Allmänt om Rawls

Läser lite allmänt om John Rawls, bygger upp för att så småningom läsa en teori om rättvisa. Men nu har det varit allt möjligt, lite SEP mm.

Amerikan, Född 1921, välbärgad familj, läste på fina universitet, tidigt intresse av religion, efter WW2 mer intresserad av politisk filosofi. A theory of justice var hans Opus Magni, skrivet 1971, senare reviderat.

Politik, som sagt:

Varför politisk filosofi? Vad kan man enas om, hur kan personer leva i ett samhälle, vilka gränser finns, förstå sitt samhälle-få tröst då samhället känns ohållbart.
Man kan ha ideal om hur en stat bör fungera, och där alla följer de lagarna. Sen kan man gå in på hur det funkar då allt inte är idealt, om folk är sjuka eller vill bråka. Eller stater. Rawls koncentrerar sig på hur stater fungerar, i stort, de grundläggande strukturerna, lagar, institutioner, hur ekonomi fungerar och liknande.

Och enligt Rawls är rättvisa något helt grundläggande då man bygger upp en modell över hur en stat bör fungera. Det kommer lite Ad Hoc, egentligen beskrivs inte varför han finner rättvisan så central. Jag har börjat läsa hans Opus Magni nu, och har ännu inte fått någon indikation på varför rättvisan skulle vara så övergripande viktig. Känns inte riktigt bakom the "veil of ignorance". Det presenteras som en motpol mot Utilitarismen, alltså fördelning, vilket är gott och väl. Men hans grundläggande ståndpunkt känns lite dåligt motiverad i starten.

Lite utdrag från det jag läst om Rawls och hans Opus Magni

• Reflective Equilibrium - Ens olika övertygelser är i harmoni. Är de inte det : Börja med moral -> Matcha det mot andra övertygelser. Fila på övertygelserna. Sen kan man kolla av mot de politiska filosofiska teorier som finns. Och ingen övertygelse är "Helig" som i foundationalism

• Rawls gör inte som Rand, baserar Politisk filosofi i metafysik och epistemologi. Tvärt om kan politik och moral ändra ens världsbild. Ger ett ödmjukt intryck, trovärdigt.

• Kan en stat vara legitm och Stabil? Kan regler var schyssta även om man har olika åsikter, och vad får folk att följa lagarna?

• Ett legitimt regelverk fås om folk är flexibla och lagarna väljs så det är ok (men inte nödvändigtvis bra) med de regler som finns. (Alltså inte sharia, anti-abort eller gayäktenskap). Flexibla människor kan gå med på att man kompromissar, och förstår att alla inte har samma förutsättningar som de själva. Finns det en sådan flexibilitet hos människor, individer och grupper?
  
• Svårt är det, man har olika förutsättningar, men man får se på vad som är fundamentalt för det samhälle man lever i.
  

• Här kommer man också in på "politisk rättvisa". Vad är nu det?
  Han föreslår:

1. Grudläggande rättigheter, yttrande osv
2. Det liberala får matchas mot det offentliga
3. Alla skall ha rätt att utöva sin frihet (alltså även om man inte är från en gynnad familj)
4. I 3 går han i clinch med Rand, och tydligen Nozick, som jag ännu inte läst om.

• Hur får man folk att följa lagarna? ungefär samma argumentation som för legitimiteten - man har en flexibilitet. Man har en "consensus"  som många olika viljor kan dela, även om de formulerar denna konsensus lite olika. Upprätthåller man detta blir det inte lappkast bara för att man byter vänster-höger.

• Man bör alltså inte knuffa för sitt eget så hårt (som Rand). Vissa grundläggande parametrar som religionsfrihet, jämlikhet, miljön och lite sånt anses som basic, eller man måste åtminstone visa att man tänkt på det och kan diskutera det. Och man skall inte hänvisa till sånt som inte går att diskutera. Gud, eller krångliga ekonomiska system. Saker skall alltså ungefär vara falsifierbara. Bara de är diskuterbara, så kan man ta upp rätt kontroversiella spörsmål.

• Teser om "Fairness" (hur översätter man det?) -

1. Ingen förtjänar att födas rikt - Negative Thesis
2. Man skall fördela lika, om inte det är till den "least favoreds"  fördel - Positive Thesis

• Rawls Två principer om rättvisa

1. 1. Alla har rätt till "Basic liberties" - utbildning, rösta, ha myndighetsposition mm.
2. 2a. Alla skall ha samma chans,(fair equality of opportunity)
3. 2b. Fördela så att least favored får det bäst

•  Rawls modeller bygger på att medborgare är fria, och de är beredda att släppa på sitt inom rimliga gränser för en demokrati
  
  
• "Primary goods" för en citizen - det som motiverar honom att arbeta

1. Basic rights and liberties
2. Välja jobb och var man vill bo
3. Rätt till att få ansvarsposition
4. INCOME AND WEALTH
5. Self-respect... vad nu det är.

• Samhället skall också vara Fair - var och en skall ha rätt till samhällets resurser och samhället skall vara öppet med hur det fungerar, så att samhället kan granskas

• Veil of ignorance- delegater för alla parter som inte vet ngt om hur man fötts. Det här är Rawls modell för att åstadkomma en "fair" fördelning. Man vet inte vad man kommer från för miljö, vilket kön man har osv.
  Man vet inte ras, ålder, var och när man fötts.
  Men man vet vad primary goods är, att alla inte kan få precis det de vill, Ungefär vad samhället kan erbjuda.

• Han jämför sin modell med Utilitarismen (bra för så många som möjlligt viktigast, tillåter att vissa har det rejält dåligt). och han finner sin modell bättre därför att:

1. Bättre för att man inte vill hamna i det sämsta ... i Veil of Ignorance (Vem som nu är bakom den)
2. Bättre för att man samarbetar...
3. Argument - Det kostar mindre för den duktige/Lycklige i Rawls system än vad det kostar för den fattige i Utilitarismen. Man får fortfarande tjäna mer, bara alla tjänar på det. Men i utilitarismen kan de least favored känna att de behandlas orättvist.
   (Det här rimmar ändå rätt bra med Sverige)

• Är hans samhälle Hållbart över tiden? Rawls påstår det:

1. Alla får av"primary good" både bra för dej och andra
2. Eftersom det gynnar dej och samhället, du ser att det funkar (I Sverige?)
3. Han tror att man tror på folk och institutioner som arbetar tillsammans med dem
4. Mix mellan social och individuellt fokus.

Allt jag skrivit här är bara utdrag från det jag läst i sekundärlitteratur. Jag har just börjat läsa A theory of justice, avvaktar med egna kommentarer till min egna läsning.

Varför en Republikan tänker bättre än en Demokrat

Bygger på en recension från Philosophy now 101

Jonathan Haidt har skrivit en bok om moralens inverkan på politik ur ett psykologiskt perspektiv. Han delar in sin värld i Liberaler och konservativa. Ungefär Demokrater och Republikaner. Och här sägs de liberala vara rätt ignoranta för sådant som grupptillhörighet och auktoritet. Det här dras vidare till att säga att liberaler bygger sin värld på en bild av rättvisa. Medan de Republikanska också kan utnyttja mer av vad Haidt uppfattar vara moraliska intutioner. Är grupptillhörighet moraliskt intuitivt?

Man anlägger ett evolutionärt perspektiv där man framhåller att det är bättre att rädda de från egna gruppen än en total främling från ett brinnande hus. (Västgötalagen - mindre böter om man dödar en som inte är från samma socken).  Det är alltså naturligt att knuffa för den egna gruppen. Eller församlingen.  Liberala tankar, från Bentham och framåt anses onaturliga och skapar kaos. "Groupishness" däremot ordning. Gamla kyrkan.

Artikelförfattaren Badger konstaterar att det är en amerikansk bok, förhållanden skiljer sig. Större sociala skillnader, större ojämlikhet. I europa hålls socialliberalismens fana högt, och vi är ofta undrande inför Amerikanernas grupperingar, deras Teaparty, antiabortrörelser osv.

Badger avslutar med att det verkar finnas vissa som söker rationalitet i moraliteten (De liberala) och andra som söker balans (Det konservativa). De liberala söker ett svar på en moraliskt dilemma(till exempel mellan individuella och gruppers behov) medan de konservativa anses se mer pragmatiskt på det hela och tar det efter situationen. Något som han tror det är spännande att undersöka vidare.

----------------

Vad tycker vi om detta då? Till att börja med, var sorterar vi in socialisterna? De finns ju förvisso inte som stort parti i USA, men det är ändå lite intressant att konstatera att de nog är att betrakta som pushande för det kollektiva, för gruppen. I Sverige är nästan förhållandet det omvända - Det individuella förknippas med höger och det kollektiva med vänster, I artikeln är bilden av USA den omvända. Och det är också min bild, av Sverige i ett historiskt perspektiv. I det gamla samhället från före socialdemokratins tid, och än längre tillbaka var alla insorterade i grupper, och verkar ha varit rätt belåtna med det. Borgerligheten innebar att stora grupper av fritänkande människor, mer individualistiska växte fram. Och lite är det kanske så. Borgare spelar tennis och golf, medan arbetare spelar fotboll. Borgare är måna om den egna karriären, lönen på ett kanske mer uttalat sätt.

Naturligtvis finns överklassen kvar även i Sverige, en kollektivistisk gruppering som lite i skymundan för det konservativa baneret vidare.

Är det troligt i enlighet med artikeln, att de liberala ("mitten" i sverige?) har gjömt att ta med den egna gruppen som en självklar spelare på den moralisk-politiska banan? Tja, de borgerliga pushar ju för "borgarna", och alla har ju en familj man tillhör, även om banden kanske inte är så starka nu som förr och annorstädes. ("Son av en hora" finns inte som svärord i Svenskan, vilket är lite intressant)

Men det är nog åtminstone rätt viktigt för en liberal svensk att då man tillexempel ondgör sig över USA's mer extrema yttringar av konservativ extremism tänka i de här banorna. Och - kanske då vi ondgör oss över  niqab hos de muslimska kvinnorna?

Yaleföreläsning om Rawls

Nu då jag läst de mer populära politiska filosoferna Howard Zinn och Ayn Rand, som står för höger och vänster, är det dags att gripa sig an de mer akademiska Rawls och Nozick. Vänster och Höger, lite grovt, men då mer akademiska. Tänkte börja med Rawls, och värmer upp med en Yaleföreläsning om Rawls innan jag ger mig på att läsa "en teori om rättvisa"

Föreläsningen börjar med att konstatera att han är stor inom den senare filosofin. Trots att han ger sig på det sociala kontraktet, som är en konstruktion som egentligen aldrig existerat. Och trots att han inte hade svar på allt, som de "stora" brukar ha. Han bara skrev en bok - om politisk filosofi.

Boken - "en teori om rättvisa" - är argumenterande. Den skrevs under lång tid, han skickade ut argumentet tidigt, och argument mot hans åsikter togs med det som till slut gavs ut

Hur skär man en tårta så att den som skär får minsta biten? Man skär då lika stora bitar… Men tänk om en svälter. Und so weiter. Det här tar föreläsaren som inledande exempel på rättvisa, och vad Rawls är ute efter. Exemplet förutsätter också att man ändå försöker göra det bra för sig själv. Rätt bra inledning.

Rawls grej - Tänk om man inte visste något om sig själv - hur skulle man skapa ett samhälle? Alltså "bakom the veil of ignorance" Samhället antas vara lite lagom västerländskt. Då skulle man inte gynna sig själv. Vilka regler är bäst för ett samhälle utan att ta hänsyn till den ene eller den andre. Man behöver tänka på alla.

Rawls har en modell för det här. Han försöker övertyga läsaren om att just hans modell är bättre än de andra modellerna (Marxism t.ex) genom att jämföra med dem. Kommer nån upp med nåt bättre, ok!

Föreläsaren tycker att det revolutionerande är att han pratar om resurser istället för Utilitarismens lycka, och att det stämmer rätt bra med vad en stat har att handskas med.

Skrevs rund 70, Vietnam mm. Man behövde en standard som man kunde jämföra samhällsystem med. Anti-utititaristisk, det är svårt att veta vad som ger alla störst lycka, hur mycket skall man få utnyttja en människa för att nå detta? Rawls ändrar på synsättet - Man är olika, man behöver lite olika saker. Men alla behöver en grundbas att stå på("Resourcism").

Rawls ungefärliga definiton av rättvisa, hans modell : Alla värden(Frihet, möjlighet, inkomst, förmögenhet, social möjlighet till självrespekt) skall fördelas lika om det inte gynnar den som missgynnas mest av systemet.

Föreläsaren går sedan igenom de olika värden som skall fördelas:

Frihet - yttrande, val osv - Vem drabbas hårdast. Bakom Veil of Ignorance. Exempel - religionsfrihet eller inte? Ja säger Rawls, eftersom den som drabbas hårdast är den som inte har stadsreligionen i ett land utan stadsreligion. Inte för att vara snäll, utan för att man skall sätta sig själv i situationen. Göra principen universiell.

Möjlighet -  Alla möjligheter skall vara öppna för alla (kvinnor, ras, (Familj??))

Inkomst och välfärd - Fördela mest till den som har sämst förutsättningar.

Inkomst och välfärd upplevs som svårast. Vill verkligen medelklassen offra mycket för att de som har det sämst skall få det bättre? Rawls har två svar - Även om det är liten sannolikhet för att bli direkt fattig så är kostnaden hög. Sen upplever han att det finns bra effekter för hela samhället om de fattigaste får det bättre, något som föreläsaren finner tvivelaktigt.

Men han påstår inte att socialism eller något annat system är bättre, det är upp till de som härskar, han bara sätter en princip.

Sedan presenteras något som kallas differensprincipen, ett diagram som egentligen, som jag ser det, inte säger mer än att man just skall fördela saker så att den som lider mest av systemet tjänar mest på det. Systemet jämförs med Pareto, som jag tyvärr inte läst.
Det innebär inte att det behöver vara total jämlikhet, antagligen inte, eftersom ett totalt jämlikt system (som Sovjet) faktiskt inte är det bästa för den som har det sämst.

Lite diskusson om rättvisan i det här sättet att se - Rawls hävdar att Arv och Uppväxt mest är tur. Man diskuterar runt detta, är även förmåga till att arbeta, anstränga sig, det är en läggningsfråga, man kan argumentera för det. Men här blir det naturligtvis tveksamt "the guy that likes to sit home watching ESPN of course supports this view".

-------------

Det här känns fruktsamt, och ganska provocerande.
Om man försöker hitta lite pudelns kärna : Det verkar finnas en idé om att de gängse belöningssystemen skulle bero på personliga egenskaper, och att man skulle försöka pusha för just sina egenskaper. Fast det som ger resurser är i stor sett bara egenskapen "familj", som jag ser det. En aldrig så begåvad eller arbetsam arbetargrabb eller tjej kommer att kunna skapa något särskilt högt välstånd.

Så jag vet inte om jag egentligen är så imponerad av den här "veil of ignorance". Trots att man sannerligen känner igen sig i det där, att pusha för att de egna sakerna skall gynnas.

Nu har jag ju läst Rand innan (som de mer akademiska antagligen inte anser värdiga att kyssa Rawls fötter), och jag tänker spontant, att en lösning skulle kunna vara att låta de medfött rika få skapa det här tillräckliga välståndet för de som har det sämst(I USA gillar de ju välgörenhet, lilla samvetet). Och låta de "i mitten" som jobbar på få njuta frukterna av det. Sen kan man ju  ha den här "Veil of ignorance" för att bedöma vad som är en god arbetsinsats. Kan inte köpa det implicita resonemanget om att "effort" skulle vara något medfött, att det skulle ge den late rätt att lata sig. Vad det gäller arbete är resultatet det viktiga, låt vara att man har olika förutsättningar för att vara duracellkanin. Lite - är du inte en sån så njuter du nog mer av livet, även om du inte får den materiella standard personen med kapacitet har.

Överhuvudtaget känns det som presenteras om Rawls väldigt 68. Begåvat 68. Och min bild av 68 var människor med dåligt samvete för sin rikedom som ville knuffa för de "fattiga". OK, låt dem göra det.

Man får väl påstå att Sverige är ett land som gått väldigt långt enligt Rawls principer, med det höga skattetryck vi har, religionsfrihet, jämställdhet och så vidare. Och trots vad jag gett uttryck för ovan, det funkar ju faktiskt ganska bra...

Bra Filosofiska citat av Barbro Lindgren

Jag läser Barbro Lindgrens underbara små dagböcker eller vad man nu skall kalla dem, där hon beskriver sitt liv på Öland, sina funderingar och filosofer som hon läser. I "ett nollsummespel" som är den senaste jag läst, så var det lite färre citat från filosofer som jag tyckte var bra. Men ett par blev det i alla fall:

Seneca - "Förlika oss med tillvarons nödvändiga ofullkomlighet."

………….


Epikuros :

• Naturligt och nödvändigt : Vänner, frihet, tankearbete, mat, bostad, kläder
• Naturligt men onödigt : Praktfullt hus, privat bad, festmåltider
• Onaturligt och onödigt : Berömmelse och makt

…………..


Montaigne - "Vi arbetar bara för att fylla minnet och låter förståelsen och samvetet förbli tomma."

 - Det känner man igen sig i. Lär sig saker utan att fundera ordentligt på det. Men ändå, det faller ändå på plats även om det känns random, så det är värt att lära sig saker, även om man inte känner sig på topp, trött och utarbetad.

Rand om Kapitalismen - några reaktioner

Har läst om vad Rand skriver om kapitalismen i ett par artiklar. Hon är ju för... Och mycket är skarpsynt, men ibland känns det väldigt diskutabelt. Här är några av mina diskuteringar:

I grund och botten - det hon säger flyger. Det är onekligen så, att kapitalismen är ett fungerande system. Det är verkligheten som styr och ingen modell för hur saker borde vara. Tillgång och efterfrågan baseras på vad folk verkligen vill ha. Och i någon mening är det ju kapitalismen som åtminstone delvis stått för det välstånd som finns i västerlandet.

Men sen blir hon genast problematisk. Hon drar någon slags parallell mellan att vara begåvad och att starta eget. Vad hon inte tar upp, är vad som krävs för att starta en verksamhet. Realistiskt - är du medelklass är det ett enormt steg att starta eget. Rand sätter någon slags parallell mellan begåvning och företagande, men de riktigt intelligenta människorna startar nog sällan företag. Och "innovatörerna" är ofta personer som är anställda vid stora företag. Hon nämner inte att de ingenjörer som uppfann transistorn fick en dollar för besväret.

Över huvud taget - Rand undviker kategoriskt det här med "klass". Och det är där problemen egentligen ligger. Att människor föds till olika roller, och att i hennes samhälle har den begåvade men fattige ingen chans. Det krävs någon slags socialistisk/socialliberalistisk utjämning för att det här företagandet inte bara skall vara en affär inom en gynnad överklass.

Vad skulle krävas för att alla skulle ha chans att bli entrepenörer? Skulle det gå att skapa ett samhälle där  verkligen den kompetente belönades? Rand pratar om frivillighet. Om den rikt födde men måttligt begåvade frivilligt avstod sina pengar till en fond för de intelligenta, om man skulle använda hennes moral. Den fria marknaden belönar inte efter insats, den belönar oerhört mycket efter familj. Det här framkommer emellanåt i hennes texter, men hon undviker att verkligen ta diskussionen. Och finns det inte modeller där högt begåvade människor gör stor nytta utan att behöva vara entrepenörer? Ett stort multinationellt företag?

De icke rike men begåvades möjligheter förstörs oftast i den skola den begåvade tvingas gå i. Den rike begåvade får gå i skola där begåvning tillåts.

Hon talar om ett "individuellt överskott" som då vissa (väldigt få) skulle kunna använda för att utveckla nyheter - alltså riskkapital.

Är det verkligen entrepenören som genererar pengarna? Geniet är ofta inte businessminded. Bästa svenska exemplet - Gad Rausing påstod sig ha kommit på hur tetrapaket skulle konstrueras, då det egentligen var hans anställde Erik Wallenberg(inte från den rika familjen) som kom på konstruktionen.

"Ett kollektivt intellekt existerar inte" - Men hur konstrueras flygplan eller mobiltelefonisystem?

Hon har flera exempel på Kiosklitteratur som är lättare för många att läsa än Victor Hugo, eller läppstift som folk behöver mer än mikroskop. Men vad hon inte tar upp - varifrån skall mikroskopen komma, då?

-----------------------------

Hela hennes modell är onekligen en bild av det positiva med kapitalismen - en bild över hur jag uppfattar att USA fungerar. Där släkter med gynnade människor kan tänkas lägga riskkapital på att utveckla nya ideer.

Jag tycker att Sverige har hittat en bättre väg, som tar åt sig Karl Poppers kritik av Marx historicistiska vision av det kapitalistiska samhället.

Den fria marknaden behövs - men makten måste delas mellan denna marknad, och av en stat, som mildrar de segregerande effekterna, som ger människor möjlighet att verka och briljera även utan "de rätta kontakterna". Som hjälper de fattigaste i samhället att inte bli helt utsugna, och som hjälper begåvade människor av icke överklass att komma fram.

Faktum är, att då vi hade ett mer statligt kontrollerat samhälle, på 60-70-80-tal så gick det betydligt bättre för Sverige. Man släppte på det, med tron att företagandet skulle skapa fler jobb osv, men så har det inte blivit.

Men man skall nog ha det här med Marknaden som en positiv ingrediens i sitt samhällsbygge. Kanske även i sin idealstat, som styr den stat som är just din värld, att tillgång och efterfrågan är något som i realiteten fungerar, och fungerar ganska bra.

Rand om Abort och Preventivmedel

Artikeln kallas "Om levande död", egentligen en föreläsning 1968

Rand attackerar två påvars "encyklior" (Populorum Progressio och Humanae Vitae). Lite grovt försöker påvarna försvara förbuden mot preventivmedel och Abort, och Rand attackerar.

"Tekniska preventivmedel" förbjuds alltså. Rand, som i hela sin diskussion förutsätter att sex är något mellan gifta makar (skrivet 68?) målar inledningsvis upp bilden av stora barnaskaror, abortörer, oönskade barn.

Och ganska snabbt kommer man till den här konflikten, att sex är dels skönt och dels avlar barn. Och att det finns ett ansvarstagande i detta, och det menar Rand är något människan skall kunna hantera. Människan är inte djur som följer sina drifter. Människan är intelligent. Något som hon spinner vidare på, då hon berättar om hur Katolska kyrkan bekämpat vetenskap(Gallileo, narkos vid förlossning mm)

Encyklian skall försvara "avhållsamhet", självdisciplin, motverka överdriven egenkärlek. Sex är inte ont , men avhållsamheten visar "karaktär".  Här går Rand igång ordentligt. Varje människa är sitt eget mål, och man skall inte offra sin självkänsla. Ens lycka och njutning är ens självändamål, och att man tillfredställer sig själv är bara nåt positivt för partnern.

Encyklian fördömer abort, även av medicinska skäl. Här är Rand nästan fanatisk åt andra hållet. Inget är levande innan det fötts, abort är alltid OK. Ett embryo har inga rättigheter.

Sen beskriver hon nåt i stil med "every sperm is sacred", en skräckvision med tolv barn och föräldrar som sliter ihjäl sig för att få det att funka (måste bara säga att den lyckligaste familjen jag träffat var en katolsk familj med 10 barn. Mamman var den fräschaste 40-åring man kan tänka sig, de äldre barnen hjälpte de yngre osv, och föräldrarna funderade allvarligt på att fixa ett par ungar till)

Kontentan är att de här encykliorna vill skapa nåt slags kollektivistiskt sovjetliknande altruistvälde där alla har livets nödtorft… inte hennes ide.

---------------------

Inte alldeles enkelt att säga något om denna fortfarande aktuella fråga. Jag kan själv ha vissa känslomässiga åsikter för/emot men tänkte lämna dessa utanför. Försöker se frågan från lite olika personligheters perspektiv.

1. Du köper paketet kyrkan- Encyklian är onödigt babblig. Kyrkan säger nej. Då är det nej. Inte svårare än så.
2. Du är katolsk och vill följa ett katolskt sätt att leva: Då kan det vara på två sätt (minst) - antingen GILLAR du iden på askesen och får en personlig tillfredställelse av detta. Eller så är du en gruppmänniska, och gillar det här att det personliga inte får så stor plats, att "vi här i kyrkan gör så" och att man även som gift par underställer sig detta.
3. Du är katolik men struntar i det här med kondomförbudet. Är nog standard skulle man tippa. Frågan är hur mycket skuld man då går omkring och känner.
4. Som icke troende individualist - Som sagt, varje människa är sitt mål. Klart man skall köra med p-piller eller kondom. Ser inget rationellt skäl i att skjuta skarpt om man inte vill ha barn. Dock - det är lite intressant det här, att det som alstrar barn också är så himla skönt. Och lite är det här med sexualakten både något väldigt gemensamt och något själviskt samtidigt.
5. Som icketroende gruppmänniska - Kvinnorna skall bestämma över sina kroppar. Den misär avsaknad av preventivmedel för med sig. Och njutningen i akten är ju något gemensamt!

Men Rands syn är på det stora hela densamma som den "vanliga" synen i dagens Sverige skulle jag vilja säga! I USA måste hon däremot vara, och har varit, ganska kontroversiell.

Första genomläsning av Wittgensteins Tractatus

Den är inte tjock. Och den är skriven på vardagsspråk. Men inte är den lättläst, Wittgensteins Tractatus Logico-Philosophilus. Har läst en svensk översättning, och gick på rådet att läsa igenom den relativt fort första gången. Har inte satt mig in i den notation som Wittgenstein använder i sin logik, men förstår en hel del genom att vara bekant med datateknik och den logik som finns i programmering.

Och nog sjutton är det tydligt att Wittgenstein var ingenjör. Världen består av ett antal elementarsatser som man sedan med logik bygger ut till att säga allt som kan sägas. Man angriper världen med naturvetenskapens metod. Det man vet, vet man och sen bygger man värld från det med logikens hjälp, vilket i princip är det enda vettiga tänkandet.

Men lite om boken i sig. Wittgenstein blev kritiserad för det numreringssystem som används, det bygger upp ett träd med kapitel, men jag tycker att det funkar, nivån under utvecklar det som sagts (t.ex. Förklarar 5.11 vad som sagts i 5.1. Det är inte lätt att se det alla gånger, men vid omläsning ser man hur han tänkt. Även om det ibland mest verkar vara parenteser för att sätta Russell och Frege på plats. Språket är som sagt enkelt, logiken följer tyvärr en syntax som jag inte lyckats googla mig till, men sanningstabeller och annat gör att man förstår på den förstagenomläsningsnivå. Däremot är det ibland svårt att förstå vad han menar med elementarsatser.

Men dumpar man detaljerna (vilka säkert kan avslöja en hel del) så framträder ändå för mig en ganska klar bild av vad han är ute efter.  Mycket handlar om logiken i sig, och det har jag inte mer än ytligt läst igenom, och det han skriver verkar sunt för en gammal ingenjör. men i övrigt handlar det om den moderna akademiska filosofins rädsla för att uttala sig om något som inte kan beskrivas med något som liknar vetenskapliga metoder.

Elementarsatserna skall tydligen vara några man känner igen utan sinnena, utan erfarenheten, kan inte säga att jag förstår riktigt hur man skall finna dem. Men allt som sker, det sker, inget är bra eller dåligt, och inget kan förutses, annat än vad det gäller naturvetenskapen.

--------------

Jag vet inte. Han skrev ju den här och förklarade att han löst alla filosofiska problem. Men det känns snarare som att han definierat upp en väldigt snäv bild av vad filosofi är och stoppar in allt annat under kapitel 7. Eller åtminstone skulle man vilja provtrycka hans maskin, på samma sätt som man skulle vilja provtrycka Kants Prolegomena.

Hur skulle man hantera sådant som "hur skall man bäst styra ett land", etiska frågor (jo, jag vet vad han säger i 6.42 men ändå), hur skall jag leva mitt liv, vad är demokrati osv.
Lite har jag fattat att man i Wittgensteins efterföljd har försökt liksom bryta ned de här satserna i sina minsta gemensamma nämnare, språk och logik, till man får något som känns tillräckligt säkert och sen shakeat loss med logiken

Men jag kan önska att pappa Wittgenstein hade behållt kontrollen över firman, låtit Ludwig varit chef över en avdelning ett tag och låtit Ludwig få ta beslut - på kort tid och utan att man vet alla fakta. OK, han hade väl inte blivit filosof då, men ändå. Världen, människans värld, är inte vacker och förutsägbar, men jag känner i alla fall att jag har filosofins hjälp då jag angriper den. Även om man inte vet att solen går upp i morgon, så är åtminstone sannolikheten för att den skall göra det rätt stor. Och ok, som chef ställs han inför situationer som han får lösa vartefter, men man kan inte blunda för att en del regler ändå tycks fungera. Och naturligtvis är logiska resonemang ytterst viktiga, då man kan använda logik för att lösa ett problem.