Filosofiska Rummet - Stoicism

Ett riktigt bra avsnitt av det filosofiska rummet Frits Gåvertsson och Jenny Maria Nilsson diskuterar Stoicism.

Det handlar om att känna sig själv, och känna världen så att man kan agera på det man kan agera på. Och sedan inte bekymra sig så mycket över utfallet. Det råder man oftast inte över. Knyt an till världen, knyt an till människorna runt omkring dej. Agera välavvägt, och det är ett sammanhang där man kan nämna det som också Psykologiprofessorn talar om - sluta babbla och säga dumma oöverlagda saker. Säg det som är värt att säga.

Zenon var en av föregångsmännen under Atens storhetstid.
Sokrates räknas till stoikerna (lite tveksamt tycker jag)
Marcus Aurelius, romersk kejsare
Epiktetos, frigiven slav.

-------------------------

Vad säger jag om detta? Bra ideer i grunden, att påverka där man kan, och inte gnälla över resultat eller försöka ändra det omöjliga.

Det som gör mig lite kluven är det här med om alla personligheter passar för ett sånt här synsätt. Jag tror ändå det, att det kan vara grejer som kan vara bra att iaktta, vare sig man är inbunden eller extrovert. Vare sig man är en eftertänktsam själ veller en handlingens man eller kvinna. Lite som checkpoints. Olika delar kan nog vara olika svårt för olika personligheter.

Och jag tror att en sund dos av Epikurism emellanåt behövs. Att bara chilla och inte bry sig. Släppa världen. Stoicismen är något för jobbet och för det som behöver göras på hemmaplan eller vårda sina kontakter.

Filosofiska rummet - Pessimismen, Cioran

Filosofiska rummet den 25 mars 2016 handlar om Pessimismen, närmare bestämt om den Rumänske till Paris invandrande filosofen Cioran, som var verksam ungefär samtidigt som Camus och Sartre. Ann Heberlein, etiker och Tobias Dahlkvist som skrivit en bok om Cioran deltar i programmet.

Cioran, en lätt självupptagen tänkare som var fullt upptagen med att undersöka sig själv och människorna. Han hittade ingen mening med livet. Funderade tydligen på självmord tills han dog naturligt vid hög ålder. Led av sömnlöshet, kände hat mot andra människor. Var tydligen Nazist, men lite som Heidegger, inte så mycket för att hans filosofi krävde det, utan mer att han var en som följde med dit vinden blåser. Men "västerlandets förfall" var något som kanske pushade honom in i de spåren.

Som livsstil kan pessimismen handla om att inte vara upp i det blå, inte vara optimist. Acceptans av livet som det är.

Pessimismen har sina mer precisa filosofiska rötter i Schopenhauer, tillvaron inte kan rättfärdigas. "tillvarons värde". Edvard von Hartman livets värde är negativt. Inte Stoicism, som mer handlar om tillvaron som den är.
Spengler(född 1880), västerlandets förfall(typiskt för 20 åringar enligt Heberlein "Barnsligt och onyanserat, extremismens lockelse").

Ann Heberlein, trevlig filosof uttryckte det rätt bra, vissa kan tycka att livet är meningslöst, men för den delen inte tycka att det är värt att avsluta. (Jag personligen ser själva livet som meningen med att leva). Men tanken är att existensen skall vara sådant lidande att leva skall inte vara mödan värt.

Programledaren - "Bör man lyssna på en som varit ute på nazistiskt vatten". Gillar inte invandrarmängden på tunnelbanevagnen.

Tomas menar sedan att en mer pessimistisk inställning till människans framgång skulle kunna öppna för en mer radikal miljösyn, man skall inte tro att "det ordnar sig med miljön". Man kan visst göra en massa saker, men pessimismen kommer in som en provtryckning, klarar vi verkligen det här??

-------------------

Optimister är ju käcka, men som sagt gör de livet surt genom att tro att "saker går". Men någon direkt pessimism behövs inte för ett återhållsamt liv. Tricket, som jag ser det, är att leva livet för dess eget skull. Det här att söka "mening" känns för mig lite som överklassens och den akademiska övre medelklassens sökande "efter vad de vill göra med sitt liv". Har man växt upp med narrativet "du skall fixa ett jobb och klara dig" så blir det här med "mening" tämligen... akademisk.

Föga överraskande fann jag att Ciorans far var präst, vilket tycks överensstämma precis med ett sånt här synsätt på världen, saknande av mening, grubblande på döden. Jodå, de flesta är nog mer eller mindre förfärade för döden, men att gå och gräva ned sig i den?

Som Heberlein också påpekar, så verkar det här vara fråga om en ytterst självupptagen själ, kanske lite aspietendenser? Men jag håller inte riktigt med henne om att det bara skulle vara ett ungdomsfenomen att känna förfäran inför döden, och en rätt grundläggande pessimism emellanåt. Det har jag gjort i alla åldrar.

´Filosofiska rummet Erik Gustav Geijer

I veckans samtal mellan Lars Mogensen och hans två gäster Ola Larsmo och Per Svensson lyfte man fram denna gigant på det tidiga 1800-talets svenska intellektuella scen. Han är numer mest känd som romantiker och nationalist, men i programmet tar man upp den inriktning han kom att få senare i livet. 1838 gjorde han ett uppmärksammat "avfall" och anammade tidens liberala och egalitära ideer. Han diskuterade med Fredrika Bremer, knuffade för individens suveränitet och kom med olika ideer om att t.ex. finansiera att de slavar som bodde i S:t Barthelemy skulle friköpas, lästes av Marx. Men han såg också att människorna tvingades närmare varandra, något som gör honom aktuell i tider av globalisering och flyktingvågor.

Programmets deltagare menar att Geijer som yngre hängde på den nationalistiska trenden efter Sveriges tråkiga läge efter 1809. Och att hans senara "avfall" enligt honom var en befrielse, att han mer bejakade vad han egentligen stod för.

Individens är politikens subjekt, Personlighetsprincipen.Individer skapar i hans tänkta framtid självständiga kollektiv, typ fack. Spänningen mellan liberte, egalite och fraternite finns där. Enligt Geijer skall detta mötas i Demokratin,

Han hyllar de liberala ideeerna, tankar om individens rätt, men om den fria konkurrensen bara leder till förtryck är den förkastlig.

Allmän rösträtt och rätt att vara med och styra. Inspirerat både höger och vänster, allas infallsvinklar är viktiga

Hur skall frigörelsen inte slå över i tyranni?