Jag har läst en artikel i Philosophy now Issue 109 där Robert Michael Ruehl tar Badiou i försvar mot tidigare kritiska artiklar. Det ger också en intro för en som, som mej, inte läst så mycket av och om Badiou.
Badiou är då en klar vänsterfilosof, kommunist, och mycket av hans filosofi verkar gå ut på att verka för att i någon mening göra revolution. Han ses tydligen med skeptiska ögon av många i Filosofins finrum, något som Badiou verkar tycka beror på att han är just vänster.
Filosofin är något som enligt Badiou skall användas i en politisk kamp, om man nu känner för att bedriva en sådan. "Filosofer har hittills bara undersökt världen och förstått den på olika sätt, men grejen är att ändra den"
Kapitalisten säger sig söka det nya, men det är mest för att uppnå ett status quo av konsumerande. Istället söker Badiou "framtida möjligheter". Och här menar han att samhällen har inneboende möjligheter att göra mer revolutionära förändringar(flyktingmottagning?).
Francis Fukuyama skrev nån gång runt millenieskiftet att vi nått "historiens slut", att den västerländska varianten av kapitalismen hade kommit för att stanna. Men man får väl ge Badiou rätt då han myntade "rebirth of history" för ett par år sedan. Man ser ju lite andra krafter nu. Han ser den globala kapitalismen och det nya den innebär. Men han ser också att det kan komma helt nya saker,
Badiou undersöker matematiken och anser att det är en ontologiskt aktivitet, i det att man grupperar saker tillsammans för att räkna på dem. Men han ser också att det finns andra möjligheter än detta grupperande. Att man tror sig kunna sortera in, och prioritera företeelser, men att det finns aspekter man glömmer.
Sanningen ser han som en slags process, något nytt som skapas. Något nytt måste hända, så att man får se verkligheten från ett nytt perspektiv och förstår mer.
Staten använder ju i viss mån sig av att undersöka vad kanske en majoritet av människorna i staten behöver och vill ha. Men därmed har staten också irriterat minoriteten, som mycket väl kan göra revolution mot vad staten ser som konsensus.
Det vi kallar utbildning, kunskap och filosofi är bara i en större process av kapitulation och konformitet som vill reducera allting till värdet av dollar.
----------------------------------------------
Efter lite snabb googling, Från en högakademisk familj, gick själv i ENS och var lite sådär lagom gammal -68. Inget oväntat där. Men frågan är varför han inte bara ser de "ljuva drömmarna" utan verkar vara militant fortfarande. Skriver rätt kaxiga grejer för en 70+ are.
Naturligtvis är det högakademiska verk "Being and Event", har bara läst lite om dem, men andemeningen verkar ha fångats i artikeln.
Och man får väl ge Badiou rätt i att det alltid kommer att finnas missnöjda människor i ett samhälle, inte minst i den globala kapitalism som nu växer fram, där nationalstaterna möjlighet att reglera upp hur människor har det blir allt mindre. Kommer det en stor revolution ur allt detta? Ser Islam luckan? Eller kanske så gör kommunismen entre på nytt? Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar