Estetisk demokrati

I en artikel från Philosophy Now (issue 116) tar Mikhail Evans från New Europe University i Bukarest en väg till förståelse av demokrati och hur han anser att den bäst bör skötas ur en liknelse med estetiken, efter att ha läst verk av den politiske filosofen Frank Ankersmit.

Demokratin anses ha sprungit ur de religiösa krigen och revolutionerna i USA och Frankrike, för att få lite koll på de styrande. I denna kultur anser man vidare att kompromissen blev viktigare än konsensus. Man var tvungen att komma till beslut, trots olika uppfattningar.

Ankersmit hävdar att det är rörigare nu. Konflikerna är mellan hela världen(miljöfrågor) och hela vägen ner till personliga konflikter. Och han anser att dagens demokratier är dåliga på att lösa det här. Hur lösa?
Representation.
Lite motsatsen till direkt demokrati.
För att förstå Representation hämtar han näring från estetiken. Att representera kan vara
1. Efterliknelse. Det som representerar skall likna det det representerar.
2. Ersättning. I konsten ersätter man med det som saknas i bilden. Och i samhället är då parlamentet det som läggs till.
Och tanken är då, (lite med Platon, min not) att representanterna bättre än de representerade skall förstå att se saker von oben. Man måste komma till beslut, hitta fiffiga vägar till konsensus och man blir bra på att besluta. Derrida har tydligen också tankar på tankesmedjor för lösningar.

Alltså, skapa avstånd mellan regering och folk.

-----------------------------

Platons Staten som sagt, med "väktarna" som nakna och glatt kopulerande lär sig att sköta staten på ett sätt som inte gemene man begriper.
Vad tycker jag om det här?
1. Frågan är om representanterna går de representerades väg. Kommer en elit att knuffa för problem som drabbar folk av lägre klass, som de själva inte upplever. Aktuellt nu är ju integrationen, där akademiker älskar att säga vilket samvete "vi" skall och inte skall ha.
2. Naturligtvis kan inte ett större företag inte skötas av annat än en väl fungerande ledningsgrupp som har kunskapen och perspektivet på vilka beslut som bör tas, och vet hur de skall tas.
3. Trots allt åstadkommer politikerna ofta ganska bra och kreativa kompromisser.

Jag tycker att det finns substans här. Att alla skulle sitta med var sin hemsida på webben och bestämma vad som skall göras, rätt skrämmande tanke.

Men det gäller att interationen mellan representanterna och de representerade fungerar. Och här fyller twitter, forum och annat en funktion. Det skall finnas några som styr och de skall göra det så det blir bra för folket, men inte nödvändigtvis på det sätt som folket önskar.