Fransk post-marxism

Från en artikel i Philosophy now issue 107

Peter Benson börjar med att konstatera att kapitalismen inte blev historiens Fukuyamska slut efter murens fall. Vänstern lever och frodas, Lehman brothers, Globala kapitalismen ses med misstro. Tidigare franska filosofer på vänsterkanten, Sartre m.fl var ambivalenta till om de skulle haka på Sovjet. Men sedan dess har tankarna blivit bredare och man har drivit iväg från Marx.

Baudrillard började skriva på 70-talet i Marx anda. Intressant, han hävdade att klassresandet var ett konstant läge. Men - filosofer har en tendens att sammanfatta nuläget då det är på väg att ändras, och nu är - som vi vet - klassresande inget vanligt. (överklassen gör vad de tycker är kul, medel och arbetarklassernas liv upptas av arbetet, underklassen lever av det allmäna, min tolkning)

I något senare böcker kritiserar han Marx teorier om Arbetets värde, råmaterial+nedlagt arbete. Istället ser han med mer liberala ögon, att för konsumenten är värdet är ett helt annat. Naturligtvis. Man måste ta hänsyn till det om man skall kunna hitta alternativ til kapitalismen. Marx hade alltså fel i grunden och det konstateras, liksom av Popper, att Marx gjorde sig skyldig till historicism.

Baudrillard hävdar också att Marx gjorde sig skyldig till etnocentrism, att man i andra kulturer kan lägga ner en himla massa arbete på värdelösa ting, kyrkor, Indianernas potlach, folk som betalar jättesummor för konstverk. Men kan man inte se  sådant som "reklam"?

Det som är viktigt är kanske inte kontroll av produktion, utan kontroll av "koden" - dvs språket, dvs vad är viktigt. Newspeek i 1984. Reklam, de koder som styr aktiemarknaden.

Till slut tycker Baudrillard att kapitalisterna och Socialisterna gör gemensam sak, båda ser arbetet som något väldigt viktigt. Baudrillard känner mer för Utopiska socialister, eftersom de inte strävar efter något vagt långt fram.

Stiegler är skönare, tycker jag. Satt i fängelse för väpnat rån. Och började läsa fenomenologi. Sedan har han skrivit böcker på vänsterkanten, inte heller de i Marx anda. Stiegler konstaterar att Marx proletära revolution inte hände, en ny kritik av politisk ekonomi behövs. Han analyserar Konsumerismen, ett begrepp som myntades av Baudrillard.

artistiskt och kulturellt arbete tjänar främst till högre konsumtion (reklambranschen genererar flest mantimmar konst?).

Skolan har inte rollen av kulturbärare utan av att skapa träning för anställning (det kände man!), och skapar rollen som goda konsumenter (Kände man det?)
IT har skapat ett mindre behov för även mer avancerade yrken, och fler och fler blir ett proletariat, samtidigt som facket tappar sin kraft.

Och även konsumenterna har blivit ett proletariat, styrda av reklam och snabba begär. Det ställs mot Freud som såg framför sig att människans psyke skulle undersökas och utvidgas. Marx hade fel då han pratade om människans "behov", de skapas av reklam och liknande.

Robotarna tar över världen, genom att människorna blir robotar.

Därför är det viktigt att skolan uppmuntrar elever till eftertanke, att inte ta snabba beslut(Stiegler kallar det "long circuits"), till skillnad från snabb behovsuppfyllnad. Information är en sak (googla sig till något) och Kunskap är något annat. det är något som eftertanken ger, som sammanfogas med de bilder man har sen tidigare. Informationssamhället ger andra utmaningar än Marx industrisamhälle.