Cynikerna - inte så cyniska kanske

Baserat på en artikel av Robert Caldwell i Philosophy Now issue 104

Diogenes är kanske den mest kända av cynikerna, en rörelse som hade sina rötter i det antika rom och som fortsatte in i Romarriket och långt in i den kristna tiden. Rikemansson från någon stad vid Svarta Havet. Hans mission var att visa hur värdelösa de värderingar var som han uppfattade att människor levde efter - att sträva efter egendom och oroa sig för morgondagen. Han levde i sin berömda tunna, levde som en hund (cyniker kommer från grekernas ord för hund). Djuren är de som fattat läget rätt.

Arbete är inget som prioriteras. Man skall göra vad man vill istället, och leva enkelt. Inte sträva efter det ena och det andra. De stora, de som lyckades, gav inte Diogenes mycket för. Det sägs att Alexander den store besökte Diogenes, som bara bad honom flytta sig eftersom han skymde solen. Pengar var följdriktigt djävulens påfund.

Man ansågs behöva träna sig i att bli cyniker, dels genom att tåla att ha det enkelt, dels genom att tåla folks näsrynkande. Diogenes gjorde vad han ville, var han ville. Runkade offentligt, rakade halva ansiktet.

Målet var inte rikedom, och inte en plats i himlen, utan att nå glädje här på jorden.

-------------

Då man pratar om "cyniska personer" eller "cyniska kommentarer" så stämmer väl det hyfsat med ovanstående, man försöker få folk som förstorar saker ner på jorden lite. Men cynism i dagens bemärkelse känns lite som gamen i djungelboken "äh, det är nog rätt dött där också", medan den bild man får av den klassiska cynismen var betydligt mer livsbejakande.

Mycket känns det som flower-power, den rike tonåringens ovetskap om att strävanden för de allra flesta innebär överlevnad, medan de bara ser de pengahungriga i sin omgivning. Och deras latmaskliv beror på tidigare generationers framgångar.

Men samtidigt något som ligger mig varmt om hjärtat, förmågan att kunna njuta av dagen som den kommer och uppskatta det som är runtikring en. Och visst, med anständig respekt för de som är runtomkring så skall man göra det man vill. Och ha respekt för att vissa vill passa in. Medan andra vill uttrycka sin indiviualitet.