Kan filosofin och vetenskapen gifta sig?

En artikel från "Philosophy Now 109"

Amy cools skriver om det här med om filosofin behövs, är inte vetenskapen tillräcklig, här med Etiken i fokus.

Michael Schermer påstår då i en artikel att vetenskapen är den bästa källan för etiken. Hm, säger Amy. Det är väldigt lätt att, med Humes ord gå från "ought" till en "is". Paradexemplet är rashygien, eugenik, Man drog väldigt snabba slutsatser av Darwins naturliga urval, survival of the fittest. Och Amy pekar på just, "tänk om de läst sin Hume lite bättre, inte dra för snabba slutsatser.

Behövs då inte fakta, empiri för Etiken? Jodå, men det finns vääldigt mycket fakta som kan påverka här, och att bli för entusiastisk över något specifikt man råkar kommit på är inte vad som behövs.

Schermer påstår tydligen att Individens välmående är det viktigaste, på något vis eftersom det är den individuella organismen som är det naturliga urvalets utfall. Stopp och belägg, säger Amy. Vi är både sociala varelser och individer, och om det är kollektivet eller individen som är viktigast... en känd diskussion.

Hon exemplifierar det här med att ge individen för stor plats med amerikanska vapenlagar, låta samvetslösa arbetsgivare härja med sina anställda, och övergenerösa finansiella regler som låter spekulerare sätta ekonomier i ruin. Eller föräldrar som inte vill vaccinera sina barn. Alltså  - de flesta individer får blomstra mest om inte vissa får total frihet.

Bara om du förstår en grupp så förstår du individerna, säger hon. Kanske det, men jag kan känna att man kan driva det ganska långt.

Och vidare, Amy menar att vetenskapen visst har mycket. Att bara observera och mäta, det får vi inte ut särskilt mycket av utan att tänka. Och det är tänkande och kunskap som är Filosofins styrka. Filosofin innebär ett förhållningssätt där man söker kunskap och sanning. Filosofin har enligt Amy också sina rötter i "the public square", tänkandet är något man gärna gör tillsammans. Akademin i Aten, kan man anta att hon tänker på.

Hon avslutar med den klassiska filosofiska hållningen, att vetenskapen är något som kom ur filosofin och att filosofin var den första vetenskapen. Och en förhoppning att vetenskap och filosofin skall kunna mötas, i det här fallet vad det gäller Etiken, kanske främst då genom den, som hon påstår, kritiska hållning som filosofin har till att säga "gör" efter ett "borde".

---------------------------

Kan man kanske hålla med om. Nu vet jag inte om filosofin skulle stå som nån förkämpe mot individualiteten mer än vad vetenskapen gör. Liberalisten sätter nog sig ovanför de båda.  Men att vetenskapen består av filosofi, gör den inte det? En hypotes, en slutsats, är det strikt logiska konstruktioner? Rätt hanterat tycker jag verkligen att vetenskapen och filosofin kan mötas. Beslutsfattaren i en nation tar in sakkunniga som beslutsunderlag, men allt går inte att svara på med vetenskapens empiri.