle alltid tycks finnas människor som vill ha frihet och andra som vill ha rättvisa och ett stort flertal som kliar sig i huvvet och undrar vilket som är att föredra.

I Rick Lewis förord avslöjar han att "I myself found the conclusions of one of the articles in this issue to be as crazy as a sack full of chipmunks. No, I'm not telling you which one". Så då var man ju tvungen att kolla vilken han avser.

James P. Sterba, Professor och f.d. President i American Philosophical Association inleder med

Liberty Requires Equality
Sterba börjar med att undersöka lite vad han anser att Libertarianer önskar. Frihet till liv, lite andra saker, och - förstås - frihet till ägande. Property. Där det alltid blir spännande.

Sen det vanliga om welfare, skatt överflöd och arv.

Det fortsätter med den ganska vanliga vändningen - Frihet för fattiga eller frihet för rika. Det spinner ned till - har de fattiga möjlighet till frihet? Nej, säger Sterba. De har inte friheten att ta överflödet från de rika för att få det de behöver för sina grundläggande behov. Och det står då, konstaterar han ungefär, mot den traditionella Nozickska nattväktarinställningen. Och vilken är bäst, vilken har rätt?

Han hävdar då att de fattigas frihet är viktigare. Genom principen att du inte skall förutsätta den sanning du försöker bevisa. Han tänker sig sedan en ranking av friheterna, vilka som är viktigast för de fattiga resp de rika. Och under principen att du inte får "statuera en startpunkt" (non-question-beggningness), själv säga vad som är viktigast, kommer han fram till att det är de högst rankade friheterna som gills mest. och han hävdar sen att de fattigastes frihet till det basala är viktigare för dem än friheten för de rika att, ja, hänga på Café Opera och dricka champagne.

Sen ägnas resten åt artikeln i princip åt att beskriva hur vi alla skall acceptera bara det grundläggande, strunta i lyx och ägna all kraft åt att lyfta de fattiga. Inte riktigt så, men här har han lämnat det som jag ser som spännande.

------------------------------

Inte för att jag är libertarian, men den här slog mig som kanske en kandidat till ekorrpåse. Inte så värst övertygande. Bara för att nån behöver en viss frihet mer än en annan så trumfar den den andres. Det är ju knappast en kioskvältare. I och för sig försöker han väl jämföra Rawls och Nozick, men det här känns som något som inte ens Rawls skulle gå med på. Känns Sovjet. Och det har inte framhållits som den mest frihetliga statsbildningen, direkt.

Naturligtvis, eftersom jag inte är libertarian, så är frågan om de fattigas frihet naturligtvis central. Har de rent praktiskt några val? Och skall du ha rätt till oändligt med val bara för att din pappa sålde knark? Und so weiter. Men Sterba gör det väääldigt enkelt för sig då han bara rankar friheter. Håller inte, övertygar inte mer än redan inbitna socialister. Ekorrpåse för mej.