Efter att, som han anser, sablat ned Rawls vänder sig Nozick till lite olika områden där han anser att Entitlement är överlägset och argumenterar för. Första målet är Jämlikhet.
Han börjar med att konstatera att det är rätt få som argumenterar för jämlikhet, mer bara tar det för givet. Och det är faktiskt Rawls ganska ärlig med. Han pratar om en "intuitiv känsla för rättvisa". Hur som helst citerar Nozick en text av en Williams som i kort argumenterar för att det är orättvist att de fattiga skall få sämre sjukvård därför att de har mindre pengar.
Nozicks svar blir att - ingen tvingar ju barberaren att klippa den samhället anser behöver klippas, varför skall doktorn behöva hjälpa den som samhället anser behöver det?
Och han tycker att det inte finns något argument för varför rättvisa skall behöva finnas. Det finns i grunden inget argument för rättvisa (kontra Entitlement)
-------------
Det lustiga är att han gör precis samma sak med Entitlement, folks rätt att få äga sina pengar - han tar det som ett postulat.
Man skulle kunna säga - varför har då inte läraren rätt att sätta vilket betyg han vill?
ASU är skrivet i USA 1974 men om vi ser på Sverige idag:
Barberaren vet mycket väl att han ger sig in i en marknad där överflöd kanaliseras och läkaren vet att hans marknad är för det offentliga.
Jämlikhet BYGGER på en intuitiv känsla, och det gör entitlement också. Ingen av dem kan i grunden bevisa att den ena är bättre än den andra. De är ortogonala. Entitlement skyddar individen och det gör jämlikheten också. Men på olika sätt.
Om man skulle predika för jämlikheten på det mer grundläggande sättet, hitta argument för det, så är det nog bara en känsla för medmänsklighet som är grunden, att vi existerar som art och inte bara som individer. Och det skyddar individen, på så sätt att man sätter ett lägstatak för hur djävligt en individ i ett samhälle får ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar