Jordan Peterson, föreläsning om Postmodernism och Kommunism

Jag har varit lite fundersam på det sätt som Jordan Peterson attackerar "postmodernismen" på och har försökt att hitta någon slags definition han gör på detta begrepp. Kollade runt och hittade den här videon

Föreläsning om Kommunism och Postmodernism

Den gav väl ingen ordentlig definition, men diskuterar Postmodernism en hel del. Först ägnas halva videon åt att säga hur hemsk kommunismen var, och det kändes inte matnyttigt, alla vet oavsett åsikt. Men sen går han in på Postmodernismen och då blir det intressantare. Han konstaterar följande:

• Det är ungefär samma människor, främst i Frankrike, som hyllade kommunismen som sedan "uppfann" postmodernismen. Derrida mfl.
• Postmodernismernas åsikt är att det nästan uteslutande är makt som styr i hiearkier, som gör att man klättra, inte kompetens, som Peterson hävdar.
• Peterson köper grundtesen i Postmodernismen att inget skall tas för givet, att alla teorier är diskutabla.
• Däremot, säger Peterson, tack vare det anser inte postmodernisterna sig behöva fakta och logiska argument då de diskuterar något.
• Peterson hävdar att "inget skall tas för givet" inte innebär att "allt går".  Endast ett antal vettiga "spel" fungerar. Där du och de omkring dig mår bra nu och om 40 år.
• Är "diversitet" bra? Nja, Det är större skillnader inom en grupp än mellan grupper. Teambuilding görs med olika personlighetstyper. 
• Och att människar i Europa eller Nordamerika av sydländskt ursprung känner sig förfördelade? mest, det är de vita som är i majoritet. Och majoriteten bör rimligtvis styra.

-------------------------

Vad lärde vi oss av detta, då? Mycket förtäckta ordalag här. Är det konservatism? Är det så att "postmodernisterna" inte behöver resonera logiskt och automatiskt har någon slags nihilistisk rätt? 

Jag skulle vilja höra en mer definierande beskrivning. Och helst höra detta bemötas från "andra sidan". Antar att man utan att nämna det diskuterar om sådant som om huruvida muslimer skall tillåtas invandra, typ. Men det är för fluffigt. 

Men, som Peterson också säger: Det är arbetarklassen (och jag hävdar åttatillfemtjänstemännen) som fått betala för att Kineser och Indier fått det bättre. Och de som är "etablissemang", och där pratar vi närhet till "postmodernism", verkar se dessa grupper som "tough shit för er!". Instämmer med det mesta Peterson säger i den här föreläsningen, men har inte lärt mig särskilt mycket.

Jordan Peterson - Biblical Series II

Den här föreläsningen baserar sig på Genesis, Skapelseberättelsen. Touchar lite på Syndafallet

Peterson går igenom skapelseberättelsens sju dagar och lite grovt tolkar han denna ifrån ett existentiellt perspektiv. Människan som träder ur kaoset, blir medveten och ser sig om i världen. Vilken väg välja? Den livsbejakande vägen framåt! svarar Peterson.

Men hur får han ut det av skapelseberättelsen?

Peterson tar avstamp i Jung och arketyperna. Arketyper sägs vara underliggande fenomen, sådant vi inte klart kan se, men som kan beskrivas i till exempel skapelseberättelser.

Treenigheten ur ett arketypiskt perspektiv:

• Fadern - Det som finns i oss, nedärvt i våra gener. Tryggheten.
• Sonen - Hur vi använder det, vad vi gör, hur vi vågar vidga våra vyer.
• Helige Ande - Medvetandet som sådant, behandlas inte direkt i föreläsningen.

Det är människan som står i fokus i Petersons föreläsning. Aporna må ha en hjärna, men inte ett språk och ett medvetande, som oss.Medvetandet. Vetenskapen vet väldigt lite om medvetandet.

Men tyngdpunkten i föreläsningen. Sonen, vad göra? Ondskan i Petersons variant tycks finnas i nihilismen. I tron på att, vad spelar nåt för någon roll, vi skall ju ändå dö... Mesistofeles i Faust.

Istället, bejaka livet. Sanningen. Och ha modet att göra något modigt.

Hypothalamus stimuleras av att röra sig framåt "göra något med sitt liv". Ta ansvar!  Ansvar för dina val, lite i Kierkegaard anda, Danmarks store filosof som pratade sig varm för att människa i de svåra valen var människan i sitt esse. Ungefär. Att man är sann och modig.

För att våga det behöver fadern och sonen vara i balans. Havet som skiljs från land. Ena foten i tryggheten, den andra vågar ta steget ut på havet, vidga världen.

Människan vågar ta bettet av den förbjudna frukten. Det är inte lätt. Man blir medveten om nakenheten, sin egen död. Men har möjligheterna.

Ungefär så.

Sedan ger skapelseberättelsen Peterson ett par associationer till.

• Arbeta, men arbeta inte hårdare än att du hotar ditt kommande arbete. Vilodagen.
• Vår kropp är också en del av vårt jag. Hur gud skapade människan.

.
Efter själva föreläsningen får Peterson ett par intressanta frågor

• Varför finns ont om allsmäktig gud, och gud såg världen och människans skapande som gott? Evil finns i människan och verkar göra mer ont än tragedier. Men tragedier bara finns. Vi kan välja mellan gott och ont. Shit happens, det har Peterson ingen förklaring till. Men det onda gör i hans erfarenhet som Psykolog mer illa än ödet. Och det onda kan vi välja bort.
• Peterson får en fråga om sanningssägandet. Peterson säger ungefär : Om något sägs som är sant så är det gott. Oavsett konsekvenserna. Lite svårsmält, men i långa loppet kommer lögnen inte att hålla.
• Ska barn få testa skateboard utan hjälm och slå sig? JA! Låt barn testa svåra saker för att lära sig det svåra i världen.
• Hjälp inte människor som inte vill bli hjälpa. Men lyssna då de vill, då formulerar de sina tankar
• Om man inte vet om vad man vill göra med sitt liv? Små barn förbjuds för saker, för att styra upp det värsta. Men sen?. Städa ditt rum. Gör saker sedan runt dej bättre. Vidga vyerna.

-----------------------------------------

Mina Iakttagelser:

Intressant med synen på Fadern som det stabila och sonen som det modiga. Peterson nämner också att fadern kan tolkas rätt bokstavligt. Och lite stämmer det. De som kommer från en trygg, akademisk miljö tycks också våga mer. Vore bra om det här spred sig. Petersons "Self Authoring" borde verkligen läsas av unga som kanske inte hamnat på de bästa ställena i livet.

Men att man har ansvar och bejakar livet är ett gott budskap. Det här att våga saker är väl sedan en läggningssak, en ADHD överlever inte om den inte får risker, medan en mer inåtvänd människa kanske inte reser i djungeln eller slumkvarteren i Rio. 

Men, som Peterson säger, man kan ju börja med att kolla runtikring en vad som behöver göras. Och sen vidga vyerna utåt.

Och det här med sanningen. Hur ofta har man inte sett att sanningen varar längst, även om det blir jobbigt i korta perspektivet? Sanningen är dock en svårfångad fågel. Man skall nog vara lite försiktig med att tro att man har den. Ibland kan det vara bäst att tiga. Eller uttrycka den osäkerhet som finns.

Derrida om Gästfrihet/Flyktingmottagning.

Artikel Från Philosohy now issue 123 av Peter Benson

Derrida, själv immigrant, judisk härkomst, förr som Algerierfransman talar om gästfrihet. Talar sig varm om hur han blev väl mottagen på Amerikanska universitet. Och att vi i ett samhälle som förändrar sig kan känna att vi behöver anpassa oss.

Han omfamnar att man skall lära sig av flyktingar, med referenser till Sofisten, att vi behöver ta in det nya de har, och sen kanske kritisera.

Artikelförfattaren nämner hur han talade sig varm om flyktingmottagning, att man skulle ha särskilda städer för flyktingmottagning. Lite oväntat tar verkligen Derrida om problemen:
"Hur kan vi skilja mellan en gäst och en parasit"?
Vi vill ju inte ha in de flyktingarna flyr från, och att samhället skall fortsätta att vara stabilt.

Men artikelförfattaren går för långt : "The idalistic claims of an unrestranined hospitality, though impossible to follow as a law must never be completely silenced by claims of impracticality"

Liknande dilemman finns inom politiken, demokratin tillät Hitler.

--------------------

Jag håller med artikelförfattaren om att det är viktigt att få en balans i mottagningsvänlighet och att det inte ställer till med problem. Men jag delar inte uppfattningen att "unrestrained hospitality" skulle vara någon slags mål. Folk hör hemma där de är födda, det är spetslakansfödda kosmopoliter som vill ha det här flyttandet av människor. Grunden till flyktingproblemet nu är "den arabiska våren", dvs att folk inte nöjer sig med en strukturkonservativ hållning. Man-ändrar-långsamt. Det är inte så tjusigt för de som växt upp i akademiska eller överklasshem. Men det är bra för oss ni vill flytta på. Vanligt folk vill bo utan krångel. Det är underklass och överklass som ställer till det. Som vill ha socialism, revolution, jihad, resande och annat. Låt folk få ha det tryggt och tråkigt. Och göra underverk åtta till fem vardagar. Inte snorkigare än så.

Filosofiska rummet - Självmedvetenhet

Diskussion mellan en filosof, en kognitionsforskare och en som forskar på små barns kognition.

Är vårt medvetande en enda entitet? Deltagarna försöker hävda att det inte är det, men i slutändan har man ändå ett jag som man kan vara medveten om, även om man säkert i viss mån kan se sig som en orkester av olika instrument, som kognitionsforskaren menar.

Medvetandet är att kunna uppleva något. Men självmedvetandet innefattar att man kan reflektera över det, att man kan ställa sig utanför den rena reflektionen. (Det kan väl djuren i viss mån också, de kan väl ta beslut om de skall ta strid eller avvakta). Men det är ett metatänkande, en rationalisering.

Små barns kognition diskuteras, när vi kan referera till andra, när man kan se att någon sätter en hatt på ens huvud, ett och ett halvt, när man lär sig ljuga, och när man lär sig vita lögner. Redan vid 9 månaders ålder blir barnet blygt, det förstår att det existerar i samband med andra. Barn tycks också ha en bredare uppmärksamhet, vuxna en mer koncentrerad uppmärksamhet.

Mycket sägs om att självmedvetenheten hänger samman med att se andra för att kunna interagera. För att förstå andra måste man förstå sig själv, typ.

Att självmedvetenhet är något som djur i viss mån tycks ha, de kan planera för morgondagen, men att vår förmåga sträcker sig långt in i framtiden, se korta minus för större framtida plus. Lite som Harari beskriver människans stora förmåga, att vi kan se framtider och göra stora projekt kring dessa.

Att det är smärtsamt, men det får vi ta. Men man kan fundera mycket på vem man är, kanske för mycket, kanske bättre lyssna på andra vad deras bild av vem man är.

------------

Kanske inte så givande för mej, jag tar nog mitt självmedvetande rättså för givet. Har alltid haft en stark känsla av att uppfatta mig själv som en egen entitet. Naturligtvis speglar jag mig själv mycket i andra. Ibland kanske för mycket, jag blir väldigt smickrad av smicker, och nedåt av krititk. Man vill ju liksom hitta en kärna, vem man är, vad man kan, vad man borde göra. Och den här möjligheten att kunna se in i framtiden är ju lite motsatt mot vad man kallar medveten närvaro, där man mer kallas in i nuet.

Jordan Peterson Biblical Series IX - Abraham

Jag gör en kort sammanfattning, och ger sen mina personliga iakttagelser:

Ur ett psykologiskt perspektiv verkar Abraham vara den första av bibelns människor som beter sig som en självständig människa utan guds styrning. Gör misstag och styr sitt liv.

Han gör saker. Och det spinner Peterson loss på. Ångrar inget av det han gjort med inlevelse. Viktigt behandla sig som en värdefull varelse. Ha vänner som hjälper en framåt. Få hjälp av sin familj. Familjen hjälpte Peterson då det var svårt(red - och min egen under en period nyligen då jag hade det svårt).
Gör bra saker! Städa ditt rum, gör det fint. Smak är viktigare än pengar. Du måste vara kreativ. Och familjen måste vara med på det.

Abraham får höra, gå till ett nytt land, våga dig ut i det okända.

Peterson tolkar det som : Se till att flyga ut ur boet då du är redo för det, och fortsätt flyga.
Man skall vara intresserad av saker, fångas av något, det undermedvetna är inblandat
(Han pratar mycket om att göra det man vill, att starta från ingenting, behöver kommenteras!). Det man vill göra griper en. De offer (offerlammet metafor) man gör visar att man är seriös i  vad man vill uppnå.
En stjärna skall komma och visa en vägen till det man skall göra (red - Välkommen! du vägvisare! än har du inte dykt upp). Den här stjärnan kommer inte vara nåt tydligt. Det kan variera vilka stjärnor. Grejen är - satsa på något. Det kanske inte är rätt väg, men då har du lärt dig något. Sen är det bara att vänta in nästa stjärna. Men står du still blir du akterseglad, för världen rör på sig. Men lyssna på din inre röst och leta efter stjärnorna.

Bibeln säger : Jag skall bygga en nation på dig(Abraham)

Peterson tolkar det som - det du gör spelar roll. Sen, vad då inte göra. Han tar en enkel övning -

• Tänk på vilka saker du gör som är dumma
• Sluta göra dessa dumma saker

Testa det för nån månad, typ.

Bibeln pratar om hur Abrahams familj bosatte sig i Kaanan, någon nära Sodom där många syndade.

Här använder Peterson etymologin hos "synd", vilket för grekerna var att missa målet. Och vidare, att göra saker man vet är fel leder psykologiskt till dåliga resultat.

Vidare pratar han lite om vad det är att bo på ett ställe, och att ha det i ordning. En människas känslor och rationalitet bör arbeta tillsammans, och hur man har det i huset visar också på hur man är som människa. Lagom ordning är målet.

Men budskapet i historien är att man skall vara djärv och våga ta steg. Man kommer att komma fel, man kommer att få motgångar men det är bara att ånga på.

---------------------

Viktigaste lärdomar

• Vilka dumma saker gör du, kolla upp dessa. Sen: sluta göra dessa.
• Hitta din ledstjärna.

Den här "inre rösten", "stjärnan" som skall visa en vad man skall göra, well, jag väntar på den fortfarande. Tror det här kan vara lite av en klassfråga. Akademikers och högre klassers barn föds upp med frågan "vad vill du göra med ditt liv", medan de som är barn till ingenjörer, snickare, sjuksköterskor och städare aldrig ställer sig den frågan. Ingen i omgivningen ställer den. Så det är svårt att som fullvuxen börja hitta det. Man mer låter livet kasta en åt höger och vänster. Eller, kan man kanske "hitta sin väg"? Vore underbart.  Jag har varit ingenjör sen många decennier, och har väl bara sett det som en inkomstkälla. Sen är det familj och slöa. 

Kan man även som lite äldre hitta en väg, en väg som man verkligen gillar? Och har man ork och energi att följa den? Har följt ett par vägar, och jag drömmer om något mer kulturellt, humant.
j

Men annars, det man vågat sig på, det är inte mycket av det man inte har lärt sig något av. Även om många jobbgrejer man sagt JA till har varit kontraproduktiva för karriären. Men för unga människor, och då vänder jag mig främst till dej som inte har någon akademiker i fars och farfarsgenerationen - go for it! Känn efter! Vad vill du verkligen göra? Vad är du både bra på och gillar? Och som Peterson säger, du går på nitar, du hamnar på ställen du inte trodde du skulle hamna på. Så kör!

Jordan Peterson Biblical Series VIII - The Divine

Den här delen av Petersons föreläsningar rör sig i tiden mellan Noa och Abraham. Jag sammanfattar vad han sagt, ger sen lite egna reflektioner.

Efter Syndafloden dricker sig Noa full och somnar naken. Ham hittar honom.
Nakenhet skall symbolisera utsatthet. Och att hitta sin far naken är att se ner på patriarkatet. Då gäller det att vara försiktig, och inte bara säga att patriarkatet är dåligt. Överhuvudtaget är det viktigt att ha respekt för sin kultur och bibeln är en del av den.

Babels torn och språkförbistringen. Hur skall man förstå den historien? Bibeln skall läsas som gud alltid har goda avsikter. Mesistofeles har nihilismens budskap att det vore bättre att inte ha fötts. Miltons Paradise Lost tar upp Satan som en intelligent person. Kommunisterna och Satan vill ta bort det transcendenta, det gudomliga. I kapitalismen stämmer det, med Pareto, som Marx säger att de rika blir rikare. Men blir system för orättvisa, för stora, så kollapsar de. Och det vill Peterson koppla till babels torn. Utopiska stater är ingen bra ide. Vi blir galna (säger Peterson) om vi bara får gå och dega, med referens till proletariatets diktatur, där alla bara skulle mysa. Vi behöver krav och kaos.

( egen synpunkt : Frågan är om globaliseringen och nationaliseringen har med detta och göra. )

Kritik är viktigt för att sålla bort det dåliga, inte för att förinta
Vi behöver kaos för att fungera bra. En tenta.

Stora system är svåra att styra, så hur skall man förhålla sig om man vill göra ändring. Gör det inom det du känner till. Fixa sig själv är svårt, fixa familj svårare, hur skall du kunna ändra världen? (Men du kan ju påpeka fel)

En lång utläggning om psykedeliska drogers positiva verkan på cancerpatienter. (Han säger att det verkar positivt på dem, jag undrar - är det inte positivt just därför att de har det dåligt. Parallellen med Morfin för folk med smärta). God Helmet mm

Och sedan en längre utläggning om Freud och Jung. Peterson beundrar Freud som den banbrytande för det undermedvetna men han ser att Jung hade rätt i att hjältehistorier och religiösa upplevelser har en viktig funktion för att göra oss starka. Det orsakade tydligen brytning mellan Jung och Freud.

Rekommenderar Robert Crumb-dokumentär. Filmare i Flowerpowerkollektiv.

Långt om Jung. Utgår från  folks drömmar, där de kan påverka sin dröm, visar sig vara kunna påverka drömmen där det är svårast. Skrev svart och röd bok om sina samtal med fantiserade personer. Visar sig att man skall söka efter sina svar där det är som svårast

Friedman har analyserat bibelns och andra liknande skrifters progression och det tycks vara mot en människa som tar mer och mer ansvar. Peterson ser en koppling mellan det och hur människan efter att i årtusenden har varit statiska tycks har satt igång med utvecklingen (koppling till Hegels ide om Historisk utveckling).

----------------------

Konkurrensen mellan det liberala och det rättvisa är ju en evig kompromiss, inte mycket mer att säga om det.  Patriarkatet och hiearkierna. Ordning och reda? Jag vet inte om det, riktigt. Men att börja med att fixa till sig själv innan man fixar världen? Peterson själv är ju inte direkt felfri på det personliga planet, men man skall nog vara torr bakom öronen innan man säger vad som är rätt mer globalt. Eller snarare försöker göra analyser av saker.

Det här med det psykoanalytiska är spännande! Att kunna nå sitt undermedvetna, att förstå våra myter. Hur kan det hjälpa mig att bli en bättre människa, att hitta de vägar där jag har störst energi?

Jordan Peterson förklarar psykoanalys

Dr Peterson börjar med att konstatera att Psykoanalysen är sprungen ur en romantisk tradition. Det är känslor snarare än logiskt tänkande som står i fokus, och P konstaterar att det är en riktig infallsvinkel till det här med livet. Vi kan omöjligt föreställa oss framtiden, den kan inte räknas ut. Och vi har inte kollen på oss själva, vi är många olika personer, en då vi är arga, en då vi är trötta osv.

Vidare, Freud såg på föräldraskapet, oidipuskomplexet som att föräldrarna klemar bort barnen för att hålla dem hemma och slippa vara ensamma. Visar inte barnen hur tuff världen är.  Det här är en grundläggande ide. Att världen är rörig och att vi angriper den med känslorna.

Sedan är det det undermedvetna, drömmarna. Iden är gammal, från religionens andra världar.
Freuds syn, det undermedvetna är platsen för gömda hemligheter, för Jung snarare kunskap som ännu inte uppdagats. Freud såg fantasier som undermedvetna önskningars uppfyllande. Jung ser mer fantasier och drömmar som ett försök att skapa en förståelig värld för hjärnan. Hjärnan har en logisk del, en artistisk del utanpå, och utanpå det det undermedvetna.

Peterson gör det här som en del av en recension av Mulholland drive (och Lynch framställs som en som inte visar saker spontant och som försöker krångla till begrepp. Peterson ser honom som en förrädare mot psykoanalys, som försöker förklara svåra saker enkelt)